Turistubåt på väg mot Titanic försvunnen (2023-06-19) Vrakdelar funna, inga överlevande (2023-06-22)

Det var ju inte 100% säkert att den imploderat bara för att sonars registrerat ett ljud. Sålänge det inte är helt fastställt eller utom hopp så letar man väl?

En annan fråga är den legala aspekten samt kostnader. Diskuteras lite i den här artikeln om kostnader för räddningoperationer. Även frågan om andra mindre kända/rika hade fått en lika stor räddningsoperation? Ska man lägga 20 miljoner USD när en galnings ger sig ut på ett vansinnigt äventyr?

https://www.cbc.ca/news/canada/newfoundland-labrador/oceangate-expeditions-search-and-rescue-costs-1.6888482

Det var nog ingen militärmakts sensorer som fångade upp det. USAs militär sa de hade hört implosionen, men först efter att man konstaterat genom fynd att det skett en implosion. Att man inte sa något tidigare skylldes på att man inte ville avslöja sin förmåga, åsså avslöjade man ändå sin förmåga direkt efter att implosionen blev känd. Det visar i så fall bara att de inte har förmågan, men vill ge sken av att de har det.

Hobbykit för att fånga upp ljudvågor (vilket i vatten färdas väldigt långt) kan du köpa på Kjell och Company. Du behöver inte oroa dig för att USA, eller så Nigeria, saknar denna "tech".

Vad som är källan till ljudet är däremot inte alltid lika självklart. En farkost som imploderar (följt av en explosion) på ~4k ritar dock upp annan graf än när två blåvalar har älskog några våningar upp, var så säker.

Har du rätt i. Mitt ordval "shit show" angående sökarbetet efteråt var faktiskt inte ok och skulle uttryckt mig annorlunda. Att denna ovanliga (unika, faktiskt) händelse som strålar ut en säregen ljudbild - och det väldigt kraftigt - åt alla håll har definitivt fångats upp av öron som nationalstater (men för all del forskarlag) placerat ut i Atlanten.

Genom att jämföra tidsstämpeln i sina grafer för implosionen mot den tidsram inom vilken Herr Stockton rattade sin kolfiber-rulle så skulle man, givet att en robot var snabbt på plats, ganska omgående kunnat åka ner och fått sina farhågor bekräftade eftersom man genom OceanGate har tillgång till subbens ungefärliga position vid sista meddelandet.

Min fundering var därmed lite mer i landet om underrättelsetjänster inte blandar sig i (juridiskt eller enligt konvention/praxis) denna typ av civil aktivitet på internationellt vatten. Mycket av det dyra sökarbete som du nämner i ditt andra stycke skulle kunnat blåsits av om denna information beaktats.

Så är det säkert, amerikanska militären har köpt sina grejer på Kjell o Company och hör allt.

Nä du, hade dom hört något och inte var oroade över att avslöja sina förmågor, så hade de sagt det med en gång, och om de hörde något men inte ville avslöja sina förmågor, så hade de definitivt inte sagt något när det inte längre fanns någon som helst mening med att berätta. Var så säker.

Den enda meningen med att berätta efter att fyndet gjorts, var för att ge sken av att de har förmågan.

Slutsatsen kan bara bli en enda.

Att det finns någon förutom moderskeppet som mottagit kommunikationen tror jag inte på. Titanic ligger långt ute i ingenstans och de själva kunde ju lätt tappa kontakten titt som tätt. Tror det är klena signaler som inte färdas särskilt många km. Smällen, visst, men inte deras usla kommunikation som knappt fungerade.

Nä underrättelsetjänster agerar dolt o rapporterar till landets ledning. Så tror nog deras info används men når ju inte media. När detta blev uppblåst på alla medier så bidrar det säkert till att man inte avslutar något tidigt oavsett att sannolikheten var väldigt hög för att den imploderat.

Sen tog det ju tid att få fram drönare som kunde ta sig ner till det djupet. Kunde nog inte gå mycket snabbare.

Jag tror också att loggen kan vara påhittad men det har ändå tagit ett bra tag att hitta på den och redan torsdag kväll eller fredag när de hittat vrakdelar så gick James Cameron ut och sa att han tidigt hade hört två saker via sina kontakter, 1. att implosionen hörts av amerikanska flottan och 2. att de släppt barlast och var på väg upp. Det senare måste komma från någon ombord. Det ska bli intressant att få dessa uppgifter bekräftade så småningom.

Misstänker att batterierna låg i ett oljebad.
Oljan skulle i så fall ge en viss lyftkraft.

På tal om ingenting och allting, lite spekulationer så här på morgonkvisten.

