Åttaårig pojke hittad död i Luleå – mord (2023-01-08)

Det vet väl inte du. Enligt vittnesmål så var pojken väldigt glad i pappans sällskap sommaren 2022 under ett besök i södra Sverige och Köpenhamn. Detta pekar på att du pratar i nattmössan. Man kan dessutom ifrågasätta varför mamman var så ovillig att fortsätta den gemensamma vårdnaden som paret trots allt hade 2017-2021?

Det kan väl aldrig vara ok att vissa föräldrar låter sin maktkamp med exet förvandlas till en bitter vårdnadstvist som pågår år efter år?


Nej enligt honom själv så kände han sig diskriminerad, det är nåt helt annat.


Fast nu finns det väl inga bevis för att han tänkte resa utomlands med sonen?

Man kan dessutom ana ett visst utslag av rasism hos dig, vad är det som säger att hans hemland inte kan ha en mer rättvis syn på hur vårdnaden ska delas upp? Den kvinnliga feministiska övervikten inom socialtjänsten och familjerätten i Sverige går väl knappast pappors ärenden?

Du missade kanske den här debattartikeln som tar upp den utbredda diskrimineringen av invandrarpappor i vårdnadstvister?


Anser inte du också att det är märkligt att pappan ej dömdes till rättspsykiatrisk vård istället för livstids fängelse? Även här kan man skönja en diskriminering eftersom män döms ofta hårdare än kvinnor för likvärdiga brott.
Pappan kan i teorin alltså ha blivit tredubbelt diskriminerad. Kommentarer på det?

Verkar som en del inte riktigt förstår det här med vårdnadstvister...

Ofta döms föräldrar till så kallade samarbetssamtal hos familjerätten.
Där ska man då med en/två förmedlare komma överens, om möjligt.
Det du säger, hur du uppför dig samt dina värderingar ligger till grund för vad familjerätten sammanfattar i sin skrivelse till tingsrätten.
Har ena parten då genom ord/handling visat att denne kommer ha svårt att samarbeta gällande umgänge och det ekonomiska ansvaret för barnet (en del av vad som räknas in) så kommer tingsrätten få det till sig.
Inte läst på om just det här fallet men min gissning är att den S.k pappan har visat en del mindre bra sidor/värderingar och delat sina åsikter till det sociala.
Och då har det sociala (rätten?), INTE mamman, beslutat att minska umgänget.
Det som inte ska glömmas här är att det är alltid barnets bästa som räknas.
Mamma/pappa/moster, kusin eller fan själv kan inte besluta om hur umgänget ska se ut, det är det sociala eller rätten som beslutar det, återigen efter barnets bästa. (Vid konflikt)

Tyvärr skulle umgänget endast skett under övervakning vet vi ju nu med facit.

Att deras tvist dragit ut på så många år är för mig en gåta. Personalomsättning?
Konstant överklagande från missnöjd part?

Att han känt sig diskriminerad är hans ord. Och dom väger inte speciellt tungt i min vågskål.
Hade man kunnat läsa utredningarna runt "missnöjda" föräldrar så skulle dom flesta visa sig ha en del brister i sin föräldraroll som gör att dom inte har vårdnad/umgänge.


Att dom haft gemensam vårdnad men att det beslutet omvärderades beror nog endast och enkom på honom själv.
Mamman kan absolut ha ansökt, men det sociala/rätten hade avvisat hennes önskan om han varit lämplig som vårdnadshavare.

Du föredrar Iraks sharialagar och islamska sedvänjor. Vad har detta med rasism att göra?

Så går det om man tar bort barn från fäderna och tvingar på dem begränsat umgänge, eller övervakat umgänge som din sopiga idé du föreslår. Pappor har också känslor. Sluta avskilj fäder från deras barn, avskilj mödrarna istället, så de får känna på den förbaskat stora oroskänslan som uppstår hos pappor, när man särskiljer dem från deras barn

Ja pappor har också känslor men i det här fallet så verkar alla ha ignorerat vad pappan önskade och ville. Istället har man gått på mammans önskemål om ensam vårdnad trots att pojken trivdes bra i pappans sällskap enligt vittnen.

Tyvärr finns det individer i tråden som vägrar erkänna att det finns en utbredd diskriminering av pappor i vårdnadstvister, vi får höra alla världens svepskäl varför mamman var en så pass mycket bättre förälder trots att också hon var delaktig i den 7 år långa bittra vårdnadstvisten.

