Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tänk om Södermalmspiketen bara hade stannat lite längre uppe på åsen, då hade mördaren sprungit rakt i famnen på dem. En sådan otur…

Den här "vänsterextrema" varianten (i geometrisk mening då) är Borgnäs också inne på. Då lägger man betoningen på förhör numero två med Björkman (Lena Löhrs oräknat), där han säger att han trodde mördaren sköt med vänster hand. Det är därifrån som hela idén om omvänd skottföljd kommer, för om mördaren är så långt ute till vänster så måste han antingen falla in bakom innan han skjuter eller så får han skjuta ettan framför Olof och i riktning mot Lisbeth.

När jag jobbade igenom den här problematiken för några år sedan så tog jag fram två varianter för själva skjutningen: en vänstervariant och en högervariant. Geometriskt sett lägger varianterna en ruterform (tänk kortlek) kring mördaren och Palme. I tröskningen av dem framkom att vänstervarianten förutsatte omvänd skottföljd medan högervarianten hade "vanlig" skottföljd.

Jag var otillfredsställd med det här, för Björkman som var i särklass bäst placerad menade att mördaren sköt med vänster hand. Även Borgnäs insisterade på det. Men ändå kändes inte den omvända skottföljden rätt, och jag ägnade sedan en del tid åt att vederlägga den – vilket omsider också lyckades. Likväl kvarstod problemet med att Björkman säger vänster hand.

Så det blev lite kognitiv dissonans där. Björkman ser mördaren lägga höger hand på Palmes högra axel ögonblicket innan det smäller. Då hinner han inte riva fram revolvern med höger han innan skotten, utan den sitter i vänster hand. För att tala med Krister Petersson så "går det inte att komma runt" det som Björkman säger. Inte för att det hindrat Sonny Björk med flera, men där handlar det om brist på skrupler.

Polletten trillade i alla fall ner ganska snart. Ruterformen i modellen hade en enkel brist. En idiotgrej rentav. Den förutsatte att Palme stod i mitten av ruterformen. Det gjorde han visserligen vid ettan men vid tvåan var han redan nere, eller i alla fall på väg ner. Då kan man skjuta genom ruterformen om man försöker lägga tvåan i bakhuvudet på Palme medan han är på knä. Plötsligt stämmer geometrin, och det är den enda lösningen som den stämmer för.

Slutsatsen blev att mördaren ändå skjuter med vänster hand fast inte i omvänd ordning utan i "vanlig" ordning. Ettan går in i ryggen på Palme, tvåan missar bakhuvudet och går istället genom Lisbeths kappa. Hon har vridit sig till vänster av smällen och har änglavakt.

Märk även att lisbethskottet går snett uppåt med cirka fem grader. Sonny Björk förvrängde ballistiken genom att flytta på nedslagsplatsen för "spökrikoschetten" som både Jan-Åke Svensson och Bengt Palm ser. Han flyttar den tio meter söderut, till södra övergångsstället.

För att få ihop den nedslagsplatsen med hålen i Lisbeths kappa blev Björk och kompani tvungna att låta Lisbeth stå krökt som en märla över Palme i skottögonblicket. Det är inte bara högre skolans akrobatik utan rent omöjligt eftersom kulan skulle ha klippt ryggraden om hon varit framåtlutad. Att den inte klipper ryggraden beror på att hon är upprätt så att skulderbladen trycker ut kappan från ryggraden.

Jag kallar den för "spökrikoschetten" eftersom vittnena placerar den på ett ställe där ingen kula kan ha slagit ner – såvida man inte ska ge sig in på ett tredje skott vill säga. Enligt min mening ska man inte det utan jag menar att spökrikoschetten handlar om en flisa som gått ur trädgrenen som lisbethkulan träffar och klipper av. Grenen ligger i precis rätt vinkel och höjd när kulan går fem grader uppåt och utåt mot andra sidan Sveavägen för att studsa mot husväggen där och sedan landa på trottoaren.

Summa summarum: Den vänsterextrema varianten stämmer inte riktigt utan i så fall måste mördaren tydligt falla in bakom. Dessutom stämmer inte den omvända skottföljden, det kan vi rentav påvisa (men senare i så fall, eller på förfrågan).

