Brukar amfetamin som "smart-drug" - rädd för att sluta!

Varför fortsätter du inte din adhd utredning då om du slutat med rökat? Hur somnar du på nätterna, börjar ta något neråt än?

Försök ta vara på mindre stressiga/krävande perioder på jobbet till att låta dig att inte alltid vara på topp. Kanske du ska fundera på att passa på att kliva av helt under semestern och sedan påbörja utredningen? Prata med kollegor/chef och säg att du har lite privata problem som stör din sömn och att du därför är tröttare än vanligt. Du har ett helt liv framför dig och med lite vilja och jävlar anamma kan du nog hitta ett sätt som fungerar i längden - men att självmedicinera med gatutjack och att öka dosen för att fortsätta få effekt är nog tyvärr början på ett tragisk liv.

Hoppas det reder ut sig, uppdatera gärna i tråden!

Hej du!

Känner igen mig själv i dig. Jag blev väldigt framgångsrik inkomstmässigt sätt mellan 20.30 och använde mig av självmedicinering utav uppåt preparat på egen hand för att mäkta med mina höga prestationskrav på mig själv. Det fungerade ett tag men sedan sa kroppen ifrån - och det rejält! Min smärttröskel hade pressats till nivåer så absurt höga att kroppen bara gav upp på mig!

Jag blev jättesjuk och fick genomgå över 35 operationer och dog nästan. Så mitt psyke var för starkt för min egen kropp och jag fick bäst jag ville leva ta det lugnare.

Nu har det gått 13 år sedan dess och jag tycker om att du satsar högt - försök tänka efter före mig bara! Jag hade idag taggat ner och fått gjort min adhd undersökning rätt TIDIGT istället för som det blev. För ett drygt halvår sedan! Mår mycket bättre på balanserade jämna doser Elvanse än de extra mängderna jag proppa i mig!

Körde då cirka 1 gubbe tjack/dag då och då men främstadels runt 1200 mg tramadol vilket är ett jädra pissgift som jag fick ep-anfall av- Du visste aldrig när du skulle ramla ihop och få ett anfall. En gång gick det så illa jag ramla ihop av ett grand mal anfall och slog mig själv i huvudet så jag inte längre kunde orata, gå eller fungera som människa. På 2,5 år åkte jag rullstol och stammade och skakade. Yuck och Fuck Tramadol!!!

Pga jag tagit tjack regelbundet. Sover bra, inte tagit så pass stora mängder som jag kanske gav uttryck för. Nu när jag tagit som mest har jag kört upp 1 gubbe på 7 dagar. Icke desto mindre problematiskt. Om jag behöver hjälp tar jag propavan (som funkar utan myrkryp etc). Jag har aldrig testat eller övervägt tyngre downers, såsom benzo.

hejsan! Tack till alla er som fått mig att inse hur jävla fel ute jag var och är. Skäms över att jag försökt ta en genväg trots att jag vet om att jag är tillräckligt resursstark (som person alltså) för att lyckas genomgå en utredning. Tråden är ett gehör på det jag innerst inne vet och vill. Skäms lite när jag läser tråden och påminns om mitt resonemang. Slängde äckelbagen och ringde min psykolog igår, tid bokad nästa vecka. :-)

För att höja insättningen lite extra har jag även informerat mina medgrundare, ingen blev särskilt förvånad - hehe.

Återigen, tack flashbackare!

Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?

Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.

Stort, stort tack och varma hälsningar! <3

Hejsan! Jag har sedan en tid gått ÅP (återfallsprevention) då jag blev trött på mitt festbruk av kokain. Efter årsskiftet ville dom se om det fanns anledning att placera mig i kön för ADHD-utredning, alltså fick jag genomföra en rad intervjuer och diverse testar. Jag träffade signifikant högt, som så många andra, och placerades i kön för ADHD-utredning. Men mot bakgrund av min dåliga karaktär så bommade jag naturligtvis samtliga UP, då jag inte kunde (läs ville) sluta med min kvälls-jolle. =)

Kort bakgrund
- Mellan 20-25 år gammal
- Extremt högpresterande, bra självförtroende men kroniskt dålig självkänsla (blivit mycket bättre med tiden).
- För 3 år sen grundande jag ett bolag. I vår senaste emission hade vi ett bolagsvärde om 105 MSEK (nej, jag är inte en nyrik snorunge och jag hävdar mig aldrig - på gott och ont). Jag skriver detta för att ge lite perspektiv på nedan.

Mitt arbete (utvecklare) och bolaget är det viktigaste för mig just nu. Det är det jag tycker är kul och det ger mig bekräftelsen som jag så länge sökt. Avskyr att gå hem - då tar actionrullen slut, känns det som.

Så, med samvetet intakt, började jag självmedicinerna med amfetamin (gatutjack) - jag menar, har man ADHD så väl ingen klandra mig....? Allt blev och är enklare, jag har inte längre hyperaktiv hjärna, oron för misslyckande försvann och jag kunde nå min potential utan stora psykiska ansträngningar. Det kändes nästan rättvist.

Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?

Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.

Stort, stort tack och varma hälsningar! <3

Nu skriver jag såklart på en väns bekostnad som gärna ville dela med sin erfarenhet. I fortsättningen benämns personen 'X'.
Denne har brukat precis samma substans i tillräckligt många år för att börja hålla på o räkna exakt hur många som passerat, man har ju en tendens att få dagarna att 'flyta ihop'. Tappar lätt tidsuppfattning..

Liksom du, kombinerade X detta med arbete till en början men insåg snart att det var inte hållbart att bruka substansen ihop med heltidsarbete, vardagen krävde rutiner, sociala samspel och en god natts sömn...så därför rök jobbet. Efter denna 'inledande' tid har X arbetat diverse jobb under korta perioder, vilket delvis har varit i enighet med framtidsvisioner och liknande. Man tenderar ju att svikta intressen och mål genom livet.

Brukandet har gått ifrån att noggrant väga 0.2g pappers -inlindade 'bomber' till ett helt okontrollerat nasalt bruk där mängd, kurplanering är som bortblåst. X förklarar att verken linor eller bomber längre daltas med, det finns helt enkelt en pulveriserad hög och ett rör, gärna nära intill.

Nu förstår jag såklart att man föreställer sig X vara ett kritvit benrangel, skallig och stirriga ögon. Men jag måste medge att X ser onekligen inte ut som en knarkare riktigt och hygienen i övrigt håller sig god i relation till andra personer i samma ålder som jag känner, om inte bättre. Tendens att fixera och fastna på väldigt detaljrika områden kan medföra både gott och ont.

Men det är nämligen den allt mer dysfunktionella tarmstruktur och torrhet som leder till att X nu börjat syna sina konsekvenser. Lite mer ont i tänderna...lite svårare att tömma tarm..lite stelare...och lite tunnare i håret..
X ställs inför exakt den frågan du bemöter... hur ska man hankas med att helt omotiverad göra någonting alls?
Och ja, X har funnit sig i perioder utan substansen med höjd på två veckor som mest. Dom första dagarna börjar alltid likadant, sömn. X har ett par timmar sömn att ta igen om man säger så. Men det är den där långdragna tristessen, och insikten som äter upp en sakta kommande dagar. Nu är ju två veckor inte så värst lång tid i relation till X bruk i övrigt...men X tror ändå att tiderna blir ljusare och den där "glöden" kommer tillbaks, i viss mån.
Glöden kan låta som ett "hopp om att leva", men X har aldrig känt känslan av att vilja sluta leva..men inte heller att fortsätta. Och det är den där limbon som man förmodligen får tråna och träla igenom...om man inte vill bli förstoppad, kritvit och tandlös innan man gjort halva livet liksom.
Att uppehålla hjärnan med ett maraton tv-serier har varit en vinnande strategi de första dagarna efter "den långa sömnen". Främst för att lära sig bearbeta känslor som tränger sig fram efter år av förtryck av syntetiska ämnen.
Ja..det låter helt bisart, men så upplever X sin erfarenhet..

Ett sista tips.. Allt från och med nu, är bara en fortsättning på det du aldrig avslutade.
Lycka till från både mig o X!

Jag tror att det du har påbörjat är en direktväg till ett riktigt tungt missbruk. Du kan säkert klara dig ett tag men för att få detta att hålla i längden så bör du sträva efter att INTE öka dosen och tillåta/tvinga dig själv till att ha sämre dagar. Det absolut bästa vore ju givetvis att försöka ta dig igenom en utredning och få svart på vitt om du har en sjukdom som ska medicineras och då sköta den efter läkarens order. Gör du utredningen och det visar sig att du inte har någon bokstavskombination.. Ja då är du tyvärr en missbrukare.

Jag talar efter egen erfarenhet och vad jag tror gäller för de allra flesta, men ska man hobbyknarka för prestation så bör man nog klara av dom flesta dagar utan substans för att under vissa perioder krydda det med amfetamin. Tydliga regler krävs, och du måste kunna vara 100% ärlig mot dig själv och inte tumma på reglerna.

Försök ta vara på mindre stressiga/krävande perioder på jobbet till att låta dig att inte alltid vara på topp. Kanske du ska fundera på att passa på att kliva av helt under semestern och sedan påbörja utredningen? Prata med kollegor/chef och säg att du har lite privata problem som stör din sömn och att du därför är tröttare än vanligt. Du har ett helt liv framför dig och med lite vilja och jävlar anamma kan du nog hitta ett sätt som fungerar i längden - men att självmedicinera med gatutjack och att öka dosen för att fortsätta få effekt är nog tyvärr början på ett tragisk liv.

Hoppas det reder ut sig, uppdatera gärna i tråden!

Ruggigt hur mycket jag känner igen mig i detta, och jag har bara precis börjat (miss)bruka tjack.

Gav mig en tankeställare, tack! Hoppas både du och X mår bra.