Hur kan kristna tro att Gud torterar någon i evighet?

"Lika känner lika."
Varför skulle en alltigenom god Gud tolerera den minsta avvikelse från godhet?
Varför skulle han, rättfärdig och helig, finna sig i och se mellan fingrarna på den minsta avvikelse från godhet?

Vem har talat om oskyldiga människor? Inte jag.

Ja, du ser: evigt straff. Inte "poff, bortaa!", utan ett straffande utan slut.

Ja, du ser: inte "poff, bortaa!", utan gråt och tandagnisslan.

Nu stämmer det inte att man blir helt omedveten efter den fysiska döden. Men om vi leker med din tanke att man blir det så förstår du väl att man isåfall även är helt omedveten om tiden? Alltså skulle man som omedveten och död uppleva det som att man omedelbart vaknar i sin nya andekropp även om uppståndelsen så ligger 1000 år fram i tiden.

Är man helt omedveten så existerar inte tid för en.

Nu är det dock så att vi består utav fler "kroppar" än den fysiska, som vi fortfarande är medvetna om efter den fysiska döden.

Gud har sagt att du blir jord, livlös materia, när du dör. Du blåser upp dig med dina fåfänga tankar utan något som helst bevis.

Orkar inte argumentera mer. Du är uppenbarligen helt okunnig och helt utan erfarenhet utav andevärlden.

Du har hängt upp dig på en väldigt förenklad mening i första Moseboken där Gud säger att Adam ska återgå till jord. Vilket är vad våra fysiska kroppar gör.

Gud säger ingenting om att man slutar existera eller slutar vara medveten pga detta.

Jord är förövrigt inte ens det livlös materia.

Kroppen sönderfaller. Har du läst om den fattige Lasarus och den rike mannen? När de dör, fortsätter de också att leva. Har du läst den texten?

Andra profeter som Salomo och Jesus har liknat döden vid sömn eller ett omedvetet tillstånd. Utan ande är kroppen död, vilket betyder att anden dör utan kropp också. Anden som Gud gav vänder tillbaka till Gud. Ingenstans i bibeln finns bevis för en odödlig själ. Du blir odödlig när du blir en ande vid uppståndelsen.

Ja men det gäller inte de som döms till Gehenna, utan de som ändå tillåts leva för alltid med sin skam.

1 Mos 35:16-20 om Rakels kroppsliga död och själsliga överlevnad:

Sedan bröt de upp från Betel. När det var ett stycke kvar till Efrata födde Rakel, och förlossningen var svår. Då det var som svårast sade barnmorskan till henne:"Var inte rädd, också den här gången får du en son." Men när hennes själ skulle lämna henne - ty hon var döende - gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin.
Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det vill säga Betlehem. Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten.

Men att bli utkastad i mörkret utanför behöver inte vara detsamma som att kastas i Gehenna.