Citat:
Det är inte alls vad LP säger dock. Hon ger i första förhöret en kort beskrivning av mannen och säger att hon inte kan ge fler detaljer. Hon säger inte något om huruvida hon såg ansiktet eller inte, men hon kommenterar redan då utseende. Och ansiktet ger hon kommentarer om redan den 8e.
Nej vittnen är oftast opålitliga. Speciellt i mörka förhållanden, där förloppet varit snabbt, vittnen har blivit chockade, lång tid till förhör och konfrontation m.m. Lisbet P såg inte mördarens ansikte/utseende. Det sade hon redan dagen efter mordet i det första polisförhöret. Uppgifter lång tid senare är inte tillförlitliga.
https://svenska.yle.fi/a/7-1468597
"Nymans ögonvittnesexperiment visar att det redan vid fem meters avstånd var 50 procents chans att identifiera en annan person korrekt.
- Och då var det under optimala förhållanden, påpekar han.
- Personerna visste att de skulle identifiera den andra personen och de stod på fem meters avstånd och fick titta på varandra i 20 sekunder. Ändå blev det ofta fel, berättar Nyman.
Om ljusförhållandena inte var optimala, det vill säga att observationen gjordes i mörker, var det en gissning redan vid 20 meters avstånd."
https://svenska.yle.fi/a/7-1376166
"Forskningen har delvis gjorts på vetenskapscentret Heureka, där besökare som en del av sin museiupplevelse har fått prova på hur en ögonvittnesidentifikation går till, och märka hur svårt det är att i ett bildgalleri kunna peka ut en person som man just har sett i verkligheten.
Det finns många faktorer som kan bidra till att ett ögonvittne inte är tillförlitligt. Här är några exempel:
Lång tid har förflutit sedan brottstillfället.
Vittnet befann sig på mer är 40 meters avstånd.
Det var mörkt.
Vittnet har efter brottstillfället pratat med andra personer som bevittnade brottet.
Den som utfrågar ögonvittnet har en stark teori om förövarens identitet.
– Om det tar väldigt länge för ett vittne att peka ut en person från en mängd foton, så brukar det också vara ett tecken på att vittnet inte känner igen någon av dem på bilderna. Igenkänning är nämligen en omedelbar process, säger Julia Korkman.
Tiden är den stora skurken
En stor och viktig sak som påverkar tillförlitligheten negativt är om det gått en lång tid mellan brottet och situationen då ögonvittnet ska höras.
– Forskning visar att tiden som förflutit sedan en händelse är helt avgörande när det gäller vår förmåga att återskapa den i minnet. Tiden är en jättestor bov, och betydelsen av den underskattas ofta.
I Åbo Akademis undersökning har man bland annat forskat i hur långt ifrån målpersonen ett ögonvittne kan vara, för att vittnesbörden överhuvudtaget ska gå att använda. Den absoluta gränsen går vid 90 meter – vilket är mycket långt. Men redan vid 40 meters avstånd börjar det vara svårt att göra en korrekt identifikation. Och vid 60 meter är risken för felaktiga identifikationer överhängande.
Det är också svårare att identifiera någon som man sett i mörker än i dagsljus.
Minnesbilder “smittar av sig”
Det finns en hel del minnesforskning som visar att vittnen kan påverka varandra negativt. Minnesbilderna påverkas och förändras när man pratar med ett annat vittne som har sett samma situation. Människor tar helt enkelt intryck av varandras minnesbilder.
Ett exempel på det här gäller vittnesmålen efter att Sveriges utrikesminister Anna Lindh blev knivhuggen i på ett varuhus i Stockholm.
– Då gjordes ett kardinalfel i brottsutredningen. Det var flera som såg den sedermera dömda personen avlägsna sig från varuhuset, och vittnena blev kvarhållna av polisen för att förhöras. De fick allihopa vänta i samma rum. Naturligtvis diskuterade de här människorna med varandra medan de väntade, och en av dem hade uppfattningen att förövaren var klädd i en kamouflagefärgad jacka, säger Julia Korkman.
I verkligheten bar gärningsmannen militärgröna byxor och grå munkjacka – men den falska minnesbilden smittade av sig på många andra vittnen.
I förhöret berättade flera stycken om kamouflagejackan. Det ledde in hela förundersökningen på fel spår.
