Jag vill inte jobba

Som topic lyder så har jag tröttnat på att jobba, har egentligen aldrig velat jobba heller. Har alltid mått skit av att jobba och inte sett någon mening med att sitta av 8 timmar bara för att tjäna några tusen extra över socialbidraget. Jag har länge velat lämna det så kallade "The Matrix" och leva på ett annorlunda sett. Vill känna mig levande varje dag inte bara jobba måndag-fredag för att senare gå ut och festa och vakna bakis nästa dag vilket många verkar vara tillfreds med. Jag har noterat att samhället vill forma en bild av att man är värdelös om man inte jobbar och att människor ska känna dåligt samvete för att man inte bidrar till storebror. Så jag tror egentligen många jobbar för att man inte ska bli dömd eller klassad som värdelös. Egentligen är detta bara en påhittad idé och tanke som många accepterat pga människans kollektiva nedtryckta självkänsla.

Vad tycker ni på Flashback? Njuter ni och ser fram emot att gå till jobbet? Eller är det bortkastad energi och livskraft som går till spillo?

Ja, jag känner lite samma sak. Jag har inga som helst lojaliteter till samhället, jag är helt ointresserad av politik och deltar inte i valsystemet. Det är säkert femton år sedan jag röstade senast och att jag gjorde det då berodde inte på äkta engagemang utan på att man itutades att man "hade ansvar" och "människor har dött för sin rätt att lägga sin röst".

Det är lite som att man skulle tänka på barnen i Afrika som inte hade någon mat ifall man tyckte att skolmaten var äcklig. Det är samma moralism.

Överlag är jag extremt ointresserad av mycket av det som så kallat vanligt folk sysslar med. Melodifestival, riksdagsval, gymträning, Netflix, idrott och så vidare. Jag har en tendens att snöa in på mitt eget. Böcker är en sådan sak. Jag har trängt in säkert tvåtusen volymer i min lilla bostad. Alla möjliga ämnen. 90 procent facklitteratur. Jag läser hellre än tittar på partiledardebatten eftersom den inte rör mig. Jag känner ingen delaktighet i samhället eller mina medmänniskor. Jag föredrar det som händer innanför min skalle framför det som händer utanför.

Som topic lyder så har jag tröttnat på att jobba, har egentligen aldrig velat jobba heller. Har alltid mått skit av att jobba och inte sett någon mening med att sitta av 8 timmar bara för att tjäna några tusen extra över socialbidraget. Jag har länge velat lämna det så kallade "The Matrix" och leva på ett annorlunda sett. Vill känna mig levande varje dag inte bara jobba måndag-fredag för att senare gå ut och festa och vakna bakis nästa dag vilket många verkar vara tillfreds med. Jag har noterat att samhället vill forma en bild av att man är värdelös om man inte jobbar och att människor ska känna dåligt samvete för att man inte bidrar till storebror. Så jag tror egentligen många jobbar för att man inte ska bli dömd eller klassad som värdelös. Egentligen är detta bara en påhittad idé och tanke som många accepterat pga människans kollektiva nedtryckta självkänsla.

Vad tycker ni på Flashback? Njuter ni och ser fram emot att gå till jobbet? Eller är det bortkastad energi och livskraft som går till spillo?

Tråkigt och jobbigt tycker nog alla mer eller mindre.. men tänk också att om alla fick den förmånen som du vill ha vem ska då betala för dig i samhället? Vill du inte ha gratis sjukvård? Tänk om du blir svårt sjuk? Skadar dig?

Samhället skulle ju inte fungera om alla gjorde som du.. varför ska just du få slippa arbeta?

Jag förstår att det finns en utbredd otacksamhet mot oss frivilligt arbetslösa men den är byggd på fullständig okunskap.

I Sverige så trycker majoriteten ned minoriteten ekonomiskt genom att tvinga en viss procentdel av befolkningen att vara arbetslös för att bekämpa en ökande inflation.

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/den-dolda-formeln-bakom-arbetslosheten

Eftersom många av er drönare uppenbart har svårigheter att fylla er livstillvaro utan jobb så borde ni istället visa enorm tacksamhet mot de personer som frivilligt sätter sig i arbetslöshet med ett mindre kapital att leva på. Skulle vi konkurrera ut er så hade ni blivit deprimerade över att inte ha något jobb eller hur? Därmed är det också otroligt otacksamt egoistiskt av er att hela tiden gapa om sänkta bidrag och dylikt

Om ni nu inte vill att en del av människor skall vara arbetslösa så måste ni ändra på det ekonomiska systemet och mig veterligen är det få partier som har det som fråga. Kommunisterna och Nordiska motståndsrörelsen har uttryckligen sagt att varje människa skall arbeta och de har andra ekonomiska modeller för styre än det nuvarande liberala. Jag vet faktiskt inte om Vänsterpartiet vill implementera ett annat ekonomiskt system, det får någon företrädare från dem redogöra för.

