Betala av huslånet även om det statistiskt är en dålig idé?

Jag gjorde som du när bolåneräntan var 0,79% före ränteavdrag, nu känns det som återhämtningen på börsen kan dröja samtidigt som bolåneräntorna är relativt höga.

Men i grunden har du helt rätt!

Det finns inga rätt eller fel i detta. Valet ligger helt hos dig själv. Vill du fortsätta vara en slav till banken så ska du inte lösa huslånet. Vill du känna känslan att vara skuldfri och inte vara en slav så ska du lösa in lånet.
Är själv helt skuldfri då jag löste in bolånet och den känslan är helt underbar. Allt jag tjänar nu är mina egna pengar. Ingen jävla bank som ska ha mina pengar i slutet av månaden.😁

Ok.. om du investerar på börsen så har du, över tid, en avkastning på ca 7-8%.. över tid och det finns inga garantier, men mkt pekar på det. Dessa 7-8% skall också skattas och sedan skall räntan du betalat dras av på dessa med.

Löser du lånet, då vet du att du med 100% säkerhet inte kommer betala x% ränta i y år. Det är garanterade pengar i ett garanterat upplägg. Därefter har du möjlighet att ta pengarna du du skulle betalat i ränta å trycka in på börsen istället, utan någon risk i den bemärkelsen att det ligger inget lån i bakgrunden om det går åt pipan.

Intressanta funderingar, som du säger så har det historiskt sett över tid varit bättre att vara investerad på börsen än skuldfri. Fast en bra nattsömn som skuldfri är svår att värdera ekonomiskt. Var själv skuldfri mellan två ägda bostäder och den känslan var riktigt skön.

Själv har jag lite liknade funderingar gällande amortering kontra investeringar. Genom att ändra min livsföring så kan jag frigöra lite extra varje månad som skulle kunna användas till amortering eller investering så det räknade jag lite på.

Mina förutsättningar:
Lån 850000
Ränta 4,69
Amortering 1525
Avkastning 7
Extra amortering eller investering 3000

Antar att räntan är oförändrad över tid
Alternativ 1, oförändrad livsföring, bara amortera och bränn resten lönen. Fortsätta med detta i 47 år och har då bränt totalt 1777000 när lånet är betalt.

Alternativ 2, amortera hårdare
16 år kvar tills lånet är betalt och då har det kostat 1160000 i ränta och avbetalningar.

Alternativ 3, investera och normal amortering.
Efter 12 år har jag då 640000 vilket räcker till att lösa lånet. Har då lagt ut 1035000 på ränta, amortering och investering.

Ekonomiskt sett så är alternativ 3 det rätta. Men för att hålla motivationen uppe så kanske alternativ 2 är bättre då man ser hur både skuld och räntekostnad sjunker varje månad. Dessutom blir månadskostnadaden lägre jämfört med alternativ 3.

Om vi jämför alternativ 2 och 3 vid tidpunkten för alternativ 3's slutförande så då har alternativ 2 kostat 80000 mindre och då ligger skulden på 200000. I alternativ 2 finns det med andra ord utrymme för lite extra amortering. Tanken väcks nu för att skapa alternativ 4 där vi även amorterar besparingen i ränta med alternativ 2. Får återkomma senare med lite beräkningar på detta.

På något vis känns det som att investera eller amortera leder till någon form av filosofi, vad som har varit klokast historiskt ekonomiskt sett är kanske inte det som ger mest välbefinnande för personen. Dessutom vet inte jag hur ekonomin utvecklar sig i framtiden.

Det viktigaste är nog att ta hand om sin ekonomi grundat på medvetna beslut.

TS, i ditt fall skulle jag troligen lösa lånet och sedan investera motsvarande ränta och amortering varje månad.

Även om det rent rationellt är en sämre affär att lösa bostadslånen resonerar jag som så att dom flesta som vill maximera sin avkastning ändå i slutändan ofta använder pengarna till någon form av konsumtion som i regel till viss del styrs av känslor, och sällan är helt rationel,l så då kan jag lika gärna göra ett val baserat på känslor direkt och betala av lånen.

Jag tror även man blir friare rent mentalt när allt man äger är betalt vilket kan leda till att man får ökad motivation att sätta upp och nå ett nytt sparmål.

Intressant iakttagelse. Du tänker alltså som så att lyckan av att ha ett avbetalat huslån överväger lyckan av att ha en bil som är några år nyare eller lite lyxigare, om vi nu antar att detta skulle handla om jämförbara ekonomiska storheter.

