Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

50 patroner i en ask.

Jag håller av fler skäl inte med om att vi vet vilken "batch" mordkulorna tillhör. Men det finns klokare personer än jag som menar att vi nog gör det.

Det enklaste sättet att visa att antagandet svajar är att samtliga mätta Mockfjärdskulor ligger betydligt närmare mordkulorna i sin isotopfördelning än någon av de kulor som kommer från den tillverkning mordkulorna anses tillhöra gör (detta vilar på premissen att uppgiften att Mockfjärdskulorna inhandlas sommaren 1979 stämmer).

Dessutom är det införlseln via generalagenten som är kartlagd. Det fanns annan import vid sidan om.

Eftersom det knappt handlas med produkten i Sverige åren före 1986, så har nog mordkulorna, om de införskaffats i Sverige, legat ett antal år i sin ask och väntat. Införseln via generalageneten är kartlagd från 1979 någon gång. Äldre bokföring än så fanns inte kvar när detta undersöktes. Men jag tror att mordkulorna lika gärna kan vara äldre än så.

Men det är mycket intressant givetvis att det finns ett parti Winchester Metal Piercing i riket som isotopmässigt liknar mordkulorna och vars spridning i riket kunnat kartläggas imponerande detaljerat. Och saken kvalificeras av att ammunitionen sannolikt inte valts ut aktivt för ett attentat och förts in i riket av det skälet. Om man nu delar den uppfattningen.

En mycket bra kommentar, den tackar vi för. Jag håller med Theutenberg om att Palme förblev lojal till västsidan, och faktum är att mitt eget "huvudspår" handlar om just det, alltså om Palmes ovilja att böja sig för trycket. Men då menar jag att trycket huvudsakligen kommit inifrån, och från den militära sidan snarare än Säposidan. Det är alltså inte främst "sovjetiska agenter" med ryska efternamn som utövat påtryckningarna gentemot Palme, utan det är svenskar i hög befattning som haft en annan inställning till Sovjet än Palme.

Det problem jag ser är att Palme kanske "visste för mycket" om just sådana förbindelser och rentav lojaliteter österut. På så vis utgjorde han ett hot mot hela infiltrationen med tillhörande kommando- och kontrollstruktur. Jag vet att det här kanske låter lite luddigt, men jag vill inte gärna konkretisera det mer än så, i alla fall inte i det här skedet. Men vad jag ser är i alla fall att vi ligger på ungefär samma våglängd, eller i alla fall tillräckligt nära varandra för att möjliggöra konstruktiv dialog.

Scenariot är således att Palme övervakas och att makarna plötsligt kommer ut från bostaden och börjar gå på stan utan livvakter? Och inte att attentatsgruppen på förhand haft informationen att Palme saknade livvaktsskydd över helgen och skulle ut på stan på kvällen?

Spännande! Det här lär man ju följa.

Få se om det är gammal skåpmat med färska kryddor, eller något nytt och fräscht!

Tyvärr är inte Ekevi, ännu, den mest inläste och kritiske, men men ... Han får saker att hända!

Det är ju Gunnar Wall som ska intervjuas så det är honom man ska lyssna på.
Jag gissar att Gunnar tog hjälp av Otto för det tekniska med att fixa utsändningen.

Right! Men det är ju bra om den som intervjuar kan ställa vassa frågor.

Men Otto är påläggskalven. Han växer säkert med tiden.

Det är irriterande att ens bristande vapenskunskap ska vara så handikappande i detta.

Men då är det ju enbart runt 100 askar det rör sig om om batch-grejen stämmer. Hur kartlagda är dom? Jag har alltid funderat på varför det verkar som att polisen lagt mycket mindre krut på att hitta kulorna än vapnet, när även dessa bara innehas av ett hundratal personer i Sverige. Det är en ordentlig nedskärning i antalet misstänkta det.

Generalagentens införsel av partiet Metal Piercing tillverkat november 1979, märkt ”PM”, kartläggs genom att uppgifter om vilka vapenhandlare som fått leveranser från det finns kvar när saken undersöks.

