Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Klart du får stöd om du skriver igen.

Blir kämpigt idag. Är medbjuden ut på lokal ikväll och tyvärr är det ett tillfälle man inte kan backa undan (jag förväntas vara med och har inget att skylla på). Det som gör mig orolig är att jag mår riktigt uselt psykiskt just nu, mycket mörka tankar.

Känner mig inte sugen det minsta på att bli full eller dricka, men jag vet vad min självdestruktivitiet kan ställa till med. Håll tummarna för mig ikväll

Hej, har läst en hel del i tråden och tänka delge lite av min egen resa…

Har haft alkoholproblem i över tio år skulle jag säga, i varierande omfattning. I fjol eskalerade det och blev till slut ohållbart, tänk utslagna framtänder, stukat finger, ramlat och slagit i bakhuvudet, flertal ambulansfärder till olika sjukhus osv. Fick en LVM-anmälan på mig och var hos socialen men bestämde mig att söka hjälp via företagshälsovården i december i fjol då de har en större “verktygslåda”.

Längsta tiden jag varit nykter på över tio år var tio dagar när jag var inlagd på psyket utan permission och sen någon vecka efter att min sambo sagt något i stil med att “du är så alkad att du inte ens kan vara nykter i en vecka” och jag ville motbevisa. Efter det gick det bra några dagar/veckor i taget med återfall och sen hela februari nykter. Vilket jag då valde att “fira” med att dricka “bara en öl” och vips så låg jag i en ambulans igen på väg till sjukhus, blev utskriven, gick direkt till bolaget och sen en ambulans igen då med påföljande vårdintyg och sjuktransport till psyket där jag låg en vecka ungefär (skulle säga att jag har 50/50 alkoholproblem och depression/stress/ångest vilket snurrar runt i en ond cirkel).

På psyket träffade jag en fantastisk sjuksköterska som tipsade om AA (jag känner såklart till sedan tidigare men nu kändes det som att det var sista utvägen) och fick Antabus. Tyvärr mådde jag djävulskt dåligt på den så kom överens med läkare senare att pausa och försöka på egen hand med AA och andra verktyg med Antabus som möjlighet om det inte räcker framöver. För övrigt fascinerande och fint hur många ssk och läkare som själva haft diverse alkohol/ångestproblem och tagit tag i dem/utbildat sig för att hjälpa andra!

Så jag gick till mitt första AA-möte för typ två veckor sen (hade fortfarande permission från psyket) och även om det var lite sektkänsla så har det verkligen funkat för mig. Har gått en tvådagarsworkshop och tagit alla 12 steg och skaffat en sponsor, går på ca 4 möten i veckan. Promenerar ca 8 km om dagen (älskar att gå) och går på gymmet ca 4 ggr i veckan och äter ganska hälsosamt (dock blir det mer sug efter annat onyttigt utan alkohol och med ångestmedicin men det är mycket bättre än spriten).

Har en väldigt bra företagshälsovård och chef som båda är “hårda men rättvisa” och inga stora krav förutom att försöka hålla mig nykter en dag i taget och vara på jobbet så mycket som möjligt ett tag framöver vilket känns bra för min egen del också. Har kommit överens med alla och mig själv att ta tre månader i ett första skede vilket skulle vara personligt rekord och en rimlig tidshorisont. Då har vi inte sagt att jag kan dricka igen efter det utan mer att jag förlänger med en eller fler månader i taget och har något att se fram emot (fler nyktra månader).

Just nu känns det toppen och jag har sällan sug, har även slutat röka. Min sambo som har en ängels tålamod kan ändå kännas lätt fascistisk med inspel om att jag även borde undvika kaffe/energidrycker/koffein, nikotin (snus t.ex.) och alkhoholfri öl helt, men jag vill ändå ha några glädjeämnen kvar. Dock har jag dragit ner mycket på det mesta och tar kanske en kaffe eller två istället för fem, en energidryck istället för fyra, tre snus istället för… osv. Och alkoholfri öl känns lite fånigt nu nästan, men ibland är det trevligt att ta en ändå bara för smaken och som törstsläckaren samt att sitta i en trevlig lokal och titta på folk.

Så, kämpa på alla och här ser jag fram emot en månad och 1 dag nykter snart (nytt rekord)!

Håller tummarna för dig!

Vet hur kämpigt det kan vara. Prova att beställ in en cola med sugrör och en citron skiva, då brukar ingen bry sig då dom tror att du dricker en grogg. Efter en timme är det ingen ingen som bryr sig och då kan man oftast slappna av om du inte vill vara öppen med din nykterhet dvs.

Kämpa på och hoppas att det går bra. Krogmiljön är det som sitter hårdast inristat i min ryggmärg och det jag saknar mest. Bodde ett tag under många år på alla världens barer så byta det mot ett stilla liv i hemmiljö är jäkligt svårt.

Tack!

Ja det får bli alkoholfri grogg eller en alkoholfri öl som slås över i glas. Känner att jag inte orkar med tjafs ikväll om varför man inte dricker osv.

Tror det kommer gå vägen, mår lite bättre nu än i morse, då kändes det som jorden höll på att gå under. Slarvat med min antidepp-medicin igen och det märks.

Bra kämpat hittills och fortsätt kämpa på! Kan bara inflika att släpp aldrig garden, när du minst anar det kommer tankar om att det "nog är OK att dricka lite igen", det gäller och vara på sin vakt i de egna tankarna.

