Citat:
Ursprungligen postat av
sybel
Att M fått rådet att göra sig av med sin bror uttrycker hon däremot inte distanserat utan med förfäran.
"Och det värsta, det värsta, det värsta nästan enligt för mig är att hon, eh, någon gång har liksom försökt få mig, eh, ja men vara med i tankarna att, att ja, skada eller ja döda min bror."
Detta är vad Maja påstår i ett sent förhör.
Det är hennes tolkning.
Hon säger samtidigt att Johanna aldrig sagt att hon ska mörda sin bror.
Johanna är mycket tydlig om vem som ska mördas eller utsättas för skadegörelse så varför skulle hon ens tveka på hanen när det kommer till Majas bror.
I slutet på förhören så börjar hon snacka om rädsla att familjen ska mördas.
Hon kan vara hur förfärad hon vill som
efterklok.
Detta har ALDRIG varit på tapeten innan när de härjat ihop.
Hon har tagit Johannas parti vs föräldrarna och hon har sett Johanna som sin trygghet snarare.
Hade hon äkta förfasats hade hon lämnat Johanna för länge sen.
Så Majas uttalanden bör dels tas med en stor nypa salt och likaså hennes drama.
För det är väldigt viktigt att skilja på kronologi ang deras relation.
Att Maja sen
över tid och retroaktivt börjar snacka om Johanna på ett helt annat sätt är totalt värdelöst - - - - > dvs för bedömning av hur de agerat ihop
före mord och
före häktning.
Initialt så gick hon helt på vad de gjort upp vid IIIharjen och teg.
Där ingick meningen enligt Johanna:
Varför ska de behöva få sina liv förstörda?
Nån jävla rädsla å Majas vägnar var aldrig aktuellt, hon har högaktningsfullt roat sig och njutit av Js sällskap.
Det hon värnade om var varken Tove, A*bin och hennes anhöriga - utan snarare att rädda sin egen röv och deras relation.
De hade väl tänkt fortsätta roa sig likt de gjort efter alla försök till mordbränder.
Som om inget märkvärdigt hade hänt.
Så Maja teg i 47 dagar tills det började bli för trångt innan för cellväggarna.