Brukar amfetamin som "smart-drug" - rädd för att sluta!

Hejsan! Jag har sedan en tid gått ÅP (återfallsprevention) då jag blev trött på mitt festbruk av kokain. Efter årsskiftet ville dom se om det fanns anledning att placera mig i kön för ADHD-utredning, alltså fick jag genomföra en rad intervjuer och diverse testar. Jag träffade signifikant högt, som så många andra, och placerades i kön för ADHD-utredning. Men mot bakgrund av min dåliga karaktär så bommade jag naturligtvis samtliga UP, då jag inte kunde (läs ville) sluta med min kvälls-jolle. =)

Kort bakgrund
- Mellan 20-25 år gammal
- Extremt högpresterande, bra självförtroende men kroniskt dålig självkänsla (blivit mycket bättre med tiden).
- För 3 år sen grundande jag ett bolag. I vår senaste emission hade vi ett bolagsvärde om 105 MSEK (nej, jag är inte en nyrik snorunge och jag hävdar mig aldrig - på gott och ont). Jag skriver detta för att ge lite perspektiv på nedan.

Mitt arbete (utvecklare) och bolaget är det viktigaste för mig just nu. Det är det jag tycker är kul och det ger mig bekräftelsen som jag så länge sökt. Avskyr att gå hem - då tar actionrullen slut, känns det som.

Så, med samvetet intakt, började jag självmedicinerna med amfetamin (gatutjack) - jag menar, har man ADHD så väl ingen klandra mig....? Allt blev och är enklare, jag har inte längre hyperaktiv hjärna, oron för misslyckande försvann och jag kunde nå min potential utan stora psykiska ansträngningar. Det kändes nästan rättvist.

Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?

Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.

Stort, stort tack och varma hälsningar! <3

Är inte tanken av prestera dagligen med hjälp av en substans lite obehaglig? I synnerhet tjack? Själv är jag snusare och tanken slår mig väl 1-2 gånger per vecka att jag är en slav till Big Tobacco. Ogillar den tanken.

Din nojja är irrationell. Så länge du sköter munhygien, inte går överbord med bruket och sköter ätandet någorlunda så har du noll att oroa dig för.

Se bara till att du väger doserna och ser till att du hamnar ungefär samma varje gång. Blir lätt att man tar lite mer och lite mer och jagar kickar snarare än att man hamnar på någon dos som är mer produktiv.

Varför ska du sluta för? Om det funkar så funkar det.

Men om du ska sluta, så sluta då. Finns väl inga egentliga alternativ som är lika effektiva.

Tror dock att du inte har en åkomma som gör att du måste ha nikotin för att fungera, lite annorlunda om man har ADHD/ADD och behöver stimulantia.

Tack för snabbt svar och nya glasögon. Ja, det är något jag inte tummar med, oavsett aptit eller muntorrhet äter jag regelbundet, sömnen påverkas inte heller.

Då så, jag hade kört på om det fungerar.

Problem uppstår först när man brukar substanser som ett sorts flyktbeteende. Är väl främst då saker går snett.

Hade även skaffat blodtrycksmätare och tagit trycket lite då och då, för att se att inte blodtrycket och pulsen sticker iväg allt för mycket då det kan slita lite på pumpen.

Testa riktig ADHD-medicin och lär dig hur låg dos de är på.

Annars så har man alltid en för hög dos i ditt utgångsläge.

Jag vet vad du funderar på och har varit där en gång som dig. Det gick inte så bra och gör det aldrig heller för kanske 99% som haft ett (miss)bruk tidigare av centralstimulerande medel.

Tack! Testat de flesta adhd medicinerna men riktigt svårt att få tag på. Jag har inte kontroll över mina pengar så svårt att köpa via DW.

Kan du utveckla ”Jag vet vad du funderar på”? Menar du tanken av att livet kan flyta på bar även om jag brukar affe?