Om meddelandeloggen är äkta och jag skulle tro att den är det, så hörde dom ljud från aktern vilket fick dom att avbryta dykningen. Jag har suttit och funderat på om det var delar av den yttre utrustningen som gav vika först men jag börjar nu luta åt att det var kolfiberskrovet i aktern som började delaminera.

Jag tror att ubåten dök för hastigt. Grundkonstruktionen med kolfiber var vettlös redan från första början men om dom hade dykt i en lugnare fart så hade dom gett laminatet mer tid att jämna ut sig och ta upp tryckförändringarna. Sedan att det var en vettlös konstruktion för dom här djupen och att ubåten lika gärna kunde ha imploderat på nästa tur eller turen efter det även om dom dykt i en lugn takt det är en sak för sig.

Så varför dök dom så snabbt? Mänskliga faktorn skulle kunna förklara det nöjaktigt. Någon hade "Go fever" och i stället för att i lugn och ro kanske två personer som räknade ut hur mycket ballast som krävdes för dyket så var det bara en person som räknade ut vikten och den personen ville åka ner för att få lite intäkter till bolaget.

Varför blev A-bussen överbelastad?
I en av dom många videosnuttar jag sett så hade dom lite kontaktproblem vid vissa djup. För att komma förbi olika lager med högre densitet i vattnet så var dom tvungna att använda motorerna för att kunna dyka. Det störde i bland ut kommunikationen som jag förstått det.

Låt oss nu i stället tro att ubåten var för tung? Då skulle jag tro att piloten såg det och i stället för att tvinga ner ubåten så försökte han förgäves hålla sig flytande och med det överbelasta A-bussen.

Varför avbröt han inte dyket genom att släppa ballasten tidigare? Jag skulle tro att det handlade om ekonomi, för att rädda bolaget så behövde han dyka, han behövde intäkterna för att kunna hålla sin dröm levande. Med lite bättre ekonomi i bolaget så hade han inte behövt snåla med materialen, han skulle kunna ha valt att bara dyka under optimala förutsättningar. Som det var nu så behövde han snåla på både materialval, supportfartygen och så vidare.

Väldigt troligt att motorstyrningen störde kommunikationen med tanke på att även det var säkert budgetkina , ökända störsändare p.g.a bristfällig konstruktion.

Ang batteier , var det lithiumbatterier måste dom finnas i tryckkärl.
Dom kan inte trycksättas ovh desutom börjar dom brinna vid vatteninträgning

Frisyra leadacid(gammaldagsbilacc/truckbatteri) går att ha i oljebad men batteriet måste ha en gummblåsa som tryckytjämnar batteriet samtidigt måste det vara överfyllt med batterisyra utan luftspalt uppe

148 Volt DC låter mycket, men det kan ju ha varit för strålkastarnas skull ?
48 Volt brukar vara standard på alla fartyg ute på däcket.
En läckström på 48 Volt kan människokroppen vanligen tolerera.

Det vore taktiskt att stoppa batterierna i ett oljebad på, så vis blir de tryckutjämnade.
Men trots det så kan de spricka av vattentrycket.
Och detta kan ha orsakat kortslutning


Enda sättet att ta reda på detta är nog att bygga flera replikor och provdyka med dem tills de spricker och imploderar. Då har man ett slags stressdiagram som visar om laminatet behöver tid på att anpassa sig.
Jag antar att det inte behöver det, man ska kunna dyka rakt ner på kort tid.
Om laminatet skulle vara ett idealt material men det är det ju inte.

Men anser då att hela idén är dödfödd från första början därför att kolfiberlaminat knappast uppvisar den önskvärda elasticiteten vid alla typer av belastning i dessa sammanhang.

Ungefär lika klyftigt som att bygga flygplan i armerad betong. Betong är visserligen starkt om det används rätt, men det blir för klumpigt och tungt.
Man får allt hitta på några otroligt starka jetmotorer till flygande hus eller flygande skyskrapor i så fall
Eller ett tidigare okänt raket bränsle, typ

Stockton tycks helt klart att ha använts sig av den välkända ingenjörsmässiga approximationen som antas i början på alla hållfasthetskurser att en liten cylinder uppvisar samma trycktålighet både inifrån som utifrån, ifall de är gjorda av stål eller något liknande.

Men det gäller alltså inte för sådana laminat som kolfiber.
Och inte heller när cylindern blir större.

Vet ej om glasfiberskrov har använts för några ubåtar överhuvudtaget ?
I så fall så måste de ha interna spant för att förhindra buckling.
Utom för de knarkubåtar från Colombia och Mexico varav många av dem är byggda i glasfiber, men de kan man knappast kalla för ubåtar heller ?