"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Det är fint att du har din tro så klar för dig. Och jag respekterar din tro.

Men på vilket sätt tänker du att den påverkar dina moraliska beslut på jorden.

Jag tror att det här jordelivet är mina 15 minutes of fame. Det är det ända jag har. Före det finns ingenting och efter det finns ingenting. Och i ingenting finns inte glädje och inte sorg. Inte ont och inte gott. Respekterar du att det är min tro?

Vad jag tror att det gör med min moral är att jag känner mig utvald. Tänk att få uppleva livet, vilken grej! För mig gör det att jag vill vara en god medmänniska, jag vill göra rätt för mig och göra gott för andra. För jag har ansvar för min tid här. Att jag tror att det blir svart när jag dör, betyder inte att jag inte tycker livet är heligt den tiden jag får leva det.

Jag skulle bli glad om någon troende kunde förklara för mig varför människors moral antas vara lägre om man inte tror på gud eller ett liv efter detta.

Beror ju på om du verkligen jämställer dig med en snigel.

Människans utveckling startade långt före vi började tro på Gud, mycket till hjälp av en medfödd moral som antagligen är kopplad till intelligens och konsten att upprätthålla gott samarbete.

Det är inte deterministiskt utan probabilistiskt. Människans historia indikerar att vi har ett psykologiskt behov av religion. Jämför detta med vårt psykologiska behov att projicera matematik som symboler.

Människan har haft behov av religon för att förklara sådant som hon inte förstått. I dag har vetenskapen förklarat mycket av det människor förr inte förstod.

Att människan har behov av symboler är inte per automatik samma sak som att hon har behov av religon. En inbiten fotbolls supporter bär som AIK halsduk med samma stolthet som en kristen bär sitt kors.

Min fråga handlade dessutom om varför icke troende antas ha sämre moral.

Vad tjänar man på en ateistisk åskådning?

De troende har inte nått det moraliska stadiet (fas 3-4) där man bryr sig om de andra. De säger att de gör det för att det låter bra, men det finns ingen inre övertygelse. De sörjer inte att de skickar i sina fantasier andra till ett evigt helvete, de dyrkar en gud som tillåter ondska i världen. De förstår att det det finns mkt lidande i världen men viktigast för dem är att tro att deras gud kommer att stå upp för dem själva.

Tror du svarar på din egen fråga.

"Jag tror att det här jordelivet är mina 15 minutes of fame. Det är det ända jag har. Före det finns ingenting och efter det finns ingenting. Och i ingenting finns inte glädje och inte sorg. Inte ont och inte gott."

Det betyder att det inte spelar någon roll i slutändan hur du har levt och vad du har gjort, slutet blir samma för dig som för en massmördare. Därför är det enda incitament för dig att göra gott att du ser en vinst i det. En annan som tänker som du när det gäller livets tillfällighet men som t.ex. älskar sina lustar och ser sex med små barn som den största vinsten i livet. Denne kommer följa sina begär och räkna med att han aldrig kommer straffas för det såvida han kan undgå att bli upptäckt av människor och straffad här på Jorden. En tredje som har samma böjelse som den föregående men som tror på Gud och på en slutlig räkenskap förstår att han inte kommer komma undan med det han gör oavsett om han inte blir sedd av någon människa, denne förnekar sig den driften.

Man begår inte ett brott som man vet att man inte kommer undan med. Säger man sig vara troende men ändå begår brott så är man en lögnare och känner inte Gud.

Jag kan försöka förklara fast jag inte är troende. Som jag tidigare skrev så finns det olika faser i den moraliska utvecklingen enl. bl a Kohlberg. De troende finns i den första fasen där man ger allt ansvar till en auktoritet, straff och belöning från denna avgör vad som är rätt och fel. Man skall inte tänka själv, man tänker inte på motiv, omständigheter o c v, allt är svart eller vitt, rätt eller fel utan gråa zoner.

I den första fasen har man ingen erfarenhet om de följande faserna, därför kan de inte se/förstå emotionellt moralen på dom högre nivåerna. Man känner bara till sin egen moral som är annorlunda från fas 2-5 ev 6. I den första fasen förstår man bara sin egen moral och har man inte den så har man ingen/lägre moral. Det här är min förklaring. Samma sak gäller med emotionell mognad, de mindre mogna förstår inte de mer mogna.

Man förtjänar t ex en mer realistisk verklighetsuppfattning. Man tror inte mera på fantasier om en gud som tar allt ansvar, löser alla problem, som lovar ett evigt liv efter denna o c v. Man får en mer realistisk självbild, man känner bättre sina styrkor och svagheter, man slutar tro på att man är sådan som man önskar sig vara. Man styrs mer av fakta och verklighet i stället för önsketänkande.

En troende lever i en verklighet där man önskar och tror sig vara allsmäktig, att man kan få vad man önskar. Vågar man inte se att livet tar slut med döden så lever man i en fantasi om ett evigt liv. Vågar man inte ta ett eget ansvar tror man att gud löser allt o c v. Man löser alla svåra problem med hjälp av önsketänkande och fantasier. Man kunde säga att en troende vågar inte möta verkligheten med en mer realistisk bild om andra och sig själv. När man lever mer i verkligheten än i fantasier kan man bättre utnyttja sina resurser, man har bättre självkännedom och man får mer utav livet. Man kan se saker och ting, andra och sig själv djupare och med mer variation. Man är helt enkelt mer vuxen med allt vad det innebär. Man kan ha en vuxen relation till andra, till sin partner, sina barn, vänner o c v.

Så klart det inte stämmer, det fattar väl alla som inte är tokreligiösa. För moralfrågor rekommenderar jag att du vänder dig till filosofin istället för religionen eller citat från andra fiktiva historier.
"Om hundar skäller om natten så finns det ingen moral". Se hur lätt det är att hitta på all möjlig skit.

Problemet är väl att öht tala om moralisk utveckling ur ett ateistiskt perspektiv? Från vad till vad om det inte finns en högre standard att utvecklas till? Var finns den standarden om det inte finns något som är objektivt rätt och fel? Finns det objektivt rätt och fel så pekar det på en trandenscent verklighet. Bara den som tror på Gud kan med trovärdighet tala om någon moralisk utveckling eftersom denne har ett objektivt högsta rätta vilket är den morallag som Gud har bestämt. Annars är vi bara beroende av subjektivt bedömande av vad som är rätt och fel, vilket kan ändras över tid och då åt vilket håll som helst beroende på kultur och omständigheter.

För Hitler var judeutrotningen det rätta att göra. För Putin var det rätt att starta krig mot Ukraina. Nu är vi överens om att det var fel samtidigt som vi tycker det är rätt att gå med i NATO, vilket vi i en framtid kanske kommer se som ett moraliskt förkastligt vansinne som offrade tusentals unga svenskar om det drar in Sverige i ett krig som vi annars skulle stått utanför.