Citat:
Önskar varje dag att jag tillhörde den skara människor som är förmögna att nå ett välbefinnande. Jag har underliggande sjukdom/ar, i form av en asperger diagnos samt allvarlig kronisk tarmsjukdom. Haft inflammation många gånger och den är ständigt närvarande. Den äter upp min energi. Arbetar jag en arbetsvecka behöver jag aktivt sova igenom hela helgen, inga undantag. När jag började styrketräna behövde jag sova 13-14 timmar för att återhämta mig. Maten jag äter ger mig inte energi på det sättet. Det är fruktansvärt utmattande hela skiten, och sorgen som följer att inte kunna leva upp till den potential i livet man vill, för man är för trött helt enkelt. Således problem som fanns innan drogerna. Många vill nog höra,
"heroin förstörde mitt liv. Innan dess var jag egenföretagare, hade vänner, hustru, barn som älskade mig" osv osv. Den ända tröst jag har som får mig att orka igenom de värsta stunderna är heroin. Enbart då slipper jag sova 14 timmar, kan ladda batterierna och äntligen få slappna av. Är en sporadisk heroinist. Det pendlar i perioder mellan hur mycket / lite, om något alls, jag brukar.
Som sagt, hade valt ett annat liv omgående där min kropp orkade. Där återstår en ända grej jag inte testat som inte är orimligt med tanke på min crohns, och det är testosteronbrist. Utan tillräcklig testo fungerar ingenting i kroppen. Det är bokstavligt talat mitt sista ess i ärmen. Annars kommer jag viga mitt liv åt den kemiska glädjen och det ända som får mig att orka stå ut med mig själv i denna världen. Over and out.
nextlife
edit: Droger är inte bra. Men i mitt fall så kan ingen övertyga mig om att drogerna är värre än mitt egna liv jag haft långt innan drogerna kom in i bilden. Har enbart känt mig håglös och utmattad utan ordentlig ork eller drivkraft totalt oredo för livet, passivitet är hela min persona. Om det inte vore för heroin skulle jag nog checkat ut för längesedan.
En förhoppning jag hade var att de som går i laro får den där mentala skjutsen jag talar om som opiater ger, men nej nej, det avtar och de känner inte ett ända dugg i någon välmening alls. Jaha, vilket starkt incitament att gå med i laro då då, eller inte.
"heroin förstörde mitt liv. Innan dess var jag egenföretagare, hade vänner, hustru, barn som älskade mig" osv osv. Den ända tröst jag har som får mig att orka igenom de värsta stunderna är heroin. Enbart då slipper jag sova 14 timmar, kan ladda batterierna och äntligen få slappna av. Är en sporadisk heroinist. Det pendlar i perioder mellan hur mycket / lite, om något alls, jag brukar.
Som sagt, hade valt ett annat liv omgående där min kropp orkade. Där återstår en ända grej jag inte testat som inte är orimligt med tanke på min crohns, och det är testosteronbrist. Utan tillräcklig testo fungerar ingenting i kroppen. Det är bokstavligt talat mitt sista ess i ärmen. Annars kommer jag viga mitt liv åt den kemiska glädjen och det ända som får mig att orka stå ut med mig själv i denna världen. Over and out.
nextlife
edit: Droger är inte bra. Men i mitt fall så kan ingen övertyga mig om att drogerna är värre än mitt egna liv jag haft långt innan drogerna kom in i bilden. Har enbart känt mig håglös och utmattad utan ordentlig ork eller drivkraft totalt oredo för livet, passivitet är hela min persona. Om det inte vore för heroin skulle jag nog checkat ut för längesedan.
En förhoppning jag hade var att de som går i laro får den där mentala skjutsen jag talar om som opiater ger, men nej nej, det avtar och de känner inte ett ända dugg i någon välmening alls. Jaha, vilket starkt incitament att gå med i laro då då, eller inte.
Har du kollat dina värden? Testosteron, vitaminer, allt det där?