Drack rätt mycket alkoholfri öl första månaderna dom nykter (blir ju lite som en snuttefilt) men nu är det nästan aldrig, om jag inte går ut då förstås. Men jag känner igen det där med överdriven konsumption, kan dricka 2 × 2-liter cola på en kväll och snusa upp en hel dosa. Men även detta tror jag är ett sorts försök att uppnå ett litet rus, ett "beroendets halmstrå". Men det skadar ju egentligen bara plåtnboken så jag har låtit mig själv hållas för det mesta.

Önskar dig all välgång framåt, själv både varit inne i tungt imovane missbruk och sprit. Alkoholen har alltid hängt med sedan tonåren som en "dämpare" av ångest och problem. Själv problematik som bipolär så det kan förklara en del.

För att hålla mig på banan har jag tagit tag i många intressen, allt från tv-spel till mynt samlande.När jag är fokuserad på något som jag samtidigt kan glädjas åt så blir det mindre sannolikt jag går till bolaget. Men jag har givetvis svackor där jag kan dricka relativt intensivt, men då har jag nåt vägs ände och det slutar oftast med en 3 dar på psyket, och har campral så den fungerar när jag väl tar den.

Nåt som vägt upp mycket är att jag sedan drygt ett år har en kompis med ungefär liknande bakgrund, vi ringer varann dagligen. Blir att man har nån som fattar hur det känns om man har en dålig dag.

Kämpa på!

Att ha en vän med liknande bakgrund som vet hur det känns kan jag tänka mig är guld värt! Är ju ganska ensamt annars. Förutom här på Flashback har jag ingen jag känner som har samma problem att prata med.

Tack för en välskriven och öppenhjärtig berättelse om dig själv. Kämpa på...

Det blev nyktert ikväll, tack och lov. Men det är konstigt hur påverkad man blir av endast miljön (bar/pub). Känner mig full bara av att ha vistats bland fulla, alla dofter och ljudintryck. Helt slut i skallen

Nu siktar jag på en månad till så har jag klarat mig nykter ett helt år!

Det känns nästan lite löjligt att dela med sig när man läst en del inlägg i den här tråden. Men allas problem är olika, och jag har kommit till insikten att jag dricker för mycket.

Har alltid haft väldigt stor respekt för alkohol på grund av relaterade problem i familjen. Varit väldigt restriktiv i unga år men släppt på det när man blivit lite äldre. Har haft som vana att varje fredag efter jobbet ta en drink innan maten när man kommer hem. Kunde även bli på lördagar också.

För lite drygt ett år sedan kunde jag även ta en drink nån kväll under veckorna. Som bakgrund så lever jag ett väldigt ordnat liv - bra jobb, fru och ett barn på lite drygt två år. Min fru jobbar ibland kvällar så jag har inte direkt haft någon som ifrågasätter mitt drickande. Det har heller aldrig gått ut över något annat i mitt liv - varken jobb eller familj och vänner. Utåt är jag extremt skötsam och en reko kille. Ingen har märkt något alls.

Men som sagt, senaste året har det blivit mer och mer. Och min tolerans har märkbart ökat. Det kan bli några cl här och några där. Det landar på en flaska starksprit i veckan utspritt (mer på helgen dock). Det har blivit nästan som en vana att ta ett litet glas på kvällarna. Stressen från jobb och livet som småbarnsförälder försvinner, man blir lugn. Och man känner att man behöver det. Vissa veckor har det blivit mer och man har kännt sig märkbart berusad en torsdag och inser att man druckit en halv flaska gin. Men då tar man en Treo och går och lägger sig och känner inte av det dagen efter.

Varför vill jag dra ned på mitt drickande? Jag kan vara lite nojig av mig vad gäller hälsan. Jag har ett stressigt arbete och har nästan konstant magkatarr (blir knappast bättre av alkoholen). Jag är rädd för hur det här ska påverka mig, trots att det bara handlar om drygt ett år. Och skulden av att smygdricka är inget som känns bra.

Finns säkert fler som känner igen sig. Jag vill skaffa mig en sund och hälsosam inställning till alkohol. Jag vill kunna njuta och veta att det finns hemma utan att känna att jag måste dricka lite varje dag.

Skäms över att berätta för någon annan så det får bli här. Man blir lätt oroad när man läser om abstinensbesvären. Jag kommer inte sluta helt - men strävar efter ett ”normaldrickande” (ett par glas vin till maten på helgen osv) men inget på vardagar. Kommer säkert känna ett sug vardagkväller när ungen sover och frun jobbar - men jag måste stålsätta mig. Nu har jag fått skriva av mig, kommer säkert återkomma med hur det går under nästa vecka! Nu kör vi!

Hej och tack för ditt bidrag i tråden! Alla är vi olika i vårt drickande och hur "långt gångna" vi är men jag tycker alla som vill sluta dricka har något viktigt att bidra med i tråden.

Jättebra att du redan nu ser att ditt drickande är riskfyllt! Du inser att du självmedicinerar mot stress vilket naturligtvis inte är hälsosamt. Istället för alkohol kanske du borde försöka hitta en mindre stressfylld arbetsplats eller byta arbetsuppgifter (företagshälsovården kanske kan stötta om du vänder dig till dem).
Mitt supande ballade ur på riktigt i samband med att jag fick det stressigt på jobbet och i samma veva blev jag förälder. Så jag ser en hel del paralleller mellan dig och mig.

Men som sagt, riktigt bra att du inser problemet på ett så tidigt stadium. Jag kan bara råda dig att följa din instinkt och sluta genast med självmedicineringen och istället lösa grundproblemet till varför du känner att du behöver den där groggen efter jobbet. Ingen ska behöva ta en grogg eller två för att orka med vardagen.