Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ljudnivån för kinasmällare var 163 decibel och Magnumrevolver 165 decibel.

Sånna små marginaler kan inte det mänskliga örat urskilja.

Oavsett så i det trygga Sverige med ingen referens till hur en Magnumrevolver låter är det högst rimligt att ta det för "påsksmällare".

Med detta sagt kan man sluta spekulera utifrån när vittnen beskriver ljudet som "Påsksmällare"

"Chevamannen" Leif Ljungkvist pekade igår i Thomas Gjutarenäfves intervjuprogram på Youtube ut Christer Pettersson som Olof Palmes mördare.

Programmet på Youtube igår heter "Palmemordet: Första ögonvittnets berättelse ställer allt på ända".

En totalt bortkastad timme. Hade Gjutarenäfve varit det minsta påläst hade han krossat Ljungkvists trams inom tre minuter.

Förr om åren utgick man från att isotopsammansättningen var homogen i varje smälta, men på senare år har man funnit att det inte stämmer – utan det finns avsevärda variationer inom smältorna. Därför har man i praktiken frångått den här metoden. Samma frågor har varit uppe för Kennedymordet, där man också tittat på ämnes- och isotopsammansättning på kulor och fragment.

Om nerladdningen av patronerna så är det en lovande hypotes, som kan förklara de dova knallarna. I ett tidigt förhör menar till exempel Lisbeth Palme att vapnet måste ha haft en ljuddämpare, vilket ju inte fungerar på revolvrar (undantaget Nagant då, men kalibern stämmer ju ens inte på den).

Det måste understrykas, att en eventuell nerladdning förutsätter att gärningsmannen haft både kunskaper och utrustning till det. Winchester-patronerna kom enbart fabriksladdade så man måste i så fall använda verktyg till att öppna patronerna och hälla ut en del av krutsatsen. Dels måste man då ha verktyg och dels måste man veta hur mycket krut man kan hälla ut och ändå få tillräcklig mynnigshastighet på kulan.

Av de upphittade kulornas placering att döma så lär mynningshastigheten ha varit förhållandevis låg, särskilt om en magnumrevolver med lång pipa användes. Med fabriksladdade patroner har vi en mynningshastighet på över 400 m/s med sextumspipa och cirka 550 m/s för åttatumspipa – vilket nästan är gevärsvelocitet.

Palmes torso med ryggrad och bröstben lär ha haft en bromseffekt på cirka 150-200 m/s, vilket innebär att en fabriksladdad kula skulle ha haft en residual hastighet på minst 250-300 m/s (sextumspipa) och upp till 400 m/s (åttatumspipa) när den kom ut ur Palmes bröst. En sådan kula studsar inte bara mot väggen utan den rikoschetterar ganska ordentligt. Därför kan vi sluta oss till att resthastigheten var lägre än så, vilket i sin tur betyder att patronerna torde ha varit underladdade.

Tittar vi på lisbethkulan så blir det ännu mer uppenbart. För Lisbeths mockakappa lär inte ha bromsat kulan med mer än kanske 50 m/s. Med sextumspipa har vi då en resthastighet på 350 m/s och med åttatumspipa har vi 500 m/s när kulan kommer ut ur Lisbeths kappa. En sådan kula skulle inte upphittas snett över gatan utan den skulle ha farit all världens väg och troligtvis hittats nedåt Sergels Torg till.

Så visst verkar patronerna ha varit nerladdade, och dessutom verkar lisbethkulan ha träffat något annat objekt som bromsat ner den innan den korsade Sveavägen. En gång i tiden föreslog Remstam att kulan kunde ha klippt av en gren i trädet som står i den riktningen, vilket han också hade foton på. Det låter som en rimlig hypotes, som förklarar varför lisbethkulan inte heller rikoschetterat nämnvärt.

I och med att piplängden är korrelerad med mynningshastigheten – ju längre pipa desto högre hastighet, givet laddningen i patronerna – så kan den kunnige och välförsedde även höja och sänka hastigheten genom att välja piplängden på vapnet. Och då ser vi, att ju längre pipa man väljer på vapnet desto mer krut kan man hälla ur patronerna och ändå uppnå önskad mynningshastighet.

Det här nämner jag därför att vittnet Delsborn, som är den ende som med säkerhet sett vapnet, säger att det satt en påtagligt lång pipa på revolvern, "typ Colt" säger han. Det uttrycket avser då utan tvivel en Colt Peacemaker dvs en vildavästernrevolver. Att mördaren valt ett sådant stort och otympligt vapen kan tänkas bero på att han velat nerladda patronerna så mycket som möjligt. Kombinationen av nerladdning och lång pipa fungerar då i praktiken som en slags "ljuddämpare" på revolver.

Avslutningsvis bör det väl understrykas, att hela idén om manuellt nerladdade patroner inte låter sig förenas med att någon ensam galning utfört mordet, och inte heller med att något gäng skuggat Palme och hoppat på honom där vid Dekorimahörnan. Utan nerladdade patroner, vilka jag håller för så gott som konstarerade som faktum, är endast förenliga med någon slags "mötesscenario" där Palme av egen vilja gått till mordplatsen för att träffa någon i något för oss okänt ärende.