När man väl tillgodosett de basala behoven så handlar alltså all övrig konsumtion om att tillfredsställa "wants" gentemot "needs", och "wants" kommer alltid ha ett visst mått av nyckfullhet i sig.

Ja, jag tänker att dom flesta som ser strikt ekonomiskt på den här frågan och anser att man ska enbart ska se till vad som ger maximal avkastning ändå i slutändan ofta blandar in känslor när det är dags att konsumera och då kan man lika gärna till viss del gå efter vad som känns bra direkt.

För att ta ditt exempel med bilen; man är rationell, räknar strikt på varje krona, har huset fortsatt belånat om det ger någon procent mer i avkastning och när man väl byggt upp en bra ekonomi och har ett konsumtionsutrymme så går man och köper en bil eller gör en okynnesrenovering som är totalt irrationellt och en mardröm sett till vad som är ekonomiskt försvarbart.

Sen när det gäller affärer och diskussioner om att styras av känslor eller att vara strikt rationell och se den maximala vinsten i varje konkret situation kan det totalt sett i slutändan ändå bli mer ekonomiskt lönsamt att låta känslan styra. I fallet ovan kanske vissa personer som köper en Tesla blir så glada och motiverade att dom drar in mer pengar än vad dom förlorar på den. I mitt fall fungerade det tvärtom, när jag betalade av alla lån fick jag en enorm kick att sätta ett nytt sparmål vilket ledde till att jag totalt sett hade mer pengar i slutändan även om jag strikt ekonomiskt "förlorade" på att lösa just lånen.

Vi fungerar ju olika men för mig: Inga lån > fri människa > lyckligare > mer motiverad > mer pengar (om man nu vill använda motivationen till det)

Lite samma sak som att många tex akademiker, gör bort sig genom att titta strikt på månadslönen för ett jobb och får gå till psyket för att dom helt missar totaleffekten av att känna genuin mening och arbetsglädje av ett jobb med lägre månadslön och vad det gör med motivation och energi och skapar för möjligheter att totalt sett få en bättre ekonomi.

Känner igen min bror lite i detta. Han köpte en gård och betalade genom hårt slit av den på 7-8 år. Lånet är nu borta, men kapaciteten att jobba hårt har han kvar. Förmodligen var det ett ekonomiskt bättre beslut än att amortera så lite som möjligt och istället konsumera upp det extra ekonomiska utrymmet. Det senare alternativet är ju vad de flesta väljer att göra. Sedan kan vi skapa en hypotetisk situation i vilken han hade jobbat lika hårt och stoppat in allt på börsen och då tjänat ännu mer. Men när man betalar av ett lån finns ett faktiskt mål att nå fram till, spara och investera kan man göra till dess man har miljarder på banken utan att man vet om man nått fram eller ej. Förmodligen betydligt svårare att behålla motivationen i ett sådant agerande.

Exakt och då menar jag att det kan sluta med att din bror blir mer förmögen till slut och det tänket går att överföra till andra områden också.

Om du tex har ett jobb som du tjänar bra på men hatar över allt annat blir du dränerad på energi, tappar lite livslust och kompenserar kanske med att bränna mer pengar än nödvändigt på fritiden.

Jobbar du med något riktigt kul och meningsfullt får du i stället ofta energi, känner mer glädje och är nöjd med det enkla eller vill rent av jobba extra, dra igång firma el likn.

Så man kan inte räkna strikt ekonomiskt på varje rad, man måste se till helheten för att räkna fram vad som ger mest pengar i slutänden och först då mäta det mot hur lycklig man är, hur bra livskvalite man upplever att man har etc.

Du har tänkt ett steg för kort bara. Du kan leva här och nu oavsett alternativ.

Du har rent av fått det bakvänt. Pengar i en bostad är extremt illikvida (rimligare folkslag än fattig-svensken ser inte ens primär bostad som likviditet överhuvudtaget), pengar på börsen är extremt likvida.

Jag har betalt av varenda lån, (har villa, sommarhus och hus utomlands), klart att jag förmodligen fått mer i avkastning på börsen än räntekostnaden men jag trivs helt enkelt bättre med att peka långfinger åt banker och liknande, dessutom har jag så bra ekonomi så hade inte varit värt nån femtusing mer i månaden för att vara skuldsatt

En bra start är ju att vara skuldfri och äga en eller flera bostäder som är värda miljoners