Borgnäs återgav en skiss som Björkman gjort när han talade med honom, och enligt den fanns mördaren mycket riktigt långt ute till vänster. Det var emellertid inte Björkmans egen teckning jag fick se utan Borgnäs' återgivning av den. Skissen behöver alltså inte ha varit helt rättvisande, men om vi utgår från att den var det så har vi i alla fall ett problem som tarvar förklaring.

Hur kunde det komma sig att Björkman uppfattade det som att mördaren var så långt ute till vänster? Efter mycken vändande och vridande med geometrin och optiken så kom jag fram till att det beror på att Björkman själv uppfattar det hela snett bakifrån och inte rakt bakifrån som de flesta utgått från. Man tänker sig spontant att Björkman knatar inne på gångbanan bakom sällskapet på tre och plötsligt smäller det. Men det kan inte ha gått till så, för då går skjutningen helt enkelt inte att få ihop.

Lösningen på det problemet finns i förhöret med Björkman från året efter mordet, där han slutligen tillfrågas om vad han företog sig efter att kamraterna gått in på banken. Då svarar han att han stod vid de automatiska dörrarna en kort stund men att de ville stänga och då fick han bestämma sig om han skulle gå in eller bli kvar ute. Han blev kvar ute, och går istället ut lite snett söderut till sträckstenskanten och ställer sig där alldeles norr om reklampelaren. Från den utkikspunkten kan han spana på utsidan (västra sidan) av reklampelaren ner mot Kungsgatan till. Det är logiskt för man ser bättre på avstånd därute än inne på gångbanan.

När Björkman sedan börjar knata hemåt, vilket han enligt bankomattiderna gör knappa två minuter efter att kamraterna kommit ut och fortsatt norrut, så finns två möjliga vägval: antingen rundar han pelaren på dess norra sida när han går in på gångbanan eller så sneddar han in över snösträngen på södra sidan pelaren för att komma in på gångbanan.

Av de två alternativen menar jag att han sneddar in framför pelaren, och det är alltså därför som han ser mordet i lite snedvinkel och inte rakt bakifrån. Vinkeln förklarar då varför han uppfattar det som om mördaren ligger ganska långt ut till vänster. Det beror på silhuetteffekten där de tre "plattas ut" lite åt det tvådimensionella hållet till, och i och med att mördaren befinner sig lite bakom (och Lisbeth lite före) så ser det då ut som om de går i bredd à la "Three Stooges" fastän de inte gör det.

Där har du en "resultatrapport" från min tröskning av den här frågan som du tar upp. Mina två korvören om man så vill, med förhoppning om att de kan vara till hjälp med att få bukt med saken.

Jag förstår ditt resonemang, och respekterar det, så klart. Personligen tror jag inte man ska krångla till det i onödan, samt respektera vad vittnena IM, AB och AD säger. Man bör även respektera de skumma ljusförhållandena, motljuset och att samtliga tre nyss nämnda inte följde trion (GM och LOP) någon längre stund med blicken, även om original sekvensen inte är överdrivet lång, så såg de bara partier av sekvensen.

Det räcker i princip med att vittnet AB fällde ner blicken en sekund, för att GM ska ha tagit ett steg högerut, för att ha haft möjlighet att placera revolvern i rak riktning mot OPs ryggrad. Det fanns ju heller ingen anledning för AB (eller IM för den delen) att följa LOP med eller utan GM hela sekvensen längs Sveavägen? AB upplevde dem som ett sällskap, IM uppfattande dem inte som ett sällskap. Personligen tror jag inte AB såg GM lägga handen på OPs axel, varför skulle GM göra det för det första? Gick GM dessutom så nära borde hans fötter slå in i OPs? AB såg sannolikt GM höja högerarmen (med revolvern) och sänkte den sedan när han avfyrade. Inte konstigare än så.