– Orsaken till att människorna så lätt accepterade kamouflagejackan i sina minnesbilder var antagligen att den ändå var nära sanningen. Han hade ju militärgröna byxor, vilket associativt hör till samma klädkategori. Om det istället hade påståtts att förövaren bar en ljusröd rosett hade de andra knappast tagit det till sig."
https://innocenceproject.org/eyewitness-misidentification/
"Eyewitness misidentification contributes to an overwhelming majority of wrongful convictions that have been overturned by post-conviction DNA testing."
https://svenska.yle.fi/a/7-1468597
"Nymans ögonvittnesexperiment visar att det redan vid fem meters avstånd var 50 procents chans att identifiera en annan person korrekt.
- Och då var det under optimala förhållanden, påpekar han.
- Personerna visste att de skulle identifiera den andra personen och de stod på fem meters avstånd och fick titta på varandra i 20 sekunder. Ändå blev det ofta fel, berättar Nyman.
Om ljusförhållandena inte var optimala, det vill säga att observationen gjordes i mörker, var det en gissning redan vid 20 meters avstånd."
https://svenska.yle.fi/a/7-1376166
"Forskningen har delvis gjorts på vetenskapscentret Heureka, där besökare som en del av sin museiupplevelse har fått prova på hur en ögonvittnesidentifikation går till, och märka hur svårt det är att i ett bildgalleri kunna peka ut en person som man just har sett i verkligheten.
Det finns många faktorer som kan bidra till att ett ögonvittne inte är tillförlitligt. Här är några exempel:
Lång tid har förflutit sedan brottstillfället.
Vittnet befann sig på mer är 40 meters avstånd.
Det var mörkt.
Vittnet har efter brottstillfället pratat med andra personer som bevittnade brottet.
Den som utfrågar ögonvittnet har en stark teori om förövarens identitet.
– Om det tar väldigt länge för ett vittne att peka ut en person från en mängd foton, så brukar det också vara ett tecken på att vittnet inte känner igen någon av dem på bilderna. Igenkänning är nämligen en omedelbar process, säger Julia Korkman.
Tiden är den stora skurken
En stor och viktig sak som påverkar tillförlitligheten negativt är om det gått en lång tid mellan brottet och situationen då ögonvittnet ska höras.
– Forskning visar att tiden som förflutit sedan en händelse är helt avgörande när det gäller vår förmåga att återskapa den i minnet. Tiden är en jättestor bov, och betydelsen av den underskattas ofta.
I Åbo Akademis undersökning har man bland annat forskat i hur långt ifrån målpersonen ett ögonvittne kan vara, för att vittnesbörden överhuvudtaget ska gå att använda. Den absoluta gränsen går vid 90 meter – vilket är mycket långt. Men redan vid 40 meters avstånd börjar det vara svårt att göra en korrekt identifikation. Och vid 60 meter är risken för felaktiga identifikationer överhängande.
Det är också svårare att identifiera någon som man sett i mörker än i dagsljus.
Minnesbilder “smittar av sig”
Det finns en hel del minnesforskning som visar att vittnen kan påverka varandra negativt. Minnesbilderna påverkas och förändras när man pratar med ett annat vittne som har sett samma situation. Människor tar helt enkelt intryck av varandras minnesbilder.
Ett exempel på det här gäller vittnesmålen efter att Sveriges utrikesminister Anna Lindh blev knivhuggen i på ett varuhus i Stockholm.
– Då gjordes ett kardinalfel i brottsutredningen. Det var flera som såg den sedermera dömda personen avlägsna sig från varuhuset, och vittnena blev kvarhållna av polisen för att förhöras. De fick allihopa vänta i samma rum. Naturligtvis diskuterade de här människorna med varandra medan de väntade, och en av dem hade uppfattningen att förövaren var klädd i en kamouflagefärgad jacka, säger Julia Korkman.
I verkligheten bar gärningsmannen militärgröna byxor och grå munkjacka – men den falska minnesbilden smittade av sig på många andra vittnen.
I förhöret berättade flera stycken om kamouflagejackan. Det ledde in hela förundersökningen på fel spår.
– Orsaken till att människorna så lätt accepterade kamouflagejackan i sina minnesbilder var antagligen att den ändå var nära sanningen. Han hade ju militärgröna byxor, vilket associativt hör till samma klädkategori. Om det istället hade påståtts att förövaren bar en ljusröd rosett hade de andra knappast tagit det till sig."
https://innocenceproject.org/eyewitness-misidentification/
"Eyewitness misidentification contributes to an overwhelming majority of wrongful convictions that have been overturned by post-conviction DNA testing."
