Hanna Theorin

Tror inte heller hon kommer få igångsättning så tidigt som hon önskar. Hennes graviditet har ju flutit på hur bra som helst (trots foglossning och exakt alla andra gravidkrämpor man kan ha sen v.3 typ). Hon säger ju det själv också, att graviditeten vart "magisk". Att man blir svullen och får lite förhöjt blodtryck i slutet är ju inte konstigt alls heller. Att den blivande mamman är trött på att vara gravid är absolut inte skäl nog för så pass tidig induktion så jag gissar på att hon kommer få gå betydligt längre än 37+0. Undrar hur många gånger dom kommer åka till förlossningen och bli hemskickade innan ungen är ute.

Det är ganska vanligt att de som förlorat barn får datum för igångsättning från i alla fall 38+0. Så inte omöjligt att hon snart får ett datum.

Bara för att ungen är ”färdigbakad” i vecka 37 då betyder inte det att den alltid är redo att komma. Nästan alla barn mår bra av att gå full tid i magen och växa till sig lite extra. All extra vikt de kan få ökar deras chanser för överlevnad utanför magen om det skulle hända något (komplikationer eller sjukdom/förkylning.)

Förstår inte varför hon inte vill ge barnet bästa möjliga förutsättningar? Det är bättre för barnet att stanna i magen lite längre, så länge hon inte går havandeskapsförgiftning eller någon annan komplikation. Det är även bevisat att amning minskar risken för plötslig spädbarnsdöd, men det verkar det som att hon inte ens kommer försöka med om jag förstått det rätt? Jag har full respekt för att alla inte kan amma av olika anledningar, men då hon inte berättar varför misstänker jag att hon helt enkelt inte vill eller orkar bara.

Det är dags för henne att inse att det är dags att börja sätta barnets behov först och inse att hon inte längre kommer först.

Precis. Hon skriver på instagram att hon är rädd att förlora barnet, att barnet ska dö, när ska det gå åt helvete o.s.v. och att pga denna oro och för att hon har symtom på HF (som också är helt vanliga åkommor i slutet av en graviditet, dvs svullnad osv) så finns det ingen anledning att hålla henne inne "bara för att". Och hon skriver att barnmorskan såg på henne att igångsättning i v37 är det bästa för henne. Men det som är bäst för barnet då? Om allt fortlöper lika bra som det gjort under hela graviditeten är det väl bäst att låta barnet stanna längre än tidigast möjliga gräns för induktion? Kan förstå att hon känner oro pga hennes erfarenheter av tidigare graviditet, men är det skäl nog för att få igångsättning så tidigt?

Att sätta igång någon i v 37 är en stor risk. En igångsättning i sig är en stor risk och att göra det för tidigt ökar risken för att det blir ett akutsnitt. Dessutom vet jag inte hur hon räknas som föderska. Är hon omföderska eller inte? Den förlossningen var ju så pass tidigt och en igångsättning så jag vet inte hur det räknas rent kroppsligt.

Jag fick som omföderska med flera positiva igångsättningar i bagaget kämpa för en igångsättning i v 38 med mitt yngsta barn.

Vet inte varför hon tror att hon ska få det lättvindigt. Jag menar, riskerna med en igångsättning är ju lika stora för henne som för någon annan oavsett hennes bakgrund.

Jag reagerade också på tatueringen. Den tog över lite och man såg bara tatueringen.

Så fort barnet är ute är det i princip noll fokus på mamman. Kan nog komma att bli en chock!

Jag var på förlossningsplanering i vecka 36. Fick snällt komma tillbaka en vecka senare för kontroll. Detta upprepades en gång till, tills jag i vecka 38 fick en hinnsvepning, och - trots högriskgraviditet och en läkare som sa redan i vecka 12 att jag skulle 100% få en induktion - höra att det alltid alltid alltid är bäst att en förlossning sätts igång av sig själv. Vad ens barnmorska på MVC som har följt ens graviditet i nio månader och vars jobb är att ha sympati och empati för en, säger och tycker spelar tyvärr lite roll. Drömvärld hon lever i!

Åhhhh håller MED. Bilderna var faktiskt fina om vi hade plockat bort den fruktansvärt fula tatueringen (som påminner lite om en tatuering passande på en spritfet, rökande och sunkig medelålderskärring på socbidrag och med 5 ungar i en hyrestrea).... Nu var jag ruskigt elak, men jag tycker faktiskt att både Hanna och krejsi Keboff andas lite WT. Det går lixom inte att tvätta bort, hur dom än försöker.

Jag har funderat på hur Keboff har det egentligen, han känns som en skugga i Hannas liv. Allt handlar ju så uppenbart om henne, redan innan hon ens var gravid? Stackarn figurerar väl som en slav runt henne. Kommer aldrig glömma storyn när hon skulle laga mat, hon sitter alltså på en kontorsstol framför köksbänken och förbereder mat när Keboff springer runt och ställer fram allting framför henne. Som om hon vore en femåring? Då var hon kanske i v. 20-25 ska tilläggas, inte särskilt långt gången alltså. Men hon hade väl suttit sådär om hon varit i v. 10 också

Jag gissar att Keboff kommer att få fortsätta serva Hanna och så även deras dotter när hon blir person, han har den där auran av att vara riktigt hunsad och aldrig sätta något emot. Stackarn.

Haha den historien. Jag kommer aldrig glömma när Ht sitter på toaletten och skiter (hon gillar att prata om sina tarmproblem) och krejsi keboff står utanför och vaktar så hon inte ska bajsa ut fostret.

Men VA. Det missade jag. Var det ett skämt eller?

Inget skämt, det var i början av graviditeten och hon skrev om det som om det vore en fin och omtänksam gest av Keboff. Att han var så orolig flr henne och lilla Lara :')
Sjukaste jag läst på länge men helt och hållet sant.