Att IM inte uppfattade GM och LOP som ett sällskap (eller att GM var efterföljande) beror sannolikt på att IM inte följde dem hela vägen, samt att GM slukades av mörker/motljus, därför träder GM fram först efter avfasningen och skjuter, IM tolkar det som att GM tar ett steg fram (som om han stått i bakhåll) när GM i själva verket (från att ha gått väldigt nära OP innerst mot huskroppen) till att stanna upp; sträcka ut armen och skjuta.

Jag kan givetvis vara ute och cykla och missuppfattat, men detta är vad jag tror hände. Att vända på skottordningen och göra GM till vänsterhänt, tycker jag blir trams och effektsökeri. Och det sistnämnda har ju Borgnäs ägnat sig åt slaviskt sedan 1986, detsamma kan sägas om Wall (även om han inte varit lika extrem som Borgnäs).

Incidenten hände FÖRE Jeppson kom dit. Troligen 23.10-23.15. Men det är tillräckligt nära mordtiden för att Sigge ska tolka incidenten som en väntande flyktbil vilket gör den intressant att berätta om för Lundberg.

Angående den ljusa Volvon på Luntmakargatan:
Gunnar Wall tar mycket riktigt upp saken i Mordgåtan Olof Palme, sid 420 f.

Granskningskommissionen skriver om tipset på sid 791:
Den aktuella bilen, en silvergrå Volvo, är identifierad i ett annat utredningsuppslag. Händelsen inträffade enligt föraren av volvobilen 23.35-23.40.
https://www.regeringen.se/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-o lof-palme-del-3/

Den som vill ha mer kött på benen kan förslagsvis beställa fram grundmaterialet.

Ja och läser man grundmaterialet (Hillesös vittnesmål) så finns det ingenting som stämmer med Sigges vittnesmål. Det finns alltså ingenting som tyder på att det är samma händelse. Att PU trodde det är samma händelse är ett felslut i samma härad som att de trodde att Roger Östlund ringde till Sigge från Grand. Båda felsluten härstammar från att någon manipulerade Sigges avlyssningsband.

Att det skulle ha förekommit två olika ljusa volvobilar som krånglat på liknande sätt på samma gatstump inom relativt kort tidsrymd förefaller inte särskilt sannolikt.

Du ska ha tack. Det är fint att få höra hur du tänker dig förloppet, detta även om vi inte landar på riktigt samma ställe.

Om Borgnäs så hade han manuset till nya boken ("Olof Palmes sista steg") klart redan när jag tröskade det här med honom, det var på hösten 2017. Men det tog visst tid att hitta en bra förläggare och därför kom den ut först vid årsdagen 2020. Borgnäs hade nog tänkt att den skulle göra ett intryck men så blev det ju inte. Ett skäl till det var att Krister Petersson kungjorde sin kommande "lösning" i precis samma veva och då riktades strålkastarna åt det hållet istället.

Dessutom var det inte många som köpte (eller gick på) Borgnäs' argument i boken, och till dem hörde jag själv. Faktum är att jag redan 2017 varnat honom i ganska starka ordalag för att torgföra teorin om omvänd skottordning – detta eftersom den var fel i sak och skulle fördärva hans annars goda rykte som palmeförfattare med "En iskall vind".

När boken sedan kom ut blev jag ganska paff, för han hade inte alls modifierat manuset för att ta hänsyn till de motargument jag försett honom med, och dessutom visade sig hans egna argument vara oerhört svaga. Det handlade om ren cherrypicking och haltande logik. Värst av allt var att han framförde smörjan som en slags absolut sanning och inte som en hypotes eller teori om förloppet som han framkastar för diskussion. Det blev lite väckarklocka för mig om vilken slugger han är. Det hade jag liksom inte velat se tidigare, men nu gick det inte längre att bortse från.

Boken blev ett platt fall, och det fick han höra också. Det är inte bara den omvända skottordningen som är svag i den utan även resten. Han har suttit och pekat finger mot Säpo i decennier men aldrig kunnat skrapa fram någonting som ens liknar bevis, inte ens ordentliga indicier. Jag som inte ens anklagar Säpo har mer på dem än han har. Att komma viftande med Arne Irvells anteckningsbok där det står en kryptisk mening eller två om att han tänkt på Säpo är ju inte mycket att hänga i granen. En kul detalj är det kanske kanske, men om Irvell inte tänkt på Säpo vid något tillfälle så skulle det ju inte bara vara ett tecken på idioti utan även tjänstefel. Så det är inget konstigt med det, tycker jag.

