Hur delar man kostnaderna om man är sambo med bonusbarn?

Det hade jag med velat veta. Rätt så viktig information. Om hon är helt ledig är det fel, om hon gör hushållssysslor är det helt ok.



Barn kostar i alla ändar, större boende, mer mat, dyrare resor, mer presenter osv. Du kommer aldrig kunna räkna helt rättvist på detta.

Min personliga åsikt är att du borde ta och skaffa konsumentverkets livskostnadsapp eller vad det heter. Där kan du plugga in vad 2 vuxna 2 barn kostar och jämföra med 2 vuxna utan barn. Där kan du få en hint vad som kostar.

Den intressantaste situation jag haft som påminner om denna var när jag gick mer eller mindre +- för att finansiera mig och min dåvarande sambo, som hade oerhört låga inkomster. Det var ju inga konstigheter. Problemet är att sedan kom det fram att hon sparat en tusenlapp/månad. Alltså mer än vad jag gjorde. Vilket blir väldigt, väldigt konstigt.


Därav det jag skrev nedan, då det var precis en sådan situation. Det är en förvriden kommunistisk folkhemsinställning. I verkligheten kan det såklart utfalla på ett sådant sätt att ni båda går in i ett förhållande med samma förutsättningar, men det speciella med det svenska folkhemmet är att man är så upphakad på den kommunistiska ordningen att man inte ens tar in att situationerna varierar.

Det gäller inte bara detta, utan löper genom den svenska kulturen överlag. Det är därför man acceperar den enorma skatt svensk stat tar från fattiga arbetare. För att man tycker att "de rika" och "hög förvärvsingkomst" är samma sak, när det snarare är rena motsatser (folk som är rika tenderar att inte arbeta arslet av sig för att producera värde åt andra i onödan).

D.v.s. om du och din partner kommer fram till att den som förvärsarbetar bäst ska betala mest är det ju bara för dig att säga upp dig och fokusera på kapital som inte räknas. Plötsligt ska hon betala pengar till dig trots att hon är fattig och du är rik.

Det kan låta kinkigt pga i verkligheten vill man ju bara ha en sömlös familj, men de djävulska detaljerna sitter alltid i fundamentala incitament. Plötsligt arbetar någon mindre och förväntar sig mer.

2. Jag håller med dig rent intellektuellt, alltså förutsatt att jag vore en nyttomaxeriande indivdualist även inom familjen, men det är jag inte. Jag kan leva med att jag bidrar "mer" till de löpande intäkterna till familjen. Jag strävar inte efter exakt rättvisa inom familjen.

Jag fattar inte varför dessa fördelningsfrågor ständigt dyker upp?
Är man i ett seriöst förhållande som sambo eller gift så är allt utom en gemensam kassa obegripligt för mig, bonusbarn eller inte kvittar.

Det blir helt bizzart om man som höginkomsttagare kommer samman med ett socialfall som tycker man ska slå ihop lönerna, då kan hon leva som en prinsessa på mina inkomster, jo tjena. Är ju billigare att gå till ett luder då och då i så fall. Nä jag har aldrig varit ihop med ett socialfall eller gått till ett luder, har dock haft polare som funnit sig i situationen (klip klop - toffel).

Det du finner ”helt bizzart” kallas av oss andra för kärnfamiljen, av många ansedd som den mest stabila stommen att bygga en civilisation på.

OnT: Personligen tog jag 100 % av det ekonomiska ansvaret när jag träffade kvinnan i mitt liv (och den flicka som idag kallar mig pappa). I gengäld har åtnjutit mer kärlek de senaste sex åren, än de flesta människor får drömma om under sin livstid. Så ja, lätt värt ju, särskilt om man som jag hatar pengar.

50/50 är dock en bra start, för gemene man, i min mening. Och ja, det kommer att kännas orättvist i stunder, men vare sig girig- eller stolthet är nån dygd, så det är ba’ å svälja och gå vidare. Varför? Jo, därför att PR-värdet i en sån gärning är ovärderlig. Och det vet jag, av erfarenhet.

Och för HELVETE - vill du inte betala för ett barn, välj en kvinna utan. Gå hem och runka istället, din hund!