Hej du!
Känner igen mig själv i dig. Jag blev väldigt framgångsrik inkomstmässigt sätt mellan 20.30 och använde mig av självmedicinering utav uppåt preparat på egen hand för att mäkta med mina höga prestationskrav på mig själv. Det fungerade ett tag men sedan sa kroppen ifrån - och det rejält! Min smärttröskel hade pressats till nivåer så absurt höga att kroppen bara gav upp på mig!
Jag blev jättesjuk och fick genomgå över 35 operationer och dog nästan. Så mitt psyke var för starkt för min egen kropp och jag fick bäst jag ville leva ta det lugnare.
Nu har det gått 13 år sedan dess och jag tycker om att du satsar högt - försök tänka efter före mig bara! Jag hade idag taggat ner och fått gjort min adhd undersökning rätt TIDIGT istället för som det blev. För ett drygt halvår sedan! Mår mycket bättre på balanserade jämna doser Elvanse än de extra mängderna jag proppa i mig!
Körde då cirka 1 gubbe tjack/dag då och då men främstadels runt 1200 mg tramadol vilket är ett jädra pissgift som jag fick ep-anfall av- Du visste aldrig när du skulle ramla ihop och få ett anfall. En gång gick det så illa jag ramla ihop av ett grand mal anfall och slog mig själv i huvudet så jag inte längre kunde orata, gå eller fungera som människa. På 2,5 år åkte jag rullstol och stammade och skakade. Yuck och Fuck Tramadol!!!
Citat:
Ursprungligen postat av
misterissues
Hejsan! Jag har sedan en tid gått ÅP (återfallsprevention) då jag blev trött på mitt festbruk av kokain. Efter årsskiftet ville dom se om det fanns anledning att placera mig i kön för ADHD-utredning, alltså fick jag genomföra en rad intervjuer och diverse testar. Jag träffade signifikant högt, som så många andra, och placerades i kön för ADHD-utredning. Men mot bakgrund av min dåliga karaktär så bommade jag naturligtvis samtliga UP, då jag inte kunde (läs ville) sluta med min kvälls-jolle. =)
Kort bakgrund
- Mellan 20-25 år gammal
- Extremt högpresterande, bra självförtroende men kroniskt dålig självkänsla (blivit mycket bättre med tiden).
- För 3 år sen grundande jag ett bolag. I vår senaste emission hade vi ett bolagsvärde om 105 MSEK (nej, jag är inte en nyrik snorunge och jag hävdar mig aldrig - på gott och ont). Jag skriver detta för att ge lite perspektiv på nedan.
Mitt arbete (utvecklare) och bolaget är det viktigaste för mig just nu. Det är det jag tycker är kul och det ger mig bekräftelsen som jag så länge sökt. Avskyr att gå hem - då tar actionrullen slut, känns det som.
Så, med samvetet intakt, började jag självmedicinerna med amfetamin (gatutjack) - jag menar, har man ADHD så väl ingen klandra mig....? Allt blev och är enklare, jag har inte längre hyperaktiv hjärna, oron för misslyckande försvann och jag kunde nå min potential utan stora psykiska ansträngningar. Det kändes nästan rättvist.
Jag skriver här för min oro om hur livet är när (eller om) man slutar. Jag är skiträdd för en vardag utan min lilla tjackbomb (som såklart växer av uppenbara skäl). Har någon erfarenhet av att sluta med amfetamin som brukat drogen i syfte att arbeta/prestera? Hur gick det? Vad blev effekten? Var det något särskilt som hjälpte?
Jag är tyvärr långt ifrån redo till att kliva av - så även om jag förstår välmeningen med att skriva skräckhistorier om mögliga husvagnar och tänder som förmultnar så ber jag er att bespara mig dessa. I've read em' all.
Stort, stort tack och varma hälsningar! <3
