Citat:
Oftast innan. De flesta är medvetslösa ett tag innan de dör. Döden innebär bara att det blir permanent.
De flesta är medvetslösa hela livet. Dom kan till exempel inte skilja på en medveten upplevelse av en röd blomma, och minnena av eld som upplevelsen ger upphov till, och tankarna som säger att någonting är heligt eller speciellt.
Jag vet inte om dom har ett synfält? För om man har det, alltså ett ställe där objekten syns, så kan man ju själv inse att det fältet är väldigt annorlunda jämfört med de objekt som dyker upp inuti fältet. Objekten har längd och position och distans och så vidare, och förändras med tiden, och interagerar. Själva synfältet (eller upplevelsen som helhet) saknar alla dessa egenskaper. Det har ingen bredd eller höjd. Det har ingen position. Det förändras inte med tiden. Det varken påverkas av- eller påverkar det som dyker upp. Ingen information beskriver synfältet.
Så visst är det något helt annat än det som hjärnan tänker och förstår och känner. Faktum är att allt som hjärnan pysslar med kommer från upplevelsen också, även om det inte är den delmängd vi kallar synfältet. Så om något är verkligt, så är det upplevelsen. Om något är overkligt så är det upplevelser. Objekt, som syns eller hörs eller känns. Det är sånt man kan ha fel om. Upplevelsen går inte att ha fel om. Den går inte att missa heller, och den är alltid närvarande. Den varken kommer eller går. Det är bara innehållet som kommer och går. Så det borde vara ganska uppenbart vad som är verkligt, och att det vi kallar universum och materia och så vidare är en "dröm." Den förändras och vi förstår den inte och vi har ingen direkt kontakt med den och så vidare.