Citat:
Ursprungligen postat av
Undringar
Precis och jag tycker ärligt talat det osar suspekt att en hel drös nick i tråden skriver som om de vore hennes försvarsadvokater. En svarade väl t.o.m. på sina egna inlägg vilket ser ut lite som ett visst regelbrott begås…Det känns väldigt personligt med just det frenetiska mörkandet och ursäktandet av M och attackerna mot dom som skriver om henne.
M framstår som en riktig orm, tycker nästan hon är läskigare än J för J är så uppenbart grandios och svartsjuk så att fler lagt märke till det. Hon är för narcissistisk för sitt eget bästa i det här fallet. M verkar inte alls narcissistisk utan enbart kallt beräknande och vet att hålla sig till ”jag visste inte, jag förstod inte, jag var naiv, lilla jag, hoppsan, ojdå, det var inte jag, ok det var jag men bara lite” osv.
Jag har också hela tiden känt att M är väldigt obehaglig. Just för att hon verkar harmlös vid första anblicken.
Men sen ska man nog inte döma en 18-åring för hårt heller. Dom är ju inte mogna än.
Men som du säger, J är en sån uppenbart galen narcissist med massa lösa skruvar i huvudet.
Jag tror ju inte att M är ond. Mer att hon inte känner nånting. Mer än för sig själv.
Jag tror det blir ett skydd när man har upplevt flera uppbrott och bristande anknytning i tidig ålder. Då tar man liksom hand om sig själv och sätter sig själv först.
J tror jag hon umgås med mest för att det gynnar henne själv. Tror inte hon är så intresserad av Js personlighet främst, utan allt roligt som händer henne när hon är med J.
Sen är föräldrarna där och sopar framför henne, underlättar, ursäktar och skyller på diagnoser. (Och ja, diagnoserna ställer nog till en hel del.)
Jag har stött på några personer med störd anknytning och som är extrema egoister. Det är som om dom är färgblinda inför andra människors känslor och behov. Dom kan inte se och ta in det. Det enda dom bryr sig om är sig själva, och dom har alltid en baktanke om vad som gynnar dom själva.
Dom är inte onda, dom kan bara inte ta in andra människor. Nåt saknas.