Även om det ovanstående faktum inte skulle gå in i era skallar och ni känner att vi frivilligt arbetslösa är "parasiter". Då kan jag meddela er att svenskar älskar parasiter, svenskarna tar in tusentals varje år och är nu uppe i minst sexsiffriga belopp från andra länder som valt en sådan livsstil, även om inte alla gör det.

Ert moraliserande rinner av mig som vatten på en gås, för jag hör och ser vad ni säger men jag fokuserar på vad ni faktiskt gör.

/frivilligt arbetslös sedan fyra år, något som varje människa bör pröva på.

Som topic lyder så har jag tröttnat på att jobba, har egentligen aldrig velat jobba heller. Har alltid mått skit av att jobba och inte sett någon mening med att sitta av 8 timmar bara för att tjäna några tusen extra över socialbidraget. Jag har länge velat lämna det så kallade "The Matrix" och leva på ett annorlunda sett. Vill känna mig levande varje dag inte bara jobba måndag-fredag för att senare gå ut och festa och vakna bakis nästa dag vilket många verkar vara tillfreds med. Jag har noterat att samhället vill forma en bild av att man är värdelös om man inte jobbar och att människor ska känna dåligt samvete för att man inte bidrar till storebror. Så jag tror egentligen många jobbar för att man inte ska bli dömd eller klassad som värdelös. Egentligen är detta bara en påhittad idé och tanke som många accepterat pga människans kollektiva nedtryckta självkänsla.

Vad tycker ni på Flashback? Njuter ni och ser fram emot att gå till jobbet? Eller är det bortkastad energi och livskraft som går till spillo?

Nej, du har fel. Läs Maslow's hierarchy of needs. Att göra karriär är för en del människor otroligt viktigt. Du måste ha ett projekt, ett mål du jobbar mot. Kan vara att bli duktig på att springa 10km, studera på universitet eller att bli investment banker. Kan vara alla dessa. Men att vara arbetslös och inte veta vad du ska köra nästa dag mer än att gå i en park o kolla Netflix ger dig inte ett meningsfullt liv. Tips: gör något av ditt liv.

Ja precis, varenda individ i hela landet borde gå på bidrag, då hade allt varit frid och fröjd.

Arbetslivet är ett slaveri. Många har inte inte förstått det. ”Gör din plikt” vad få plikt? Plikt mot vem och vad?

Mångas löner är så låga att de inte får ett bra luv även vid 40 timmars arbetsvecka.

Idag är man lätt utbytbar, arbetsgivare utnyttjar alla anställningsstöd och bidrag de kan.

Högt tempo höga krav och ofta dåliga chefer.
Arbetsprestationer över vad som är rimligt att orka krävs.

Vi arbetar, arbetar och arbetar. Vi sliter och kämpar. Vi stressar och sliter ut oss.

Sen finns inte samhället där för oss när vi inte längre orkar.

Det finns ingen förståelse längre.

Vi arbetar oftast från unga år tills vi har blivit gamla trötta och lite utslitna. Efter det har vi inte lyckats spara ihop särskilt mycket pengar.

Ingen tackar dig för din lojalitet och allt ditt slit.
Att vara ”lojal” till systemet som utnyttjar dig lurar dig och beskattar dig näst intill fattigdom även om du gör din ”plikt” är ingen skam att strunta i.

I många andra viktiga frågor om moral och heder finns plikt struntar människor helt i.

Makt och finanseliten är de största parasiterna och lurendrejarna. De skor sig och roffar åt sig allt de kan även om de redan har det väldigt bra.


Jag har insett hur lurade vi är till att arbeta ihjäl oss. Om du inte tycker så här har du förmodligen ett väldigt bra arbete och en bra arbetsgivare. (sådana finns) men de flesta (vanliga) jobb är idag bara skit.

Kan man hanka sig fram utan att arbeta är det fullt förståeligt. Ifs som samhället har blivit.

Allt detta stämmer verkligen.

Det man kallade samhällskontraktet är verkligen brutet. Vi får inte alls tillbaka den typen av stöd vi förr kunde förvänta oss från samhället, för vårt slit.

Innan 2008 skulle tex en person med mina besvär och arbetsskador osv, ganska lätt kunnat få förtidspension tex. Inte idag, förtidspension är numera svårare att få än den heliga graalen.

Nej jag förstår helhjärtat alla som hoppar av ekorrhjulet. Kan de försörja sig på andra sätt än att slita ihjäl sig, så säger jag bara grattis….