Exakt, satsa på ett nytt försök att få komma åt piller lagligt. Att planera att pissa rent är lätt om man har tid på sig samt vilja.
Festpulver kan man ta när man är inne systemet utan problem. Det är bara ett par dagar om det är pulver, eller några veckor om det är THC. Men egentligen så får de inte testa längre enligt Socialstyrelsen alls, men du har redan flaggats tyvärr.

Edit, alkohol är de speciellt jobbiga med och man måste ha alla 20 olika blodtesterna som de kan se det genom olika enzymer och annat i blodet.

Så om jag inte hade sökt till mottagningen pga kola och bara gått till en VC och bett om utredning, så hade dom inte fått testa mig för droger? Snälla säg att jag missförstått.

Du har förstått, men tyvärr inte alla vårdinrättningar runt om i landet. Det finns ett prejudikat liggande från rätten, det går lätt att googla upp, eller söka på Flashback.

Nu skriver jag såklart på en väns bekostnad som gärna ville dela med sin erfarenhet. I fortsättningen benämns personen 'X'.
Denne har brukat precis samma substans i tillräckligt många år för att börja hålla på o räkna exakt hur många som passerat, man har ju en tendens att få dagarna att 'flyta ihop'. Tappar lätt tidsuppfattning..

Liksom du, kombinerade X detta med arbete till en början men insåg snart att det var inte hållbart att bruka substansen ihop med heltidsarbete, vardagen krävde rutiner, sociala samspel och en god natts sömn...så därför rök jobbet. Efter denna 'inledande' tid har X arbetat diverse jobb under korta perioder, vilket delvis har varit i enighet med framtidsvisioner och liknande. Man tenderar ju att svikta intressen och mål genom livet.

Brukandet har gått ifrån att noggrant väga 0.2g pappers -inlindade 'bomber' till ett helt okontrollerat nasalt bruk där mängd, kurplanering är som bortblåst. X förklarar att verken linor eller bomber längre daltas med, det finns helt enkelt en pulveriserad hög och ett rör, gärna nära intill.

Nu förstår jag såklart att man föreställer sig X vara ett kritvit benrangel, skallig och stirriga ögon. Men jag måste medge att X ser onekligen inte ut som en knarkare riktigt och hygienen i övrigt håller sig god i relation till andra personer i samma ålder som jag känner, om inte bättre. Tendens att fixera och fastna på väldigt detaljrika områden kan medföra både gott och ont.

Men det är nämligen den allt mer dysfunktionella tarmstruktur och torrhet som leder till att X nu börjat syna sina konsekvenser. Lite mer ont i tänderna...lite svårare att tömma tarm..lite stelare...och lite tunnare i håret..
X ställs inför exakt den frågan du bemöter... hur ska man hankas med att helt omotiverad göra någonting alls?
Och ja, X har funnit sig i perioder utan substansen med höjd på två veckor som mest. Dom första dagarna börjar alltid likadant, sömn. X har ett par timmar sömn att ta igen om man säger så. Men det är den där långdragna tristessen, och insikten som äter upp en sakta kommande dagar. Nu är ju två veckor inte så värst lång tid i relation till X bruk i övrigt...men X tror ändå att tiderna blir ljusare och den där "glöden" kommer tillbaks, i viss mån.
Glöden kan låta som ett "hopp om att leva", men X har aldrig känt känslan av att vilja sluta leva..men inte heller att fortsätta. Och det är den där limbon som man förmodligen får tråna och träla igenom...om man inte vill bli förstoppad, kritvit och tandlös innan man gjort halva livet liksom.
Att uppehålla hjärnan med ett maraton tv-serier har varit en vinnande strategi de första dagarna efter "den långa sömnen". Främst för att lära sig bearbeta känslor som tränger sig fram efter år av förtryck av syntetiska ämnen.
Ja..det låter helt bisart, men så upplever X sin erfarenhet..

Ett sista tips.. Allt från och med nu, är bara en fortsättning på det du aldrig avslutade.
Lycka till från både mig o X!