Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Vad gör Den sovjetiske bödeln i det här komplottkomplexet som rullas ut på Sveavägen?
Även jag är nog mer förlåtande mot Holmérs initiala insatser än de flesta andra. Men nog höll man öppet för och arbetade utifrån olika typer av GM inpå nittiotalet? Då man efter analys snävade in arbetet och riktade ansträngningarna i huvudsak mot en ensamagerande gärningsman som fick ingivelsen när möjligheten uppenbarade sig.
Ja, ammunitionens dysfunktion arbetar till GM:s fördel. Det bjuder jag på. Om vore det inte för att jag inte tror att GM hade en aning om detta förhållande, hur än professionell. Jag tror helt enkelt att projektilens eventuella tendenser till tumling vid passage genom kroppsvävnad var okänd vid tiden. Det var något som uppdagades efter MOP. Känt var att ammunitionen inte var helt stabil i flykten, men att det inte spelade så stor roll för precisionsskytte eftersom banorna är ganska korta. Produkten utvecklades för att penetrera bilplåt och de rudimentära skyddsvästar som användes i 30-talets organiserade brottslighet. Så jag vet inte hur de tendenser jag diskuterar skulle blivit kända före 1986?
Kegö säger numera rent ut att PKK-spåret egentligen är Sovjetspåret. Dessutom figurerar sovjetanknutna kurder i det spåret, till exempel Latif A som ska ha studerat och bott i Sovjet och kanske även var sovjetisk medborgare. Han förknippades ju med "Anatoliern" som Wiklund och taxijuggen såg vid mordplatsen bara någon minut före skotten. Samt även med limousinförare Nilssons gubbe som "sprang som f-n" in på Tunnelgatan en halvminut efter skotten. Dessutom var han ju inneboende hos exilryskan Natalia T. Så det finns en del som konvergerar i den killen, och då kopplar det tillbaka till Sovjet.
Theutenberg gick ju så långt att han pekade ut Latif A, men drog visst in det ganska snabbt igen. Jag vet inte var han står nu, men det var i alla fall inte Anatoliern som sköt Palme. Däremot funkar han kanske som medhjälpare eller "dirigent" från andra sidan Sveavägen. Han verkade ju även ha radio, av taxijuggens uppgifter att döma. Så hela det här komplexet tycker jag är lite intressant, och i det är det ju inte särskilt långsökt att lägga in en "sovjetisk bödel".
Skissar man vidare på en sådan modell så kan man tänka sig en specialist med sovjetiskt ursprung och som arbetat just som bödel inom gulagsystemet. Där avrättade man folk i stora lass under Stalintiden, och fortsatte i mindre skala under decennierna som följde. Och avrättningsmetoden stämmer alltså ganska väl med tillvägagångssättet vid Palmemordet, det är den parallellen som jag uppmärksammat.
Tänker man sig en sådan kille, som antingen gått i exil eller på annat sätt smusslats ut till väst, så är det kanske naturligt att han vill arbeta på ett visst sätt som han vant sig vid, och i det ingår då dels själva förfarandet men även sådant som vapnet. Om man vill ha något grovkalibrigt som inte spottar ut hylsorna så hamnar man nästan automatiskt på en .357 Magnum. Så jag tycker det finns en viss logik i det också, när man hamrar ut den här grundidén.
Sedan om ammunitionen så är det väl inget konstigt med att kulorna tumlar, för de gör nästan alla om de slår i ben. Om det är riktigt som du säger att ammunitionen funnits på marknaden sedan 1930-talet så torde det vara välkänt vid pass 1986 att den tumlar lätt. Men som jag ser saken är det den hårdmantlade eller "metallbrytande" egenskapen som är av större intresse, för den ger bättre genomslag även om man nerladdar patronerna – vilket jag menar varit fallet vid Palmemordet.
Jämför man med ammunitionen vid Kennedymordet så var det "full metal jacket" (dvs kopparmanteln gick hela vägen ner till basen) på de två kulor som påträffades i limousinen, och de är visst inte ens särskilt aerodynamiskt stabila utan får lätt "yaw" eller börjar wobbla ifall krutladdningen inte stämmer exakt med bomstegringen ("spin rate") i pipan. Dessutom tumlar de hur lätt som helst, vilket framgår av Connally där kulan inte bara gått in med lite "yaw" (ingångshålet var 8 x 15 mm enligt rättsläkaren Shaw fastän kulan var "färsk") utan sedan även tumlat och gått ut på tvären utan att ens träffa ben på vägen in. På Kennedy träffade ryggkulan den där "transversala processen" som sticker ut från ryggkotorna och styrdes då om ganska ordentligt, med cirka 30 grader.
Så jämfört med den ammunitionen är metallbrytande Winchester ändå mycket stabil. Men tumlade gjorde den likväl, det är närmast oundvikligt när den slår i ben. På det hela taget tycker jag att valet av både vapen och ammunition följer en viss logik, och behöver alltså inte vara någon tillfällighet eller Cajsa Warg – alltså att "man tager vad man haver". Men å andra sidan behöver det ju heller inte vara något helt logiskt och rationellt val utan det jag pekar på är bara att det passar in i just det där mönstret som du döpt till "sovjetiska bödeln" – och vilket jag tycker är en bra etikett, för den delen.
Det jag hyser störst tvivel om med det här "Sovjetspåret", det är om Sovjet verkligen varit uppdragsgivaren bakom mordet. För man kan ju även tänka sig att någon annan organisation, eller någon västmakt rentav, anlitar exilsovjetisk personal för att få det att framstå som att Sovjet ligger bakom det. Många som arbetat med Kennedymordet har slagits av hur pass noggrann man varit med "sheep-dipping" av syndabocken Oswald, genom att se till att han kopplades till både Sovjet och Kuba.
Spinner man på det temat så kunde man tänka sig att "den sovjetiske bödeln" hoppat av till väst och alltså "pensionerat sig", men kände att han behövde mer pengar – för egna behov och/eller att lämna i arv till sin familj. Med en beställar-utförarmodell kan alltså beställaren ha att vinna på att utföraren – och själva utförandet – i sig lägger ut villospår som pekar i en annan riktning.