FAQ: LARO - Substitutionsbehandling, vanliga frågor och svar.

Jag är inte helt klar över precis alla detaljer angående hennes missbruk. Hon fick nog lite vana av sprutor då hon ett par helger i månaden tog amfetamin IV under en period. Men hon levde med en aktiv heroinist. Så allt fanns ju väldigt tillgängligt för henne. Hennes mående från en tidigare skilsmässa med vårdnadstvist där fadern "vann" boendet trots att han var alkoholiserad gjorde nog hennes val, på något vis, enklare.
Hon fick inte ens hjälp med bostad av myndigheterna. Att barnens umgänge inte tillgodosågs, til största del, av fadern och hans oförmåga att ta hand om barnen OCH sig själv blev nog också en orsak till hennes beslut.
När dessutom socialen lät det fortgå så växte känslan att inget spelar någon roll.
Valet att börja injicera heroin var, som jag förstått, tämligen enkel. Och hennes missbruk har pågått i 7-8 år. I början var det nog ett mer sporadiskt bruk. Men det övergick snart till dagligt bruk. Och varit så de senaste 3 åren. Kanske lite mer. Men hon har haft uppehåll. Det längsta på 3 månader förra sommaren.
Men hon injicerar alltså heroin. När det var som värst skjöt hon i sig runt 200mg i en fix. Men i det stora hela känner hon sig klar. Det tär på henne. Jagandet är jobbigt. Armarna är helt förstörda. Att hitta en ven att sätta och få svar i kan ta lång tid. Hon satte en fix i benet rätt nyligen. Då tänker jag att det är dags att göra något för att kunna lägga av. Och hon känner likadant.
Suget finns dock där hela tiden. Nu går hon på 2-4mg Subutex om dagen i väntan på att få påbörja LARO-behandling.
Den enda dokumentation hon hade var en OD där sjukvården aldrig hann komma fram till om det var heroin. Dom misstänkte i alla fall någon form av opiat/opioid. Det var 7 år sedan. Hon hade en dom på ringa narkotikabrott iom att hon var påverkad på heroin. Det var också i samma veva. Sen har hon ett positivt UP på buprenorfin från September förra året. Det är den dokumentation hon haft. Annars har hon flugit under radarn alla år.
Hon är välklädd och välvårdad så läkarna är skeptiska. Det sista året har hon tagit så små doser som möjligt. Hon vill bara hålla sig frisk. Så läkarna menar på att hon inte ens är påverkad.
Det är inte lätt om man inte pundar fullt ut, skiter i hur man klär sig och ser ut och skjuter i sig fixar på gränsen till OD så man sitter och noddar, pratar släpigt. Som kvinna verkar det dessutom vara en fördel om man sålt sin kropp för att finansiera missbruket. Eller att man har dyra skulder relaterat till missbruket. Att betala heroinet med surt tjänade slantar verkar inte rimligt enligt vården.
Det verkar som dom har en stereotyp bild att gå efter i sina bedömningar. Stämmer inte den. Då blir det helt plötsligt mycket svårare.

Vad gäller det där med barnen är nog lite olika från mottagning till mottagning. Hon har 4 barn och jag jag 2 jag träffar regelbundet. Jag har varit med henne på alla möten och påtalat att jag har barn. Trots det så har det inte blivit någon orosanmälan.
Det fungerar säkert annorlunda på någon annan mottagning. Men jag kan inte komma ifrån att det är lite konstigt ändå. Men jag tycker ändå du ska vara inställd på det. Dom har trots allt anmälningsplikt om det finns uppenbara för om ett barn har illa.

Hoppas det ordnar sig för dig. Räkna med att det kommer krävas mycket styrka och pannben. Du kommer säkert stundtals ge upp. Det bästa vore om du hade någon som kunde vara ett stöd och knuffa dig i rätt riktning när du känner tvivel och hopplöshet. För det kommer du nog med stor sannolikhet att göra. Flera gånger.
All lycka till dig [/QUO

Fy fan det här gör ju så man bara vill ge upp, min värsta mardröm är om jag skickar in en egen värdbigäran och får ett nej, sen kommer brev på posten om att soc ska komma och transportstyrelsen drar in körkortet.. Soc är igentligen ingen fara för vi har det otroligt ordnat så som skulle nog bara behöva kliva innanför tröskeln för att förstå att barnen har det otroligt bra, men det är väl bara hela grejen som gör mig orolig. Sen att sambon för tillfället inte vet att jag går på båt igen gör mig också orolig om jag inte får hjälp och så har jag dragit in soc och fått körkort indraget.. Han ska ha medalj som orkat med mig efter alla år och vändor.. Så ingen skugga på honom. Han gör allt för mig men just nu känner jag inte att jag kan säga att jag ramlat dit igen innan jag tagit hjälp. Starkt jobbat av er som kommit dit ni är idag💪🏻 Jag undrar om man kan ta kontakt med privat läkare som sen skriver remiss till Laro och att det kan gå bättre den vägen?

