Man kan vara det i flera år, om man fortsätter att mata känslorna genom att ha kontakt med personen, läsa hans inlägg på sociala media, titta på bilder och eventuella videor med honom, tänka på honom, prata om honom med sina väninnor, skriva om honom i sin dagbok, lyssna på kärlekssånger och läsa kärleksdikter och konstatera att "precis så känner jag för HONOM", titta på kärleksfilmer och tänka "så där skulle det vara för honom och mig också, om han bara kom hit och hälsade på mig"...
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år.
Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år.
Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.
Citat:
Alldeles rätt det är när du tänker logisk och förstår att det är en bild man målar och idealiserar därför gäller no kontact som bäst strategi men en del använder sig av den regeln för att hoppas få tillbaka personen och då är det inte till hjälp.
Man kan vara det i flera år, om man fortsätter att mata känslorna genom att ha kontakt med personen, läsa hans inlägg på sociala media, titta på bilder och eventuella videor med honom, tänka på honom, prata om honom med sina väninnor, skriva om honom i sin dagbok, lyssna på kärlekssånger och läsa kärleksdikter och konstatera att "precis så känner jag för HONOM", titta på kärleksfilmer och tänka "så där skulle det vara för honom och mig också, om han bara kom hit och hälsade på mig"...
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år. Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år.
Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.
Citat:
Tack
jag skrev som det var bara! Liksom jag förstår att du inte känner samma sak, det är heller inte därför jag skriver detta. Jag vill helt enkelt bara få det ut ur systemet, jag är så oherhört kär i dig osv.Hjälpte i stunden men inte längre..
Citat:
Tror du har helt rätt, det gäller att gå vidare, framförallt ska man sluta mata känslorna genom att inte följa personen på t ex Facebook, man ska heller inte åka förbi för att bara titta på adressen där personen bor, inte kolla upp på Mr.koll mm. Man kan vara det i flera år, om man fortsätter att mata känslorna genom att ha kontakt med personen, läsa hans inlägg på sociala media, titta på bilder och eventuella videor med honom, tänka på honom, prata om honom med sina väninnor, skriva om honom i sin dagbok, lyssna på kärlekssånger och läsa kärleksdikter och konstatera att "precis så känner jag för HONOM", titta på kärleksfilmer och tänka "så där skulle det vara för honom och mig också, om han bara kom hit och hälsade på mig"...
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år. Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år.
Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.Jag har väl inte haft någon jättelång Crush mer än i grundskolan o gymnasiet, som då varade något år eller så. Sen tror jag att det ingår i tonåren att ha olycklig kärlek och lära sig hantera det, precis som så mycket annat. Jag är ganska rationell av mig och lärde mig rätt tidigt att inte mata just såna hjärnspöken.
Sen kan jag nog tycka att det även kan vara lite fördel att bo i en storstad, där är ju risken inte lika stor att man springer på personen i fråga plus att det finns massa andra man kan vara nyfiken på.
Citat:
Man kan vara det i flera år, om man fortsätter att mata känslorna genom att ha kontakt med personen, läsa hans inlägg på sociala media, titta på bilder och eventuella videor med honom, tänka på honom, prata om honom med sina väninnor, skriva om honom i sin dagbok, lyssna på kärlekssånger och läsa kärleksdikter och konstatera att "precis så känner jag för HONOM", titta på kärleksfilmer och tänka "så där skulle det vara för honom och mig också, om han bara kom hit och hälsade på mig"...
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år. Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.
Det bästa man kan göra är att bryta tvärt, när man har konstaterat att det inte kan bli något. Inte mata känslorna med några stimuli alls som har med honom att göra. Då går det - i min erfarenhet - över på 6-8 månader.
Det längsta jag har haft en crush var nog ungefär fem år.
Men jag har ändå alltid varit rationell på det sättet, att jag har FATTAT att vid det laget har personen blivit en lysande drömgestalt i min fantasi, som inte skulle ha mycket med den verklige mannen att göra, om jag skulle få möjlighet att lära känna honom på riktigt.Precis så här.
Allt. Precis allt, är riktigt imo också.
Speciellt det där med att bryta omedelbart och undvika att ha någon kontakt alls.
/VV
Det rekommenderas att skriva en sån brev där man utrycker allt vad man tänker och känner, utan att skicka den men det är starkt av dig att skicka den. Tänker du fortfarande på personen? Då är det bra att skriva ner vad har personen för egenskaper du uppskattar och giller eller av värde för dig (positiva sidor), bredvid skriver du ner de negativa sidor, vad du har märkt som du inte gillar eller i längden kan skapa problem.
Citat:
Det rekommenderas att skriva en sån brev där man utrycker allt vad man tänker och känner, utan att skicka den men det är starkt av dig att skicka den. Tänker du fortfarande på personen? Då är det bra att skriva ner vad har personen för egenskaper du uppskattar och giller eller av värde för dig (positiva sidor), bredvid skriver du ner de negativa sidor, vad du har märkt som du inte gillar eller i längden kan skapa problem.
Bra tips! Ska skriva sånt brev när jag slutat jobba ikväll och typ bränna upp den efter
Ska göra en lista också
Vi tar studenten på torsdag och kommer aldrig träffa honom igen efter det, vilket såklart gör det lite extra jobbigt. Vi är dock vänner och ska försöka få till en träff, han har dock sagt nej innan. Inte för att han inte vill utan för att han inte vill göra mig liksom besviken eller ge mig falska förhoppningar. Synd att han inte är en otrevligt osv. utan just ör så respektfull osv, gör det svårare att släppa honom…
Tack för tipset, får se om det funkar😀
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera