Citat:
Ursprungligen postat av
remixutoheaven
Det är sant men Gaza och Västbanken har glidit ifrån varandra så det knappast kan räknas som en enhet utan snarare två olika "länder" som har det enda gemensamma att man vill ha en legitim palestinskt stat. Samtidigt finns det flertal olika falanger och grupperingar inom dessa som också har samma mål men olika syn på hur det skall verkställas.
Har skrivit det tidigare i tråden och det är också en av palestiniernas stora nackdel, de är alldeles för splittrade med att komma med något vettig förslag på en lösning som alla skall acceptera och som dessutom Israel skall acceptera. Det råder polsk riksdag hos den palestinska sidan. Inte bara det utan även andra arabländer skall också säga sitt, det gällde framförallt under 1900-talet andra hälft. För att summera så har den palestinska sidan skjutit sig i foten flertal gånger med hjälp av sig själva samt utomstående. Det senaste är just terroristattackerna i lördags av Hamas.
Googlade du precis på det nu och klistrade sedan in som svar? För hur du brukar skriva och vad jag läser så ser det ut just så. Patetiskt.
Detta är resultatet av anti-kolonialismen.
Väst i allmänhet och Storbrittanien i synnerher har genom Upplysningen, the Rule of Law och mycket trial & error kommit fram till hur länder ska styras för att uppnå välstånd, frihet för enskilda och ett behagligt liv.
Visserligen får många tokiga trender fotfäste även i Väst, men de rättas till över tid. Nyliberalismen, identitetspolitiken och woke-hysterin är exempel på sådana sentida fenomen som flammat upp, men som nu är på väg ut. Nazismen är ett tidigare exempel.
När britter styrde i Afrika, Mellanöstern och Indien så gick utvecklingen framåt. Inte för att britter är rasmässigt överlägsna, utan därför att de lärt sig hur länder bör styras. När britterna efter andra världskriget lämnade över styret i kolonierna till lokala förmågor så uppstod kaos. Inte så mycket i början, men efter hand som tiden gick så tog lokala sedvänjor över och det brittiska arvet föll i glömska. Undantag finns som t ex Singapore.
Detta är förklaringen till att det finns så många dysfunktionella länder i Afrika, Mellanöstern och Asien. I vissa av dessa länder finns det väl hopp om att det med tiden ska ordna sig, men i fallet Palestina så är det ju uppenbart att det är otroligt naivt att tro att de lokala ledarna ska få ordning på styret själva. Libanon är ett annat exempel.
Det är därför Västs (i vilket Israel ingår) plikt - eller om man så vill "the White Man's burden" - att intervenera och återställa ordningen alldeles oavsett vad lokala ledare anser om den saken. Detta främst av omtanke om den befolkning i Palestina och Libanon som lider under nuvarande styren. Det finns förstås många lokala ledare och andra insiders (t ex biståndsarbetare) som motsätter sig en förändring av status quo. Det är dessa som uttrycker sympatier för Hamas, Hisbollah och al-Fatah i denna tråd. Men det finns ingen anledning att lyssna på vad dessa insiders har att säga.
Ledarna i den fria världen har en moralisk skyldighet att återställa ordningen i Gaza, på Västbanken och i Libanon. Detta kräver resoluta åtgärder och är dessvärre inte möjligt utan våld.
Visseligen fick "nation-building" dåligt rykte efter Bushs, Chaneys och Rumsfeldts misslyckanden i Irak, men det berodde på ett otroligt dåligt hantverk hos dessa neocons. Amerikanarna klarar inte av detta, men om de låter britter och israeler sitta i förarsätet så finns stora chanser att det går vägen.
Så agerar inga friska människor, jag tror HAMAS är en samling psykfall. Bara sjuka människor kan vara så grymma.