Enskilda skyttar med vapenlicens får vid den här tiden inte själva licens för att handla ammunition. De är istället hänvisade till att handla av eller via sin skytteklubb som i sin tur har ammunitionslicens. Denna licens brukade i praktiken ligga hos en vapenhandlare och så fick medlemmarna handla där mot uppvisande av medlemskort. På så vis kunde man utröna på vilka skytteklubbar aktuell ammunition funnits och ofta även vilka skyttar som köpt den.

Man har nog hört samtliga dessa skyttar plus alla revolverinnehavare på klubbar i orter där ammunitionen fanns. Så det här är nog ganska väl kartlagt.

Det som återstått har varit delar ur partiet som inte kunnat spåras. Dorotea, exempelvis, har varit ett intressant fall där funnits kulor som varit lite extra lika palmekulorna och där man inte vet vart delar av leveransen tagit vägen.

Mest intressant är kanske Vapenspecialisten på Södermalm i Stockholm där fanns lite större ospårade partier. Och denna handlares vandel var samtidigt tvivelaktig.

Man får ju hoppas att polisen i det här fallet inte gjort så grova missar som i resten av utredningen.

Har man ospårade partier i Södermalm så får man ju hoppas att det har gjort ordentliga undersökningar och förhör av säljare där. För det är ju väldigt intressant faktiskt.

Det vore ju också intressant att veta vilken batch CA och CGÖs kulor tillhörde. Den först vet jag inte om man testar, men den andra har ju inte kollats alls. Fast CGÖ köpte nog inte dom den vanliga vägen heller kan jag tänka mig.

Jag hade sparat inlägget utan se vem som skrivit det. Men det var säkert du som skrivit det en gång i tiden. När jag ser något intressant så brukar jag ofta spara det.

Jag trodde att det var högre pris på ammunitionen. Men det var ju inte så väldigt dyrt.

Skall man tro Lasse A så slängdes både revolver och ammunition i Djursjön efter Mockfjärdsrånet.Jag har svårt och förstå varför Lasse A skulle ljuga om hur det gick till när de dumpade revolver tillsammans med askarna med ammunition när han pekat ut den rätta platsen där de hittade revolvern.

...Han bar en påse som innehöll revolvern i ett hölster och 3-4 askar med ammunition. – Släng i det här sa jag till X och lämnade över påsen. Han var alldeles skakig, tog påsen och slängde ut. Den kom inte mer än 4-5 meter ut. Lasse är helt säker på att ammunitionen låg i påsen som slängdes ut. – Ja, vi ville göra oss av med allt, säger han. – Påsen var inte ihopknuten, men det hela var tungt och sjönk direkt, bara revolvern vägde ett kilo...
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jP0l09/de-slangde-revolvern

Mysteriet är då var ammunitionen tagit vägen. Polisens dykargrupp hittade inte en enda patron. Jag tror inte riktigt på att strömmar och is skulle kunnat fört bort alla patronerna. Det ser inte ut att vara mycket dy i sjön heller.

Tidigt i går morse kom Rikspolisstyrelsens egen dykargrupp på åtta män från Stockholm och två andra tekniker från Borlänge till Djursjön. De turades om två och två att finkamma både strand och sjöbottnen där Mockfjärdsrevolvern legat....
Teamet arbetade tio intensiva timmar med korta uppehåll. Man markerade av ett cirka 200 kvadratmeter stor strandremsa och lika stor yta på vattnet. Man delade både sjöbotten och stranden i två meter breda och trettiotals meter långa korridorer. Det är samma metod som används när man söker efter minor. - Våra detektorer är väldigt moderna och kan känna av den minsta metallbiten på en halv meters djup under marken, säger en dykare. - Hittar inte vi patronerna är det svårt för att andra att hitta dem, säger dykargruppens chef.
https://www.expressen.se/nyheter/har-letar-de-i-vapensjon/

Klok analys. Jag delar i allt väsentligt din uppfattning.

En sak att fortsatt fundera över är hur den lilla resurssvaga attentatsgruppen kunde veta att paret Palme skulle besöka Grand denna kväll. Den frågan kräver ett svar.

