Citat:
Ursprungligen postat av
Berg-Erik
Ska vi lära oss av en felaktig definition?
Eftersom du och Reuterholm fram till nu inte förmått skicka en enda källa själva, så får man väl börja någonstans och leda er på vägen.
Citat:
Den store byggmästaren hänsyftar inte på en kristen Gud - ytan på den nyplatonske och gnostiske "demiurgen".
Jag har i en källa visat att det begreppet den store byggmästaren är äldre än frimureriet och finns i kristen tradition, som poetisk omskrivning för Gud, något som övertagits inom frimureriet. Källan med vidarelänkar spårar vidare till en namngiven tongivande frimurare i början av 1700 som var kalvinist och att begreppet troligen kommit till frimureriet via kalvinism.
Citat:
Det här med att definiera vad en sekt är - är helt enkelt inte så enkelt som ni frimurare försöker få det till. Det är därför jag inte formulerat någon definition. Att det är komplicerat kan man själv läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/SektObservera att frimurarna stämmer in på en hel del av kriterierna.
OK, då får vi gå igenom.
1. I början av texten framhålls att sekter antingen är av kyrktypen eller av sekttypen. Kyrktypen rekryteras genom tradition eller familjeband. Det är något som inte passar in på frimureriet: en ofta upprepad slogan i USA är "2 be 1 ask 1". Det vill säga, frimurare arbetar inte rekryterande överhuvudtaget. Den som vill bli frimurare ber en frimurare om att bli medlem. Så Kyrktypen passar inte in.
(Liten utvikning, många frimurare har söner, och för en frimurare finns nog inget finare än om ens barn också blir frimurare. Det är dock inget man kan påtvinga - de måste själva be om det, och om de inte vill så låter man frågan bero. Detta skulle jag säga är att påtagligt osekteristiskt beteende).
Sekttypen: "Enligt Weber kännetecknas sekten av att den grundas på gemenskap för de personligt kallade. Detta sker enligt Weber genom en individuell uppenbarelse av att anden verkar i individen, och erbjuder alla som är asketiska, andligt rena, hängivna den "rätta" läran och riten, och är trofasta mot gruppen. Andra kriterier som Weber lyfte fram var att sekter är icke-traditionalistiska, radikala, världsfrånvända, samt kräver total underkastelse och ett tvångsmässigt kontrollerat religiöst utövande. För somliga grupper gick avståndstagandet så långt enligt Weber att de vägrade arbeta för staten"
Inget av det här passar in på frimureriet där det istället sägs klart och tydligt att det som finns inom frimureriet inte är en unik lärare utan tvärtom, allt material går att finna i andra sammanhang. Det frimureriet erbjuder är en pedagosk vandring i ett antal steg som väcker vissa moralisk-etiska frågor.
"1. Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas."
Här antyds att du behöver vara aktiv för att förtjäna att få bli medlem och att fortsätta bli medlem. Frimureriet passar inte alls in i punkten: det finns inget aktivitetskrav på medlemmar. Det är förstås önskvärt, eftersom det är en poäng med medlemskapet, men oavsett om du går på 1 besök ett år eller 11, så är du lika fullt medlem. För att bli medlem finns inga särskilda krav, man ska vara rekorderlig och intresserad - inte heller här en förtjänandeaspekt.
"2. Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna."
Normer är inte samma sak som regler, normer är mer difusa och värdeladdade och lägger grund till godtycke där en stark ledare med normbrott som skäl i vissa fall kan utesluta en medlem, medan fria i andra fall. Frimureriet har klart uppställda regler i 16 kap. OAL kring vad som kan generera uteslutning - precis som många andra ideella föreningar.
"3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap i jämförelse med andra individer som inte är en del av sekten." Se ovan, samma kunskaper finns i andra källor, men i frimureriet presenterade sammanhållet pedagogiskt.
"4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning."
Svenska Frimurare Orden är inte i konflikt med sin omgivning.
"5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende inom sekten är ett prästerskap."
Frimureriet är egalitärt, ja: alla är bröder på samma nivå. Samtidigt finns grader, vilket motsäger punktens första del. Det finns liten minoritet präster och frimurare, men frimurare i allmänhet har inte en missionerande roll, se ovan. För att bli frimurare måste den sökande själv efterfråga det.
"6. Sekten är etisk och asketisk, det vill säga att sekten har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp för att förbättra sig själva."
Frimureriet är inte asketiskt. Frimureriet har inga levnadsregler som måste åtföljas, annat än att försöka vara en bättre människa, "öva dygden och kuva lasten". Om det är möjligt att vara frimurare oavsett om man lägger 1 eller 11 besök per år, så kan man knappast tala om att man som frimurare förväntas offra tid. Motsvarande vad gäller pengar: det är möjligt att utöver årsavgiften dimensionera sitt engagemang i förhållande till ekonomin (ex. genom att avstå från att vara med på måltiden efter loge).
"7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga den kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv utifrån sektens olika kriterier och gruppnormer." Det här har vi varit inne på tidigare, tidsuttaget för en genomsnittlig medlem är inte sådant att det går att hålla medlemmarna i ett totalitärt grepp. Det finns inget som kräver totalt engagemang, det finns inget som försöker styra individens liv annat än inriktningen att försöka vara en bättre människa. Eftersom frimureriets värdegrunden står i samklang med samhället så finns ingen spänning mellan frimureriet och omgivande samhälle, det är inte "skilda världar" som det är mellan en sekt och omgivande samhälle.
Om jag tänker på en sekt, så kan ex. Knutbyförsamlingen ligga nära, det ligger närmare att uppfylla de sju punkterna och den uteslöts ju från Pingströrelsen efter att pastor Sten-Gunnar Hedin i pingströrelsen varnat för att Knutbyförsamlingen hade sekteristiska drag.
Härtill kan jag foga en privat reflektion: de som lämnar sekter gör det ofta i stor vånda, de blir utfrysta av sekten och de förlorar hela sin umgängeskrets, i någon mening hela sitt liv, om man lämnar en sekt. Så är det verkligen inte för en frimurare som lämnar frimureriet. För det första är lämnade i sig enkelt, och det uppstår inget sektliknande trauma - helt enkelt för att frimureriet inte är en sekt.
Få, om ens någon, som lämnat en sekt återvänder till sekten: så är det inte för frimureriet, det händer att frimurare av olika skäl lämnar och på samma sätt sedan återvänder. Även detta indikerar att frimureriet inte är en sekt.