Sämsta bok?

Walden av Henry David Thoreau. Fina naturskildringar men otroligt tråkig bok, händer ju fan ingenting. Ingen dramatik, ingen tvist, inget spektakulärt alls.

Martinsons böcker uppskattar man nog mer som vuxen. Han har bland annat skrivit om sin tid som sjöman. Det är ganska rolig läsning. Ex kap farväl.

Allt av Nicholas Sparks, Jonathan Franzen och Paulo Coelho är outhärdlig läsning: moraliserande, katthatande, new age terrorism. Bokbrännande anbefalles...

Det är en av mina favoritböcker! Jag tänker inte försöka övertyga dig men det säger en hel del om hur boken påverkas av ens förväntningar. Walden är ju mer en redogörelse för det lilla livet och det är rotat i det som faktiskt skedde. Men om man går in i den och förväntar sig drama och tvister blir man såklart besviken.

Som yngling läste jag Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov, mest för att Satan har en roll där. Det var ju inte alls vad jag då förväntade mig och jag blev besviken. Kan tänka mig att omdömet idag skulle bli annorlunda när jag går in i den med andra förutsättningar.


Varför gillade du inte den? Jag minns att jag hade den i min bokhylla som tonåring och jag tror jag läste den. Minns dock inte vad jag tyckte men har varit intresserad av att köpa den igen (men jag vill ju ha samma utgåva som den jag hade förr).

The Birth of Tragedy (1872) av Friedrich Nietzsche.

Boken är ett av Nietzsches allra första verk och handlar om filosofi, antiken
och framförallt de grekiska tragedierna. En mycket svårläst och obegriplig bok.
Efter att läst den tvivlar man på om författaren var helt frisk. Nästan hela boken
handlar om gudarna Apollon och Dionysus och hur deras livsfilosofi påverkade
den grekiska världen och de grekiska tragedierna.

Hahaha.

Bara för att jag kände mig tvingad att prova på vad hajpen handlade om så läste jag hennes första bok "Isprinsessan".

Herremingud vad usel den var!

Fullständigt ologisk handling mellan varven och dessutom hela stycken rakt av kopierade från Bridget Jones Dagbok som kommit ut några år innan.

Men, som man säger till ungarna: ni måste prova maten innan ni kan säga att ni inte tycker om den.


En annan usel bok(serie) som också var väldigt populär en gång i tiden är John Grays böcker om kvinnor från Venus och Män från Mars som finns i ett antal olika varianter.

Överhuvudtaget är den typen av "populärvetenskapliga" böcker ofta otroligt seg-lästa oavsett om de handlar om relationer, ledarskap, GI-kost eller hjärnans funtionalitet.


Edit: självhjälpsböcker tror jag att kategorin kallas.

Sitter och funderar på vilken som skulle vara sämst, och det finns ju olika sidor av hur man kan se det. Språket, dramaturgiskt, stilistik. Själva handlingen eller budskapet.

Först tänkte jag Nils Holgersson. Men jag har ju bara läst några stycken i den. Så det håller inte.

Tänkte sen Coehlos "satte mig vid floden Piedra och grät". Minns jag tyckte det var riktig skit.

Men sen läste jag Sarte "Existentialismen är en humanism" och insåg att han stulit det mesta från andra. Från antiken till då. Dostojevskij tex. Tyckte han var en jävla idé tjuv bara.

Tror han skrev "äcklet" med. Patetisk med skitlöjliga metaforer och försök till att vara surrealistisk.

Väljer "äcklet" som sämsta bok jag läst.

Den bok man hänger ut som sämst måste man ha läst hela.

Aniara av Harry Martinson. Knäpp poesi, hur fan kan man få Nobelpris av att ha skrivit den?

Storyn i sig är dock genialisk.

Jag har den liggande någonstans. Men började läsa några sidor nån gång, verkade lite halvintressant. Senaste jag läste va Lau Tzu Stefan Stenudds översättning. Den var bra, men jag förstår den inte helt. Får läsa flera gånger.

Marklunds böcker, välj själv.

Tyckte de var bra tills det framkom att hon ljög, då försvann banne mig allt intresse för hennes böcker.

Jag försökte läsa 50 Shades of Grey när den boken var som mest populär. En jävla massa brudar verkade ju tycka att det var det häftigaste som någonsin skrivits, och plötsligt var typ alla fruntimmer lite lagom BDSM. Och karaktären Christian Grey blev närapå helgonförklarad bland brudar som plötsligt började läsa böcker.

Så jag tänkte att den boken borde man ju läsa för att lära sig ett och annat. Det var bland det värsta skräp jag någonsin läst. Och det påstår jag inte bara för att provocera brudar som älskar boken. Boken är faktiskt helt enkelt genomusel. Det var så ostigt skrivet att det liksom kändes plågsamt pinsamt att läsa skräpet. Berättelsen är ju på nivå med något som en högstadiebrud skulle ha knåpat ihop. Karaktärerna är bisarrt stereotypa och endimensionella. För att inte tala om de skrattretande scenerna i boken. Jag menar, någon jävla sjukt rik finanstopp i Armani som har anställda för att hämta kaffe på Starbucks, men tydligen måste gå och handla rep och kedjor själv på byggvaruhus. Lika oavsiktligt tokroligt som att skriva om att kungen skulle köa på Systembolaget.

Jag gjorde mitt bästa. Jag tror jag kom fyra kapitel innan jag verkligen inte pallade mer. Och då har jag ändå läst ett par Bond-böcker av Ian Flemming. Och där kan man ju snacka ostigt, Bondfilmerna är ju flera hundra gånger bättre än böckerna. Det går inte att läsa en Bondbok utan att facepalma ett par dussin gånger åt de pinsamma dumheterna. Men 50 Shades gick inte ens att ta sig igenom.

Det är för mig helt obegripligt att 50 Shades of Grey blev så stort att det blev ett fenomen. Det finns inte en möjlighet att sådär hundra miljoner sålda exemplar har blivit lästa. Det hela måste ju varit en trend som brudar hoppade på och påstod att de läst boken och hur fantastisk den var. Alla köpte den och kände sig moderna och trendiga för att ha den på hyllan antagligen. Utan att ha en aning om att boken i själva verket är rena rama smörjan som knappt skulle hålla en frikyrklig tonårstjej vaken.