"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Vad menar du? Skulle du inte låtsats älska din gud, om det varit enda chansen att undvika undergången?

Mycket intressant! Jag är helt inne på din linje.

Jag undrar inte alls varför många människor lider. För att inte tala om alla djur. Fruktansvärt.

Jag pratar gärna om det. För mig finns inte teodicéproblemet.

Gud har ingenting med världens lidande att göra och han har inte designat vare sig människor eller djur eller naturens ordningar. Han föds själv här av naturen som en människa på slutet och det är här han som en människa skapar orsaken till big bang.

Han är/blir en av oss en tid, sedan dör han och uppstår och först då är Gud framme vid oss i tiden med makt. Just nu kan väl vem som helst se att han inte är här än?

Nej.

Det var tråkigt att du inte reagerade på mitt förra inlägg om moralens beskaffenhet. Men citatet från dig ovan kräver en egen kommentar.

Det finns väl mängder av exempel där personliga beslut får väldigt liten verkan, och där frågan måste delegeras till staten (eller något likande organ som representerar flera individer) för att något ska hända?

Du menar att faktumet att det ser ut som det gör tyder på att det finns en gud?

Jag tror du menar att det är lättare för dig att stå ut med faktumet att människor och djur lider när du har en tro på gud.

För självklart tycker jag oxå att faktumet att människor och djur lider är fruktansvärt. För att inte tala om hur vi behandlar Moder Jord.

Om jag varit troende tänker jag att jag skulle varit förbannad på Gud för att det är så. Du friskriver honom från ansvar. Men är övertygad om att han kan skydda just dig. Ursäkta, men är det inte lite förmätet.

Jo det skulle du. Det vet både du och jag.

Varför lider så många människor och djur, om du tror på en rättvis gud? Eller tror du helt enkelt bara på en gud, som är rättvis mot de som fruktar honom (och låtsas älska honom)? Som du själv?

Att det ser ut som det gör tyder på att Gud inte har designat världen.

Jag har i alla fall ett hopp om något bättre?

Jag tror inte på en snuttefiltsgud. Jag tror inte att Gud kan ingripa i det fysiska förrän han fysiskt är här.

Du tror att jag är en bibliskt kristen verkar det som? Men det är jag inte. Bibeln beskriver Gud som ond.

Världen är som den är och i princip allt i naturen kan förklaras utan Gud. Varför skulle jag då tro att Gud kan ingripa i det fysiska? Hade det varit fallet så hade världen sett annorlunda ut.

En Gud som bara ser på allt ont och inget gör fast han kan vore inte rättfärdig.

Ja jag trodde att du var kristen enligt bibeln. Det mest du skrivet har tyder på det. Men jag ber om ursäkt att jag dragit förhastades slutsatser.

Jag funderar på det här du skriver om att du har hopp om något bättre. Är det ett bättre efterliv du syftar på då?

För vad gör det med moralen i detta liv tänker jag, om detta liv ändå bara är en väntan och en skärseld. Jag menar jag tror ju att detta är mitt enda liv, jag kommer inte att få en chans till bot och bättring efter döden. För då kommer jag att vara där jag var innan jag var född.

Lyssna om du kan ta emot det.

Det här är den första världen, den värld som den metafysiska, permanenta och transcendenta grunden till alltings existens kommer från. Den grunden skapas här i den sista generationen av verklighetens Kristus och han gör det som människa.

När han dör så går han in i den metafysiska byggnad som han själv med sina jordiska händer skapat och som är den fruktansvärda makt som utgör hela skillnaden mellan något och intet och som orsakat big bang.

Då, först då, är Gud kommen som ny, fräsch och med stor makt, oskyldig till vad som föregått honom här i världen, kapabel att döma över allt ont i världen, själv obefläckad. Han beror inte av något annat än sig själv och med honom kommer slutet på denna ordning, de dödas uppståndelse och det eviga livet och han ger det till vem han vill.

Hur det eviga livet blir vet jag inte, jag vet bara att det är ändlös glädje.