Jag kan se främst tre alternativ:
1. De stod utanför Palmes bostad kväll efter kväll och hoppades få chansen. Alternativt skedde spaningen från övervåningen i konstgalleriet Art Atrium. Eller både och.
2. Bostaden/telefonen buggades/avlyssnades.
3. Någon hade på annat sätt fått veta att ett biobesök var planerat till den kvällen.

LGWP brukar med en svepande handrörelse säga att det fanns folk som visste att de skulle på bio den kvällen så det behöver man inte bekymra sig över. Jag tänker inte så. Jag vill ha en trovärdig förklaring.

Punkt 1 är aktuell eftersom vittnen de facto såg okända civilklädda män stå utanför bostaden med och utan WT veckorna före mordet. Vi vet också att det finns oklarheter kring Art Atrium och den beramade renoveringen. Häromdagen lärde jag mig att åtminstone en person inom svensk underrättelsetjänst vid tiden för mordet kände till misstanken om övervakning från Art Atrium. Den personen var Donald Forsberg (framgår av förhören med DF. Avsnittet om Art Atrium ligger sist och UL avfärdas av PU som en ”anonym mytoman”). Vi har endast DF:s ord på att han fick veta det i månadsskiftet februari/mars. I det läget visste inte PU vem DF var. Det var ju först nästan 30 år senare han avslöjade att han var i Stockholm på mordkvällen.

När det gäller punkt 2 vet vi en del faktiskt. Vi vet att Säpo avlyssnade telefonen. Det medgav Säpo själva i en DN-intervju. Vi vet tack vare Bengt Nylanders bok ”Säpo inifrån” att både Säpos kontraspionage och (åtminstone en grupp) knarkspanare kunde avlyssna/bugga. Dessutom vet vi från Nylanders bok att den buggnings-/avlyssningsutrustning som fanns tillgänglig på Säpo ibland var på avvägar. Ledningen visste inte var den fanns vilket naturligtvis underlättade för en grupp av den typ vi nu diskuterar. Både Säpopersonal och knarkspanare hade denna möjlighet. Och via dem andra.
Vi vet till yttermera visso att Säpo sedan länge buggade och avlyssnade både här och där utan lagligt stöd. Om man kan installera buggning/avlyssning så kan man givetvis även ta bort den innan PU skickar dit folk för att kontrollera saken.

I filmen ”Sista kontraktet” finns en teori om punkt 3. Om jag minns rätt är det en person som i Kungliga Tennishallen på förmiddagen överhörde ett samtal där Palme berättade att han och LP skulle gå på bio den kvällen. Sen finns telefonsamtalet mellan LP och Mårtens flickvän på eftermiddagen och säkert annat jag inte minns på rak arm. Men här är jag inte lika säker som LGWP.

Om vi som i punkt 2 pratar buggning/avlyssning hamnar vi troligen inom svensk underrättelsetjänst i vid mening och – som jag ser det – inte med anstiftan från Säpoledningen, SSI-ledningen och så vidare utan hos de ”fribrytare” du beskriver. I denna grupp bör då en förhållandevis kompetent gärningsman ha ingått. Jag tycker din tanke kring adrenalinpåslaget och förmågan att gå från "avslappning" till dödligt våld tillbaka till "avslappning" inom några sekunder är intressant.

Ordet "avslappning" är kanske fel. Man kan tänka sig "lugn", "samlad" mm men läsaren förstår vad jag menar.

Gällande revolvern hamnar jag som många andra i "man tager vad man haver". Jag kan heller inte frigöra mig från tanken att det kanske var ett annat fabrikat än S&W. Här var HH enligt min uppfattning alldeles för slarvig.

Sparkar säkert in en öppen dörr, men men ...

Nya besked kring intervjun och live-sändningen:

"OBS! NYA TIDER FÖR SÄNDNINGARNA: den förinspelade intervjun läggs preliminärt upp kl 19 och direktsändningen startar preliminärt kl 21. Otto Ekevi meddelar att det uppstått tekniska problem i samband med uppladdningen av den inspelade intervjun. Och direktsändningen senareläggs så att det ska vara möjligt att se den inspelade intervjun först."

Kämpa, Otto!