Det här "mötesscenariot" har ju varit uppe till diskussion alltsedan salig Ingvar Heimer en gång formulerade det. På senare år har det fått visst stöd, dels från ett par artiklar som publicerades för cirka tio år sedan i tidskriften Fokus, och där det framgick att Palme – precis som Kennedy efter Kubakrisen 1962 – lät upprätta en personlig och topphemlig kommunikationskanal med östsidan helt utanför alla reguljära diplomatiska kanaler.

Än idag verkar inte så många vara medvetna om det här, trots dess uppenbara relevans för just palmemordet. Ett "mötesscenario" kan då ha handlat om att Palme använt dessa särskilda förbindelser för att hämta och skicka "post" via kurir till och från östsidan. I så fall kan Palme ha tänkas gått dit för att "hämta post" och sedan gå direkt hem.

Den andra sak som framkommit på senare år är att sjuksköterskan (Sundh) som tog hand om Lisbeth Palme inne på Sabbatsberg i förhör uppger att Lisbeth sagt att hon hade kval över vägvalet och att det var Olof Palme själv som ville gå dit till Dekorima. Den uppgiften stämmer ju inte särskilt väl med den officiella storyn om att de gick över till östra sidan Sveavägen därför att Lisbeth ville titta i en affär.

På det hela taget tycker i alla fall jag att "mötesscenariot" är en väldigt stark hypotes, och då ville jag passa på att lägga ut lite om hur den tekniska bevisningen sammanstrålar med andra indicier för att styrka just ett mötesscenario. Som jag ser saken gick Palme troligtvis dit just för att hämta post, men tji post fick han utan istället blev det hål i nacken.

Jämförelse med Kennedy-mordet är relevant med tanke på den eviga frågan om
konspiration/dåre. Kennedy-mordet har mycket starka indikationer på konspiration.
Minst 20 medicinskt kunniga personer på Parkland hospital såg ett utgångshål
"blowout" i bakhuvudet bakom höger öra, vilket i sin tur kräver ett skott
framifrån, och därmed en andra skytt.

Varför hamnade då Kennedy-utredningen i samma dödläge som
Palme-utredningen? Sannolikt därför att ännu mer stod på spel.
USA var/är en kärnvapenmakt medan Sverige möjligen anser sig
vara en moraliskt stormakt. Warren-kommisionen måste släta
över medan Palme-utredningen till slut kan nöja sig med att
peka ut Stig Engström.

Som sagt och en timme som man aldrig får åter.

Man kan väl säga att dom tramsar rätt bra tillsammans utan att egentligen prata om samma saker eller förstå vad den andra pratar om. Gjutarnäfve har ju redan slarvat bort intervjun med Jeppsson genom att uppenbart inte ens ha läst hans vittnesmål ordentligt eller möjligen inte alls, och eftersom han är lika illa påläst om Jeppssons vittnesmål den här gången lyckas han få till något helt obegripligt om att den man Jeppsson ser egentligen är Engström som springer efter poliserna.

Tyckte man kunde ge Gjutarnäfve en chans och se om han kunde producera något av värde. Det kunde han inte.

Jag har EB på nr 38.

Jo det stämmer att det finns paralleller mellan JFK och Palme, både vad gäller deras politiska gärning och de respektive morden. Därför är det matnyttigt att studera JFK parallellt med Palme, man kan lära sig en hel del av det. Ett problem vi har är att jänkarna som kan JFK inte vet ett jota om Palme, medan kunskaperna om JFK haltar lite på den svenska sidan. Därför drar vi liksom inte jämnt över pölen.

Med risk för att köra in lite på ett sidospår så kan nog sägas, att den forensiska bevisningen ställer utom rimligt tvivel att JFK föll offer för en konspiration. Minst fyra och troligtvis fem skott avlossades, men bara tre av skytten i "prickskyttenästet" på Texas School Book Depository. Då finns minst en till skytte med i spelet och det utesluter då den ensamme galningen. Sedan kan det nog diskuteras var den andre skytten befann sig, om han sköt bakifrån eller framifrån. Men den diskussionen tycker jag hör hemma i en JFK-tråd och inte här.

Vad Palme beträffar så vill jag bara upprepa, att den tydliga underladdningen av patronerna i sig utgör ett mycket starkt indicium på konspiration av de skäl som jag redan givit i min förra utläggning. Lägger man därtill allt annat som pekar på konspiration så menar i alla fall jag att den ensamme galningen i praktiken kan uteslutas även i fallet Palme. Det finns åtskilligt mer att åberopa än vad jag tagit upp, men vi får ta det lite pö om pö – för annars blir det överdos.

Sedan tar du även upp frågan om mörkläggning, eller varför det inte tycks gå att komma någon vart vare sig med JFK eller Palme. Även här finns det mycket matnyttigt att utvinna ur parallellerna mellan fallen. Man lär sig då en del om hur sådant går till på andra sidan pölen, och om det går till på det viset där så kan man nog utgå från att det går till på ungefär samma sätt här på vår sida. Det kanske låter trivialt men är en väldigt viktig insikt som liksom utgör grunden för att man ska se och förstå beteendemönstren.

