Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Det var heller inte det jag skrev, utan att man kan dra ner på kostnaderna för fastighetsförvaltning. Det kan man göra genom att anställa trädgårdsmästare som faktisk håller ordning på gårdarna i stället för trädgårdsstrateger som jobbar på distans (förutom när de ska in till kontoret för yoga och massage på arbetstid) och som kopplar upp sig mot Teams ibland för att ha möten där man diskuterar hur planer ska utformas om hur trädgårdar ska skötas, hur trädgårdsskötsel ska få högre status i organisationen osv.

Nja, jag håller med i allt du säger. Men det gör inte många unga på landsbygden.

Låneräntan snart 8% i USA. Redan nu högsta räntan sen 2000.

https://www.cnbc.com/2023/10/03/mortgage-rate-heads-toward-8percent.html

Helt jävla underbart alltså. 8% i Sverige 2024? Vi håller tummarna.

Tänk då på att samma princip gäller för BRF, men där ställs lånen mot avgiften.

Nyproduktion har t.ex. ofta 15k/kvm i lån och en avgift på 0.5k/kvm - en faktor 30!

Avgiften kan varit beräknad på 2.5% ränta men nu är det snart 5% som gäller -> avgiften behöver höjas med 75%

Dessa ”skenjobb” förvärrar givetvis det svenska ekonomiska läget.

Utan alla ”hitte-på-jobb” skulle man inte kunnat pumpat upp marknaden och bankerna inte kunnat låna ut så mycket pengar.

Faktum är väl att man i genomsnitt bara arbetar effektivt 4-6 timmar av 8..?

Arg? Nej, jag konstaterar mest faktum.

Somliga tror att de är immuna mot räntehöjningar eftersom de är hyreshoror. Jag försöker bara förklara varför det inte stämmer. Hyresregleringen säger inte att värdarna inte får höja hyrorna om inflationen kräver det.

4. Säg upp kontrakten och riv skiten.
5. Höj standarden och dubbla hyrorna över en natt.

Lycka till med att sänka totala kostnaderna 20-25% genom det.

Jag har genom mitt yrke god insyn i hur det ser ut i många företag och organisationer som haft överflöd bara för att pengar varit gratis. De anställda i dessa företag ägnar jobbet max 4-6 timmar om dagen tre dagar i veckan och 2-4 timmar om dagen två dagar i veckan. Resten av arbetsveckan ägnas åt "work balance" eller rent privata grejer. Sedan tillkommer vab, semester, kick-offs etc. Covid gjorde detta latmaskeri till en norm och få ledare har den pondus och de hårda nypor som krävs för att återupprätta arbetsmoral i sina organistioner.

Ovanstående gäller givetvis inte industriarbetare, lastbilschaufförer, hemtjänstpersonal och liknande som har scheman att följa och inrutade arbetsdagar.

Så räkna med att alla de som har "hitte-på-jobb" ägnar max 20 timmar åt sitt arbete. Under dessa 20 timmar lyckas de lågt räknat hitta på arbetsuppgifter för andra inom organisationen som tar minst tre gånger så lång tid att utföra. Det ksn handla om "samverkan", rapportera siffror, uppdatera policyer, fylla i enkäter, utvärderingar, planeringsdagar och sitta av meningslösa möten och föreläsningar (aka vidareutbildning).

Så nettot av detta arbete är (20-60) minus 40 timmar per arbetsvecka.

Det mest absurda är att få av dessa personer inser hur improduktiva de är. De flesta tror på riktigt att de gör något värdefullt. Men när de "går in i väggen" och blir långtidssjukskrivna - för det blir de, det är status i deras kretsar för det ses som ett bevis för att man har arbetat hårt - så visar det sig att ingen på arbetsplatsen saknar dem och att arbetet effektiviserats genom att de inte varit på jobbet alls.

Många bäckar små.

Om detta stämde skulle hyresvärdar aldrig gå i konkurs. Vilket nog stämmer för länder med marknadshyror. Men i Sverige är det många som konkar när inflation och räntor skenar, allt pga hyresregleringen.

Ägande har varit billigare än att hyra i många år, vilket givetvis är ett helt onaturligt fenomen. Något som påpekades gång på gång genom åren. "BLT fattar inte att nollränta inte kommer att vara för evigt". Nu när marknaden återgår till ett mer normalt stadie är det nästan som om BLT blir avundsjuk på hyreshorans låga boendekostnad.

Hörde på Tuben idag några som var så besvikna på staten och sina respektive banker.
Den ena hade inte råd med utlandsresor pga ränteuppgången och den andra visste inte hur han och hans sambo skulle klara sig nu när bokat och skrivit kontrakt i en lgh i någon ny BRF runt Årstaområdet.
En 4 RoK för 7 500 000 kr och en belåning som jag tyckte han sa till 78%.
"Vi kommer bara kunna äta på restaurang någon gång var 14de dag och så får vi aldrig mer resa till Nepal och besöka den vackra naturen"

Varför sätter staten och bankerna oss i sådant fördärv, det ska vara billigt att bo sa den skäggiga snubben på en blandning av dalmål med tillgjorda ord på gammalt söderslang.

Ska man tycka synd eller är det rätt åt denna typ av människor?