Tyvärr har pappan i ett svagt ögonblick pga psykisk ohälsa begått en handling som ej kan ursäktas men det betyder inte att det går att utesluta att han kan ha blivit diskriminerad pga kön.

Om vi backar klockan så hände inget pojken åren 2017-2021 när paret trots allt hade gemensam vårdnad så pappans påstådda farlighet verkar vara något som har tillkommit i ett väldigt sent stadium. Hans psykiska ohälsa verkar ha ökat samtidigt som hans umgänge har begränsats på ett anmärkningsvärt sätt.

Hypotesen går ut på att ju mer motstånd han mötte från mamman och myndigheterna, desto mer psykisk ohälsa har han utvecklat.

Det handlar inte om att vara mamman eller pappan, det handlar om att vara den trygga föräldern. Hur kan det undgå dig? A Rad var inte det, uppenbarligen!

Väl talat. Kunde inte sagt det bättre själv.


Fast den gråhåriga blatte morsan Sanam Gharaeei, som vill bli känd genom att få till Lex Tintin, och som dessutom sett till att flera tusen asylfuskande och symtomfuskande asylbarn, som har uppgett sig för att vara apatiska genom att fejka symtom, ha fått stanna kvar i Sverige utan skyddsskäl, var ju en liga psykiskt instabil och otrygg förälder själv, som då dessutom skyller allt elände på pappan. Det är vid sådana här rättsfall som opartisk, ojäv och objektivitet skall tillkomma. Inget hände ju inget pojken åren 2017-2021 när paret trots allt hade gemensam vårdnad. Varför i helvete tar du morsans sida för, ditt jävla arsel?

Jag håller med dig.
Hans kamp för att få ha sonen ser jag snarare som en sorts eftervåld när han inte kom över separationen från pojkens mamma än som kärlek till sin son.

Samtidigt går det att konstatera att ingen förälder äger sina barn, allra minst mammor.

Man kan fråga sig vad som drev henne att fajtas om vårdnaden i 7 långa år?
Varför ville hon ha full kontroll över barnet? Alla barn behöver kontakt med sin pappa, speciellt i den känsliga åldern.

Som vi kunde konstatera tidigare så hände det inget pojken åren 2017-2021 när de hade gemensam vårdnad, varför då fortsätta bråket om vårdnaden?

Pappans utökade psykiska ohälsa verkar dessutom ha eskalerat på slutet när han i princip stängdes av från umgänge med sonen. Det är rätt uppenbart också att pojken blev en bricka i föräldrarnas långvariga konflikt fast nu med fadern som förlorande part.

Det är också här den diskriminering pappan säger sig ha fått utstå kommer in i bilden, det är rätt tydligt att detta hänger ihop med hans psykiska ohälsa som då har eskalerat på slutet tack vare alla ansträngningar att skära av honom från umgänge med sitt eget barn.

Vad menar du med "allra minst mammor"?

"Man kan fråga sig vad som drev henne att fajtas om vårdnaden i 7 långa år?"

Förmodligen för att den andra parten fajtades...
Vänd på det. Vad drev A att fajtas i 7 långa år?

Och håll isär vårdnad och umgänge.
Vårdnad är en juridisk term för att kunna fatta beslut om tex vilken skola barnet ska gå på.
Umgänge är annat. Och där går myndighet in och beslutar om föräldrarn inte kan samsas.

Att hans umgänge minskades berodde på honom själv.

Precis! Varför lägger en mamma ner så mycket tid på att förhindra en pappa från att ha umgänge med sin egen son?

Paret hade gemensam vårdnad 2017-2021 och absolut inget hände sonen då.

Samtidigt verkar inte detta upplägg ha passat henne eftersom vårdnadstvisten fortsatte.

Pappan verkar ha haft enorma problem med sitt ex? Han har dessutom uttryckt att hon drog nytta av sin profession i vårdnadstvisten eftersom människor "lyssnade" på henne pga hennes yrke. Till detta kan vi tillfoga att pappan upplevde att han blev diskriminerad.

Anser du att det är ok att en förälder vill stänga ute den andra föräldern från umgänge med sitt eget barn? Två ynka timmar varannan lördag och söndag måste väl betecknas som extremt lite?