Citat:
Ursprungligen postat av
sybel
Då ber jag om ursäkt för att jag sällade dig till underjordspredikanterna.
Så långt är vi helt överens.
Det finns inga belägg för vems idéerna är, om det är gemensamma påfund eller om det är en av dem och den andra inte protesterar. Där lägger vi in våra tolkningar utifrån hur vi uppfattar dem.
I vilka sammanhang och på vilket sätt ser du att M utnyttjar J?
Tolkar jag dig rätt att du menar att enda orsaken till att M berättar är för att sätta sig själv i bättre dager?
Första gången M berättar gör hon det på direkt fråga av FL. Jag tolkar det som en lättnad för M att lasta av sig den kvarnsten hon burit. Detta med tanke på att hon berättat om mordkvällen för samsittaren, att hon har ett behov av att inte bära allt det tunga ensam längre.
Jag tror inte att hennes avsikt är att sätta dit J då hon haft den möjligheten sedan dag 1.
Jag upprepar min fråga från förra inlägget:
Tror du att M gjort ett moget övervägande om att riskera andras liv?
Det talar definitivt emot henne. Där är vi överens.
Det håller jag inte med dig om. Hon försöker på olika sätt hålla sig undan direkt medverkan, vilket tyder på att hon inte är bekväm med idéerna. Att hon efteråt undrar hur det gått kan antingen tolkas som oro eller som exalterad spänning, beroende av vilken förutfattad mening om M vi har. Kanske är det efterkonstruktioner, kanske inte. Då J inte medger något över huvud taget har vi endast Ms ord att gå på.
Att hon moraliskt kan ses som medansvarig, tror jag inte hon skänker en tanke. Idéerna är Js och det är J som genomför dem.
Jag kan inte se att hon på något vis uttryckt någon likgiltighet, även om beteendet kan tolkas så.
Att hon skulle ha ansvar för Js vansinnigheter tycker jag är väl mycket begärt. Samtliga som uttalat sig om Js kapacitet har unisont hävdat att inget kan stoppa henne och att hon genomför vad hon planerat. Hon behöver inte stöd av någon annan.
När jag skriver att dom båda gjort dumheter så syftar jag på utförandet. Inte vems ide det varit. Utan att veta, så tror jag M hejat på J, bekräftat hennes sjuka synsätt på hur orättvis världen är och att personer förtjänar att hämnas på. Hon säger själv att J fått mycket skit och därefter agerar M på egen hand. Hon ställer upp som alibi och frågar hur attentaten gick.
Man kan ju tänka sig att en normal tjej drar sig ur sådan galenskap. Men faktum är att M stannar kvar och fortsätter agera ut mot samma personer som planerades brännas inne. Vilken sida hon står på är glasklar!
När J och M träffas så står väl J på toppen medans M precis tagit sig ur träsket. J har pojkvänner, mängder av kompisar, och dagarna fylls av aktiviteter som M gärna vill följa med på. M bjuds helt plötsligt på fester, sleepovers, utflykter, ridturer, simturer osv. Vad har M att erbjudaJ, förutom sin vänskap? Jag tror J på ett uppriktigt sätt uppskattade M s vänskap. Men mycket mer än så hade inte M att erbjuda, medans J var M s fribiljett ut i galenskapen som hon älskade.
Nej, jag tror inte M gjort ett moget övervägande om andras liv och hälsa. Hon har troligen knappt ägnat en tanke åt det. Och det för att hennes känsloregister inte påverkas av sådana saker. Hon saknar sånt som dom allra flesta har. En spärr och empati för andra människor. Det kanske inte är hennes fel i direkt mening, men det är sån hon är!
Att du inte kan se någon likgiltighet hos hennes är förvånande. Hon har agerat totalt känslokallt i situationer som skulle få vem som helst att totalt bryta ihop. Att inte ens hennes föräldrar som känner hennes bäst, märker någon skillnad dagen efter är en stor varningslampa.