Jag vill inte jobba

Som topic lyder så har jag tröttnat på att jobba, har egentligen aldrig velat jobba heller. Har alltid mått skit av att jobba och inte sett någon mening med att sitta av 8 timmar bara för att tjäna några tusen extra över socialbidraget. Jag har länge velat lämna det så kallade "The Matrix" och leva på ett annorlunda sett. Vill känna mig levande varje dag inte bara jobba måndag-fredag för att senare gå ut och festa och vakna bakis nästa dag vilket många verkar vara tillfreds med. Jag har noterat att samhället vill forma en bild av att man är värdelös om man inte jobbar och att människor ska känna dåligt samvete för att man inte bidrar till storebror. Så jag tror egentligen många jobbar för att man inte ska bli dömd eller klassad som värdelös. Egentligen är detta bara en påhittad idé och tanke som många accepterat pga människans kollektiva nedtryckta självkänsla.

Vad tycker ni på Flashback? Njuter ni och ser fram emot att gå till jobbet? Eller är det bortkastad energi och livskraft som går till spillo?

Det stämmer att de som arbetar i offentlig sektor får betalt från skattemedel, men de skattar också på sin lön så mycket går tillbaka. Dessutom får de köpkraft av sin lön som till slut läggs på företag, så det kommer ut i näringslivet till sist ändå. Skulle inte säga att man är ”tärande” för att man jobbar skattefinansierat.

Givet att den offentliga sektorn utför tjänster som efterfrågas håller jag med.

Numera är det väl bättre slimmat än på den tiden man kallade den "ofantliga sektorn".

Men vissa jobb kunde man nog skippa... vi behöver inte 349 riksdagsledamoter med tillhörande tjänstestab. Där kan man bara fimpa hälften utan att det märks.

Frågan är vilken nytta vi har av alla utredande myndigheter, med tanke på hur lite politisk framförhållning vi får för pengarna.

Många högskoleanställde inom samhällsvetenskaperna ... host, genus, host... kan man bara fimpa. De uträttar inget av intresse eller värde.

Se där... 10.000 tjänster och en flermiljardbesparing på ett bräde.

Då är man inte tärande heller om man lever på så kallad medborgarlön som det pratas en del om eventuellt skulle kunna bli en lösning på problemet med att AI tar över?

Du får nog försöka formulera dig lite tydligare. Vad är frågan? Medborgarlön och AI känns långt borta.

Vad är det för snack om att man arbetar för att bidra? Jag arbetar för att få en lön den 25:e och chefen betalar någon skatt jag inte behöver bry mig om.

Det stämmer att de som arbetar i offentlig sektor får betalt från skattemedel, men de skattar också på sin lön så mycket går tillbaka. Dessutom får de köpkraft av sin lön som till slut läggs på företag, så det kommer ut i näringslivet till sist ändå. Skulle inte säga att man är ”tärande” för att man jobbar skattefinansierat.

Håller med, trodde du syftade på personal inom välfärden. Skola, vård, omsorg osv.

Jag menar att eventuell medborgarlön skulle gå tillbaka in i systemet ändå, och frågan är om det innebär att man inte tär på ekonomin om man går på medborgarlön, eller egentligen vilka bidrag som helst? Eftersom pengarna bara går runt och runt. Pengar som i och för sig inte ens finns på riktigt, men ändå.

Själv är jag mest kapitalist i grunden, och skulle gärna slippa att betala in en enormt massa skatter till den offentliga sektorn, men det sagt; Nu när vi väl har detta socialistiska systemet, så har jag mer sympati för om mina skattepengar går just till utbildning, vård, polis, försvar, infrastruktur, och andra viktiga och nyttiga funktioner.

Har ännu större problem med att en majoritet av skattepengarna går till en massa andra skitsaker, och att skolan, vården och rättssystemet vi har i Sverige är så enormt låg och varierande kvalitet med tanke på den enormt höga skatten vi tvingas betala.

Men det sagt så är ju detta lite OT för tråden. Att folk inte vill jobba har nog med andra saker att göra. Tror det mest har sitt ursprung i mental ohälsa, apati eller att man inte lyckats att hitta ett arbete man är passionerad av och brinner för.