Jag tycker det är synd med den där boken, för "Iskall vind" hör ändå till de bästa böckerna som skrivits i Palmemordet. Han har visst en vana att skriva två korta böcker och förpacka dem i en, för så är det både med "Iskall vind" och med "Sista steg", och i den förstnämnda handlar första halvan om Christer Pettersson. När jag läste den tyckte jag att den var en rättvis betraktelse, vilket inte varit vanligt om Pettersson. Sedan fanns det en del gods i andra halvan av "Iskall vind", för på den tiden var ju utredningen inte nedlagd och det var sämre med material i omlopp.

Men nog orerat om Borgnäs. Jag ska inte sätta skalpellen i din redogörelse för mordförloppet, annat än att konstatera att även du blivit tvungen att göra våld på de centrala vittnesuppgifterna för att få till det som du vill ha det – eller som du ser det.

Både Morelius och Björkman ser till exempel mördaren lägga ena handen på Palmes ena axel innan skottet, och att han skjuter med den andra handen. De är dock oense om vilken hand och vilken axel det rör sig om. Björkman säger höger hand på höger på höger axel, och därför vapnet i vänster hand. Morelius säger vänster hand på vänster axel, och därför vapnet i höger hand.

Skälet till att jag tar upp det här är att vi i detta har en sådan där situation där man inte kan jämka vittnesuppgifterna med varandra utan blir tvungen att välja mellan den ena eller den andra. Då menar jag att Björkman varit i särklass bäst placerad för att avgöra vilken hand och vilken axeln det rörde sig om, medan Morelius sitter cirka 40 meter bort och ser det hela i motljus och därför har mycket dåligt djupseende. Från Morelius' utkikspunkt är det rena silhuettspelet, och då är det svårt att avgöra vilken hand mördaren använder till vad.

Att Morelius har stora svårigheter med relieferna framgår även av att han rentav spegelvänder Olof och Lisbeth Palme. Av de tidiga förhören framgår tydligt att han trott att det var Lisbeth som gick närmast husväggen och Olof som gick ytterst. Det säger en del om hur dålig koll han har i djupled.

Dessutom ställer det ju till med vissa problem när man ska tolka Morelius' uppgifter om förloppet och rentav om mördarens kroppslängd, som han kanske jämför med Lisbeth och inte med Olof. I så fall blir mördaren en decimeter kortare, vilket även visar sig stämma med vad Björkman säger. För enligt Björkman var mördaren ungefär lika lång som honom själv, vilket heter 173 cm.

Jag nämner det här därför att jag menar att en hel del saker hamnat fel både i utredningen och i folkloren bland privatspanarna. Det gäller mordförloppet, ballistiken och även signalementet på mördaren. Allt sådant, insåg jag ganska snabbt när jag började, måste tröskas om från grunden. Och då tyckte jag nog ändå att mina egna "fräscha ögon" kom väl till pass för det, för jag hade aldrig brytt mig särskilt om Palmemordet fram till 2017.

Det var Rolf Mowatt-Larssens insikter om Kennedymordet som fick mig att ställa frågan om det ändå inte kunde ha varit en konspiration bakom Palmemordet också. Och på den vägen är det, men jag började alltså med den ensamme galningen som utgångspunkt. Lite bakgrund där om vägen hit...

Fast de har ju INTE har krånglat på liknande sätt. Det Hillesö säger är att hon ser en bil som verkar ha backat upp längs Apelbergsgatan från Sveavägen för att sedan förmodligen försöka köra mot enkelriktningen på Luntmakargatan. (Något hon själv brukade göra.) Hon säger ingenting om att bilen backat fram och tillbaka på Luntmakargatan. Bilen beskrivs som en pickup medan Sigge hade en Saab 99. Hillesö är säker på att klockan är efter 23.35 medan Sigge bör passerat 23.10. Hillesö hade en nyare 760 medan Sigge uppgav att bilen var av äldre modell typ 140.

