Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Nej, det är förmodligen sant.

Däremot har nya bolånetagare mycket hög belåningsgrad. Det är relevant ur den synpunkten att nya bolånetagare är prisdrivare nerifrån. Prisökning på små bostäder driver prisökning på stora bostäder. Och prisökningen på små bostäder kommer ifrån att nya bolånetagare lånar mer och mer.

Vi är nu vid vägs ände när det gäller den biten då nya bolånetagare är maxbelånade.

Knappast. Finns tusentals med 50-60 åringar som nu börjar sälja sina villor, som dom köpt för 30-40 år sedan, med riktigt fina vinster. Dom köper bostadsrätter, eller mindre kåkar, cash i många fall. Sedan hjälper dom barnen in på bostadsmarknaden, med några 100k.

Ditt dravel om "maxbelånade" kan du ju ta och trycka upp i tunntarmen.

Uttrycket är lite slarvigt, eftersom rent tekniskt sett, händer ingenting med ditt nominella lånebelopp i en inflationsekonomi. Och är man lite "aspigt lagd", kan man med fog hävda att inflationen alls inte amorterar några lån. För det gör den ju inte. Nominellt.

Realt däremot, kommer din skuldbörda att minska i relation till din inkomst eftersom inflationen driver löneutvecklingen över tid.

Exempel:
Säg att jag bor i samma hyresrätt under 2010-talet.

År 2010 såg det ut såhär:
Hyra 4300 kr
Lön 20 000 kr

År 2020 såg det ut såhär:
Hyra 4900 kr
Lön 35 000 kr

Frågan vi kan ställa oss då, har min hyra höjts eller sänkts? Fråga du aspien, säger hen direkt att den har höjts, ty 4900 > 4300. Och det stämmer ju, nominellt sett. 4900 kr är mer än 4300 kr. Men realt sett, sett till hur stor del av min inkomst som går till boende, har hyran "sänkts".

Och samma princip gäller ju bolån över tid. Trade-off:en blir att du måste slanta upp hög ränta varje månad, och eftersom lönerna laggar efter, känner du dig kanske aldrig särskilt rik i nuet. Utan det är först när du tittar tillbaka, kanske år 2033, som du ser att de 2 mkr du lånade 2023 inte är så farligt, utan högst hanterbart, förutsatt att din inkomst följt inflationen.

Du har fått en utförlig beskrivning och källhänvisning till att i princip alla mellan 18-30 som tar nya bolån är maxbelånade.

Gråt mer.

Knappast. Finns tusentals med 50-60 åringar som nu börjar sälja sina villor, som dom köpt för 30-40 år sedan, med riktigt fina vinster. Dom köper bostadsrätter, eller mindre kåkar, cash i många fall. Sedan hjälper dom barnen in på bostadsmarknaden, med några 100k.

Ditt dravel om "maxbelånade" kan du ju ta och trycka upp i tunntarmen.

Och det finns ju ofta en dold del av denna belåning i form av att mamsen och pappsen har ökat på lånet på sin kåk för att hjälpa barnet som nyss har börjat sin karriär i Stockholm och vill bo centralt.

Så dom här människorna på 50-60 år som ofta har köpt sitt hus billigt är kanske inte alltid så skuldfria som vissa här påstår?

Har anekdotiskt exempel på föräldrar som lyft 5 miljoner i lån på sitt avbetalda hus. Så att deras belåningsgrad hamnat på 40-50%. Sen har de gett pengarna till sonen som köpt hus i närheten.

- Då har föräldrarna behållit amorteringsfrihet och betalar "bara" ränta på lånet. Som är subventionerat/avdragsgillt pga Sveriges sjuka system.

- Sonen har fått belåningsgrad 50% och således slipper han amortering. Bara subventionerad ränta och drift. Och då att ge föräldrar pengar varje månad för deras nytillkomna räntekostnader.

Sonen får betala:

Sin ränta på 5 miljoner lån (30% subvention)
Föräldrarnas ränta på 5 miljoner lån (också 30% subvention pga lånet står på nån annan)

0kr av lånen amorteras.

Det här är ett vidrigt upplägg och borde vara totalt olagligt.

Knappast. Finns tusentals med 50-60 åringar som nu börjar sälja sina villor, som dom köpt för 30-40 år sedan, med riktigt fina vinster. Dom köper bostadsrätter, eller mindre kåkar, cash i många fall. Sedan hjälper dom barnen in på bostadsmarknaden, med några 100k.

Ditt dravel om "maxbelånade" kan du ju ta och trycka upp i tunntarmen.

Jag har också "tjänat på att bara bo" en lång tid men räntehöjningarna och de höjda elpriserna har fått den fina utvecklingen att klappa ihop helt och hållet. Netto har jag inte "tjänat på att bara bo". För mig är fenomenet en myt om jag jämför husägandet med att ha bott i HR och sparat en överkomlig slant samma långa tidsperiod.

Har svensken blivit ödmjuk av den här snabba utvecklingen nedåt, den som började 2022, eller är han fortfarande en obildad idiot och tror han är en klippare? Eller är det bara jag som har lite otur? Jag vet att jag kan peka på vissa fördelar med mina val ändå. Bostadens läge i förhållande till arbetet har varit bättre.