Citat:
Ursprungligen postat av
Skjutevapen
För att inte nämna Silvia. Att en utanländning som inte kan tungan får vara drottning är ju skamligt. Jag är inte mot konungastyret i sig, men om vi ska ha det, ska det vara med mycket mindre guld och utomlandstrams och mer allvar. I och för sig är det inget häpnadsväckande om man ser på forntiden. Från kristendomen och latinet till franskan m.m. Med tanke på det tror jag det är bäst om drottningen och kungen är sidosittare, så man kan välja ledare som verkligen bryr sig om folket och inte sitt egna adelsumgänge. Kungarna i dag saknar också stridssjälen som de förra hade. Hade du kunnat tänka dig en Carl XVI Gustav som själv hade torts leda männen i strid?
Aristokratin har alltid varit kosmopoliter till någon grad i hela Europa, det var smått otroligt att det var en gäng kusiner och som var monarker för alla nationer som stred mot varandra i första världskriget, alla drottning Victorias barnbarn.
Jag tror det är viktigt att inte vara dogmatisk i frågan om att ha monarki eller inte, låt säga att vi ska ha monarki så länge det är av värde för nationen. Just nu så är det ju det fortfarande, men läget kan otroligt snabbt ändra sig.
En aristokrati utan stridssjäl är aldrig mycket värd. Känner på mig att vår kung Carl Gustav åtminstone skulle spela sin roll som andlig ledare för nationen i krig med en slags värdighet, ifrågasätter ifall sak kan sägas om exempelvis kung Charles i England som knappt kan gå till toaletten utan betjänter.
Vi har nu istället realitystjärnor som blir prinsessor och prinsar som blir realitystjärnor. Allt är påväg att bli en fet mediacirkus utan själ. Det är nog bara frågan om när vi får vår första lgbt-kronprins som gifter sig med en man och adopterar nästa tronarvinge någonstans i Afrika. Media kommer givetvis att älska kalaset.
Monarkins historia börjar med stora ledare av män i krig, och varje generation därefter lever på minnet av dessa förfäder som skapade nationen igenom krig, sedan så blir det bara en målning på en vägg, en slags teater med klädsel, medaljer och peruker, och nu övergår vi till en postmodern dekonstruktion av målningen som hänger på väggen, då de nu bara ska representera den vanliga medborgaren, lite som du och inte mer än så, och så småningom (av tecken jag ser bland yngre generationen) vara vägvisare för nya dekadenta ideal som folket ska anamma.
Så länge vi pausar "utvecklingen" vid målningen på väggen så vill jag ha kvar monarkin.