Med tanke på att det är stadsmiljö med en hel del trafik och rörelse så tycker jag inte att det är otroligt att det skulle vara två separata händelser.

Jag väljer bara att svara på ett par saker eftersom jag anser att jag redan givit min åsikt angående resten.


Man måste ha i åtanke att inte precis allt som har med MOP att göra har observerats av vittnen. Det finns hur många incidenter som helst som inte har några iakttagelser. Hur personer har gått, vilket håll de kommit ifrån, hur bilar har kört, hur de kommit till en viss plats m m.


Jag tror som tidigare sagt inte på något mötesscenario. Med mötesscenario menar jag två saker. Ett, att LOP hade stämt möte med någon vid Dekorima. Två, att någon kommer söderifrån och får syn på LOP framifrån och passerar dem, råkar bära med sig ett vapen och i där i stunden tar beslutet vända på klacken och skjuta.


Det är rimligt att det rör sig om 6-8 personer på sträckan Rådmansgatans T-bana och mordplatsen, på båda sidor av Sveavägen. Sen får man lägga till personer som springer på olika gator i närområdet, några WT-spejare, några chaufförer. Det finns alltså olika lager av inblandning. Direkt, operativ, inblandning (6-8 personer) och sekundära konspiratörer som hade specifika uppgifter att göra sig synliga och springandes. Sedan lagren med WT-män där kanske inte alla var inblandade i just MOP samt personer i bilar på olika gator.


Det är den andra blockeringen som gör det väldigt misstänksamt. Om det bara handlat om slumpen att någon precis startat sin bil för att köra iväg så hade vederbörande gjort det när han/hon såg att Sigge backat tillbaka. Men nej, föraren gör samma sak som Sigge och backar tillbaka till sin ruta fast föraren måste veta att han/hon har företräde eftersom gatan är enkelriktad i backen. Varför då backa tillbaka? Sigge säger sedan i åttonde förhöret ca ett år efter MOP att han hör två smällar (när han öppnar bildörren) när han backar tillbaka en andra gång. Någon stund senare kommer Volvon körandes med en mörk kombi i släptåg och båda kör ner mot Sveavägen. Jag tror att det här utspelar sig precis efter MOP och att mannen i trappan redan är uppe på Malmskillnadsgatan och att LJ själv är i trappan på väg upp.


Vi kan säga så här. LJ har ändrat väldigt mycket i sina utsagor genom åren, speciellt jämfört med första förhören. T ex mörk dunjacka/täckjacka och keps. Vem var klädd så? Så vad han sagt till dig 2017 skulle jag ta med en nypa salt. LJ hörde själv skotten sedan är han själv i trappan ca en och en halv minut senare.


Jag tror också att den officiella tidpunkten för MOP är fel. Hur fel vet jag dock inte men jag har ingen anledning att misstro det du kommit fram till.


Om det är så, ja, då skulle det vara en sak som rentvår Engström garanterat. Det stödjer då faktum att Engström var en uppmärksamhetssökande person och mytoman.

Det förefaller faktiskt otroligt att det skulle röra sig om två skilda incidenter på samma ställe. Det är högst normalt när man ska försöka lägga pussel med vittnesmål att det spretar. Det är sällan olika iakttagelser av ett och samma skeende hakar i varandra fullt ut. Här verkar utredarna faktiskt ha gjort en alldeles riktig bedömning. Tillräckligt mycket stämmer för att man med viss sannolikhet törs dra slutsatsen att det rör sig om samma händelse. Och vad gäller tidpunkten, så är inte Sigges uppgifter särskilt mycket att hålla i handen.

Tror inte det var särskilt mycket trafik på Luntmakargatan. Om inte jag minns fel, var längesen jag läste det, gick väl LJ hela Luntmakargatan ute i körbanan och inte på trottoaren?
Och Sigge menar väl att skotten föll just när han stod med bilen mitt I korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan, dvs precis vid LJ? Eller det kanske bara är en av flera olika varianter han uppgav om samma händelse...