Citat:
Ja, det är inte exakt den essän (som väl var en samling föreläsningar?) men det är en volym kallad Campo Santo. Förlaget presenterar den så här:
När den tyskfödde W. G. Sebald omkom i engelska Norfolk 2001 lämnade han efter sig ett av efterkrigstidens märkvärdigaste författarskap. Hos denne elegiker pågår ett enormt minnesarbete där historia och nutid smälter samman.
Campo Santo (”kyrkogård”) är en postumt (2003) utgiven samling essäer, fragment och oavslutade prosastycken. På distans från de brittiska öarna betraktar Sebald här tysk kultur och tysk historia med sin omisskännligt skarpa blick.
I denna samlingsvolym finns essän Mellan historia och naturhistoria, Om den litterära beskrivningen av total förstörelse. Det torde vara närliggande den av Sjuklig Bäver nämnda essän.
Citaten om Kafka och Mahler hämtade från essäerna Via Schweiz på bordell och Kafka på bio.
Varför tillbaka till Sjuklig Bäver!
När den tyskfödde W. G. Sebald omkom i engelska Norfolk 2001 lämnade han efter sig ett av efterkrigstidens märkvärdigaste författarskap. Hos denne elegiker pågår ett enormt minnesarbete där historia och nutid smälter samman.
Campo Santo (”kyrkogård”) är en postumt (2003) utgiven samling essäer, fragment och oavslutade prosastycken. På distans från de brittiska öarna betraktar Sebald här tysk kultur och tysk historia med sin omisskännligt skarpa blick.
I denna samlingsvolym finns essän Mellan historia och naturhistoria, Om den litterära beskrivningen av total förstörelse. Det torde vara närliggande den av Sjuklig Bäver nämnda essän.
Citaten om Kafka och Mahler hämtade från essäerna Via Schweiz på bordell och Kafka på bio.
Varför tillbaka till Sjuklig Bäver!
Tack! Denna gång till en bok som inte citerats i tråden:
Citat:
Henri kastade en sista blick mot himlen. Glasklar och svart. Att tusen flygplan slet sönder denna tystnad, det var svårt att föreställa sig. Ändå studsade orden omkring i hans huvud med ett muntert oväsen: offensiven stoppad, tyskt sammanbrott, jag kommer att kunna fara. Han gick runt hörnet på kajen. Gatorna skulle dofta olja och apelsinblom, människor skulle sorla på de upplysta terrasserna, han skulle dricka riktigt kaffe till ljudet av gitarrer. Hans ögon var hungriga, liksom hans händer och hans hud. Vilken lång fasta! Han gick långsamt upp för den iskalla trappan.
Så jag börjar lite trevande, gissar att det är en fransk författare. Man, troligtvis. För att säga något: Charles de Gaulles memoarer! Kan det inte vara. 
