Hur delar man kostnaderna om man är sambo med bonusbarn?

Har du valt att ge dig in i ett förhållande där din partner har barn sedan tidigare så får du köpa hela paketet. Du kan inte plocka russinen ur kakan och förvänta dig ekonomisk lättnad, i samband med att du valt din partner har du även valt att släppa in två bonusbarn. Det är lika bra att du förlikar dig med den tanken, annars kommer du skapa många konflikter över ekonomin.

Men vad menar du med "gemensam kassa"?

Om du går in i förhållandet med 10msek på banken, är detta nu er gemensamma kassa? Får hon 5msek om hon överger dig?

Eller?

Mm, från början hade inkomsten varit en icke-fråga då vi i princip tjänar lika mycket, men: min sambo valde att gå ner i tid för att hon inte riktigt höll ihop mentalt när hon jobbade 100%. Jag respekterar beslutet till fullo, men det hade ju såklart aldrig varit möjligt utan mig. Hur förhåller man sig till det i uppdelningen av kostnader liksom? Jag betalar i princip för att hon ska få vara ledig en dag i veckan. Å andra sidan är det ju mycket annat som inte heller hade varit möjligt om vi inte var två - både för henne och mig.

Nej. det var det jag menade med "prenup" och skyddat fuck off-kapital. Man delar lika på löpande intäkter så länge förhållandet varar, inte besparingar eller gamla tillgångar.

Personligen skulle jag jag aldrig klara av att låta någon annan kontrollera min ekonomi, oavsett om hon kommer in i relationen med bonusbarn eller utan.

Jag prioriterar inte det, nej, jag har redan prokreerat (stavning?). Min nuvarande flickvän reder sig själv och har egna barn som hon själv betalar för. Vi bor inte tillsammans. Jag är förbi barnåldern då jag går på kvinnor i min egen ålder.

Om ni inte bor tillsammans så är det en helt annan sak. Jag hade inte heller velat ha gemensam ekonomi med en särbo.

Visst, det är väl ett symptom på det nya superindividualistiska Sverige, men jag är väl ett barn av min tid i så fall.

Jag tycker liksom inte att det är så jävla självklart att man bara delar exakt lika på allt, om vi gör slut om ett par år så kommer jag ha lagt hundratusentals kronor på barn som jag i värsta fall aldrig kommer träffa igen. Jag vill verkligen inte vara snål, men jag vill å andra sidan inte vara naiv. Jag vet verkligen inte vad som är rimligt.

Det finns två sätt att tackla detta.

1. Ni lägger upp ekonomin likt en bokföring i ett företag och var kostnad har sitt ställe. Känns stelt och osexigt, men rättvist in på öret. Tjänar sambo mkt mer än du? Du blir inte blåst vid en framtida ev. separation.

2. Ni satsar på ett livslångt familjeliv tillsammans. Kärlek är så mycket mer än risken att bli ghostad. Vill ni utöka familjen och få gemensamma barn? Giftas? Vad spelar då dagens utgifter för roll när era barnbarn kommer och firar jul med er om 40 år?

Tvärtom. Jag vill se det från båda håll. Jag undrar egentligen vad det är för bakomliggande faktorer som avgör hur man resonerar, för bevisligen har folk väldigt olika uppfattning i den här frågan.

Den intressantaste situation jag haft som påminner om denna var när jag gick mer eller mindre +- för att finansiera mig och min dåvarande sambo, som hade oerhört låga inkomster. Det var ju inga konstigheter. Problemet är att sedan kom det fram att hon sparat en tusenlapp/månad. Alltså mer än vad jag gjorde. Vilket blir väldigt, väldigt konstigt.

Därav det jag skrev nedan, då det var precis en sådan situation. Det är en förvriden kommunistisk folkhemsinställning. I verkligheten kan det såklart utfalla på ett sådant sätt att ni båda går in i ett förhållande med samma förutsättningar, men det speciella med det svenska folkhemmet är att man är så upphakad på den kommunistiska ordningen att man inte ens tar in att situationerna varierar.

Det gäller inte bara detta, utan löper genom den svenska kulturen överlag. Det är därför man acceperar den enorma skatt svensk stat tar från fattiga arbetare. För att man tycker att "de rika" och "hög förvärvsingkomst" är samma sak, när det snarare är rena motsatser (folk som är rika tenderar att inte arbeta arslet av sig för att producera värde åt andra i onödan).

D.v.s. om du och din partner kommer fram till att den som förvärsarbetar bäst ska betala mest är det ju bara för dig att säga upp dig och fokusera på kapital som inte räknas. Plötsligt ska hon betala pengar till dig trots att hon är fattig och du är rik.

Det kan låta kinkigt pga i verkligheten vill man ju bara ha en sömlös familj, men de djävulska detaljerna sitter alltid i fundamentala incitament. Plötsligt arbetar någon mindre och förväntar sig mer.

Det hade jag med velat veta. Rätt så viktig information. Om hon är helt ledig är det fel, om hon gör hushållssysslor är det helt ok.


Barn kostar i alla ändar, större boende, mer mat, dyrare resor, mer presenter osv. Du kommer aldrig kunna räkna helt rättvist på detta.

Min personliga åsikt är att du borde ta och skaffa konsumentverkets livskostnadsapp eller vad det heter. Där kan du plugga in vad 2 vuxna 2 barn kostar och jämföra med 2 vuxna utan barn. Där kan du få en hint vad som kostar.