Känner igen mig i stor del av din historia. Min läkare skickade remiss då jag ville det. Blev anmäld till socialen och av med körkortet. Känner inget förtroende för myndigheterna överhuvudtaget. Har jobb,bostad och bra kontaktnät så dom anser mig för ”frisk”
Har haft god lust och knarka ner mig för att få den hjälp jag är berättigad men vill inte pga familj och barn. Programmet hade hjälpt mig ekonomiskt, yrkesmässigt och i vardagen. Nu vågar jag inte nämna nånting för vården trots att min situation pågått i snart 10 år. Detta hjälper säkerligen inte dig men ni är inte ensamma om det är till en tröst. Ta hand om er

Fy fan det här gör ju så man bara vill ge upp, min värsta mardröm är om jag skickar in en egen värdbigäran och får ett nej, sen kommer brev på posten om att soc ska komma och transportstyrelsen drar in körkortet.. Soc är igentligen ingen fara för vi har det otroligt ordnat så som skulle nog bara behöva kliva innanför tröskeln för att förstå att barnen har det otroligt bra, men det är väl bara hela grejen som gör mig orolig. Sen att sambon för tillfället inte vet att jag går på båt igen gör mig också orolig om jag inte får hjälp och så har jag dragit in soc och fått körkort indraget.. Han ska ha medalj som orkat med mig efter alla år och vändor.. Så ingen skugga på honom. Han gör allt för mig men just nu känner jag inte att jag kan säga att jag ramlat dit igen innan jag tagit hjälp. Starkt jobbat av er som kommit dit ni är idag💪🏻 Jag undrar om man kan ta kontakt med privat läkare som sen skriver remiss till Laro och att det kan gå bättre den vägen?

Vill bara informera att om du får en substitutsbehandling för opioidberoende så är de skyldiga att meddela transportstyrelsen vilket i sin tur kommer dra in ditt körkort omgående. Sedan för att få tillbaka körkortet kommer du behöva lämna prover i minst sex månader och det får inte vara de proverna man redan lämnar utan de måste vara separata där man står för kostnaden själv. Har du dessutom medicin som tex elvanse/attentin behöver man göra en kiralanalys vid varje tillfälle och då mer än fördubblas kostnaden för proverna.

Jag har för mig att oavsett om du kommer in eller inte så blir transportstyrelsen kontaktade men detta är inget jag kan garantera. Jag fick intrycket av du möjligtvis inte hade koll på att man blir av med körkortet även om man kommer in och därför så ville jag informera dig.

Det är precis det här jag hört från andra, men när jag ringer Laro i min kommun så säger hon: varför tror du att du ska bli av med körkortet om du ansöker? Jag svarar: jag har hört att ni skickar till transportstyrelsen för att jag är positiv på droger, Hon svarar: det har du nog hört från folk som har gjort UP och fått positivt på andra grejer än opioider...

Kan det vara olika från kommun till kommun? Jag menar blir jag av med körkortet så blir jag av med jobbet och blir jag av med jobbet så är ju liksom ekorrhjulet igång med en spiral neråt.. Så då stjälper dom mer än hjälper även om dom inte kan hjälpa mig.. 🤦🏼‍♀️

Vill bara informera att om du får en substitutsbehandling för opioidberoende så är de skyldiga att meddela transportstyrelsen vilket i sin tur kommer dra in ditt körkort omgående. Sedan för att få tillbaka körkortet kommer du behöva lämna prover i minst sex månader och det får inte vara de proverna man redan lämnar utan de måste vara separata där man står för kostnaden själv. Har du dessutom medicin som tex elvanse/attentin behöver man göra en kiralanalys vid varje tillfälle och då mer än fördubblas kostnaden för proverna.

Jag har för mig att oavsett om du kommer in eller inte så blir transportstyrelsen kontaktade men detta är inget jag kan garantera. Jag fick intrycket av du möjligtvis inte hade koll på att man blir av med körkortet även om man kommer in och därför så ville jag informera dig.

Det där stämmer absolut inte. Jag började på Laro 2020 för mitt opioidberoende och har aldrig varit av med mitt körkort pga behandlingen. Det är möjligt att dom i vissa kommuner väljer att skicka in till transportstyrelsen men långt ifrån alla gör det. Har aldrig hört att någon blivit av med körkortet pga Laro.

Känner igen mig i stor del av din historia. Min läkare skickade remiss då jag ville det. Blev anmäld till socialen och av med körkortet. Känner inget förtroende för myndigheterna överhuvudtaget. Har jobb,bostad och bra kontaktnät så dom anser mig för ”frisk”
Har haft god lust och knarka ner mig för att få den hjälp jag är berättigad men vill inte pga familj och barn. Programmet hade hjälpt mig ekonomiskt, yrkesmässigt och i vardagen. Nu vågar jag inte nämna nånting för vården trots att min situation pågått i snart 10 år. Detta hjälper säkerligen inte dig men ni är inte ensamma om det är till en tröst. Ta hand om er

Det där stämmer absolut inte. Jag började på Laro 2020 för mitt opioidberoende och har aldrig varit av med mitt körkort pga behandlingen. Det är möjligt att dom i vissa kommuner väljer att skicka in till transportstyrelsen men långt ifrån alla gör det. Har aldrig hört att någon blivit av med körkortet pga Laro.

Exakt, finns flera på mottagning som fått behålla sina körkort. Nu går jag på en privat mottagning, jag vet inte hur det funkar på regionernas LARO.

Länk till transportstyrelsen angående anmälningsskyldighet

När man söker till LARO så behöver man uppge att man har ett pågående missbruk och då får läkaren en anmälningsskyldighet att skicka in det till transportstyrelsen. Sen att det kan förekomma läkare som väljer att inte göra det men då gör inte den läkaren rätt. Du får gärna komma med motbevis som säger annat.