Jag ska ta ett konkret exempel. På sommaren 2020 kort efter nedläggningen av palmeutredningen beställde jag ut en del dokument, däribland ett förhör med en privatspanare som heter Mats i förnamn. Av förhöret framgår att Mats är före detta militär, och han berättar bland annat om hur han sökt upp Anna Hage och träffat henne på ett kafé iklädd uniform. Den här händelsen har det ju varit mycket spekulation kring, och nu vet vi alltså vem den mystiske mannen i uniform är.

Vidare framgår att Mats arbetade med en av de främsta privatspanarna under de tidiga åren (fram till början av 90-talet), nämligen Ulf Lingärde. Han besökte Lingärde ett antal gånger ute på dennes gård och fick då både ta del av information och så fick han små uppdrag. Efter ett tag började Mats emellertid begripa, att Lingärde inte arbetade för egen räkning utan att han bevakade palmemordet för den militära underrättelsetjänstens räkning och på Birger Elmérs direkta uppdrag. Av förhöret framgår även att Elmér en gång personligen ringde upp Mats på telefonen.

Vad kan man då lära sig av den här historien? Om det Mats berättar är sant och riktigt så betyder det att det ända från början funnits privatspanare med spakar på ryggen. Och då påminns man om det amerikanska talesättet att "om man hittar en kackerlacka så finns det flera". Den fråga man måste ställa sig är alltså: Om en prominent palmejeppe nu arbetat för Elmér, hur många andra jeppar (privatspanare, journalister, osv) finns det som också arbetat – eller rentav fortfarande arbetar – för underrättelsetjänstens räkning?

Från det amerikanska exemplet lär vi oss, att det är genom att kontrollera de tongivande figurerna på bägge sidor som man kontrollerar hela diskursen kring sådana här händelser som JFK eller 9/11. Och då får man ställa sig samma fråga igen: Om det är så det funkar i Amerika, varför skulle det funka på något annat sätt här på hemmaplan?

Några tankar där att ta med sig och grunna över – och att hålla i bakhuvudet när man läser och analyserar information och inlägg om de här frågorna.

Det var mycket intressant att personen i uniform är avmystifierad.
Lingärde har diskuterats kopiöst genom åren.
Intresserade av JFK kan söka på Doug Horne för
informativa youtube videos.

Vad är det för uppslagsnummer på detta?

Har lite material från en Mats som bl.a. var i kontakt med bl.a. Alsén..

Ok tack. Så även byggnaden ovanför tunnelbanestationen var Skandia.? Jag trodde att Skandia slutade vid Dekorima? Jag var intresserad av de fönster som från Tunnelgatan 5 övervakar mordplatsen.

De här intervjuerna som Gjutarenäfve gör är väl inte tänkta som inkvisitioner utan mer som vänskapliga samtal. Det är ju ingen vidare optik i att sitta och grilla en gammal farbror som har en djupt personlig och emotionell relation till händelsen. Att Ljungqvist sedan hör till problemvittnena i materialet, som lägger till och drar ifrån tämligen friskt, det är något man får leva med. Han är ju inte helt ensam om det.

Från min synvinkel är det emellertid synd att Ljungqvists låga trovärdighet överlag även "smittar av sig" på frågan om tiden när mordet skedde och huruvida Engström har alibi. Där menar jag att Ljungqvist trots en del detaljfel i allt väsentligt har rätt.

Jag har arbetat igenom den här frågan om tiden i god detalj och då har jag kommit fram till att mordet begicks vid 23.19:00 plus/minus cirka 15 sekunders felmarginal. Lång historia att förklara, men slutsatsen om Engström är precis densamma – nämligen att han knappt ens stämplat ut när mordet begicks. Han var i alla fall inte ute på gatan.

Vad Jeppsson-intervjun beträffar så känner de visst varandra sedan tidigare från helt annat sammanhang och redan innan Gjutare blev intresserad av palmemordet. Även om intervjuerna kanske haltar lite här och var så tycker jag ändå att det är kul att han får ut folk och får dem att samtala. Det här är ju emotionellt svårt för nästan alla som var med där, och då tycker jag att Gjutare gör ett bra jobb på att skapa en hygglig och trevlig stämning. Även intervjun med Henry Söderström var ju kul, och det är nog inte så lätt att locka ut honom tänker jag.

Jeppsson har jag själv träffat för några år sedan och då bekräftade han på direkt fråga att han trodde att mannen han såg var Stig Engström. Det var innan Filter-artiklarna och Thomas Petterssons bok. Sedan plockade Borgnäs med det i sin bok, medan jag själv ändrade uppfattning efter att jag granskat tidsfrågan. Så mannen ifråga var nog ganska lik Engström, men däremot kan han nog inte ha varit identisk med Engström.

Om Engström sedan överhuvudtaget företar sig den där språngmarschen in i gränden som han påstår, det tycker jag är högst tveksamt efter att ha utvärderat materialet så gott jag kan. Det är ju inte helt lätt i och med att Engström, precis som Ljungqvist, lägger till och drar ifrån en del.