Citat:
Samtidigt går det att konstatera att ingen förälder äger sina barn, allra minst mammor.
Man kan fråga sig vad som drev henne att fajtas om vårdnaden i 7 långa år?
Varför ville hon ha full kontroll över barnet? Alla barn behöver kontakt med sin pappa, speciellt i den känsliga åldern.
Som vi kunde konstatera tidigare så hände det inget pojken åren 2017-2021 när de hade gemensam vårdnad, varför då fortsätta bråket om vårdnaden?
Pappans utökade psykiska ohälsa verkar dessutom ha eskalerat på slutet när han i princip stängdes av från umgänge med sonen. Det är rätt uppenbart också att pojken blev en bricka i föräldrarnas långvariga konflikt fast nu med fadern som förlorande part.
Det är också här den diskriminering pappan säger sig ha fått utstå kommer in i bilden, det är rätt tydligt att detta hänger ihop med hans psykiska ohälsa som då har eskalerat på slutet tack vare alla ansträngningar att skära av honom från umgänge med sitt eget barn.
Man kan fråga sig vad som drev henne att fajtas om vårdnaden i 7 långa år?
Varför ville hon ha full kontroll över barnet? Alla barn behöver kontakt med sin pappa, speciellt i den känsliga åldern.
Som vi kunde konstatera tidigare så hände det inget pojken åren 2017-2021 när de hade gemensam vårdnad, varför då fortsätta bråket om vårdnaden?
Pappans utökade psykiska ohälsa verkar dessutom ha eskalerat på slutet när han i princip stängdes av från umgänge med sonen. Det är rätt uppenbart också att pojken blev en bricka i föräldrarnas långvariga konflikt fast nu med fadern som förlorande part.
Det är också här den diskriminering pappan säger sig ha fått utstå kommer in i bilden, det är rätt tydligt att detta hänger ihop med hans psykiska ohälsa som då har eskalerat på slutet tack vare alla ansträngningar att skära av honom från umgänge med sitt eget barn.
Jag tycker inte att det är bra att föräldrar bråkar om vårdnaden generellt.
Mammor är inte per automatik den bästa föräldern även om det absolut är vanligare att män är frånvarande oengagerade fäder än att kvinnor är frånvarande oengagerade mödrar.
I det här fallet, med facit i hand så är det möjligt att mamman intuitivt känt att pappan var en ostabil person och varit rädd när hon lämnat över barnet för umgänge.
Många gånger får pappan inte en ärlig chans att ta sitt föräldraansvar men var det så i det här fallet? Han hade ju uppenbarligen umgänge med sin son.
När barnen säger att de inte vill träffa den andra föräldern måste man vara kritisk eftersom det kan vara pga påverkan från någon.
I det här fallet, återigen, med facit i hand borde pojken ha blivit lyssnad till när han inte ville åka till sin pappa.
Barn och då speciellt pojkar som hålls ifrån sin pappa mår inte bättre än barn som träffar sin pappa även om pappan är en ”dålig” pappa så länge det inte förekommer misshandel, hot eller om något annat allvarligt brister.
Oftast resonerar man som så att om en förälder är hej å hå och den andra är trygg och sund så låter man barnet ha umgänge med den flaxiga eftersom det alltid är bättre för barnet att ha kontakt med båda sina föräldrar än motsatsen.
Sen finns såklart individer som tycker egna saker och som kan påverka negativt i en vårdnadstvist.
När det gäller barn som skiljs från sin mor har rätten ofta mer konkreta skäl till varför detta skett, men det är så ovanligt att det knappt är värt att använda som jämförelse.
Glöm inte heller att vårdnad inte är detsamma som umgängesrätt.
Oavsett om en förälder har vårdnad eller inte har barnet alltid rätt att få ha umgänge med denne.
Att bråka om vårdnad är egentligen helt meningslöst om en känner att den andra är olämplig för det är två skilda saker.
__________________
Senast redigerad av Gamlaskor 2023-08-27 kl. 08:02.
Senast redigerad av Gamlaskor 2023-08-27 kl. 08:02.