Sådana här rättsfall kan egentligen inte riktigt tolkas utan att man lyssnar igenom hela rättegången och ser på flickans vittnesmål och gester. Jag har kontaktat den åtalades advokat och bett honom lägga fram vad de invände under rättegången. Jag har inte fått något svar och jag förstår om han vill ligga lågt. Hur kan man förlita sig på att HD eller någon annan domstol kommer ge den åtalade en rättvis bedömning efter det här drevet?
Jag har nu fått ut förundersökningen. Jag är lite för trött för att verkligen textkritiskt granska alla vittnesmål. Men det ser ut som att det är ord mot ord och både tingsrätt och hovrätt har valt att tro på flickan istället för den åtalade. Stödbevisningen består alltså mest av vad flickan berättat för folk i hennes närhet.
Den övriga stödbevisningen som jag har identifierat;
DNA
Två typer av DNA hittades på flickans trosor men det okända DNA:t var för litet för att man skulle kunna testa det. Jag ställer mig lite frågande till detta, det finns analysmetoder som kan köras på väldigt lite DNA men de är tidsödande och dyra om jag minns rätt.
Tingsrätten säger såhär:
Citat:
Det finns alltså inte DNA-bevisning som styrker att den åtalade har rört vid hennes trosor, utan endast att det funnits DNA av en annan person på de undersökta trosorna. Denna avsaknad av teknisk bevisning har
enligt tingsrätten inte någon avgörande betydelse. [...] Förekomsten av en annan persons DNA på NN5:s trosor talar i någon mån för det hon har berättat att den åtalade har gjort. Det är vidare tingsrättens uppfattning att det i vart fall inte talar emot hennes uppgifter. [...]
Den åtalade har slutligen invänt att om han har gjort som det påstås i åtalet så borde han avsatt DNA i sådan mängd att man skulle kunna identifiera hans DNA på NN5:s trosor. Han har härvid åberopat skriftlig information om hur stor mängd DNA-spår i allmänhet som en normal person släpper ifrån sig. Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta uppgifterna i den skriftliga bevisningen, men bedömer att inte heller uppgifterna förtar styrkan av åklagarens bevisning och lämnar vad den åtalade har anfört i denna del utan avseende.
Det finns alltså inga direkt bevis för att det är den åtalades DNA men tingsrätten väljer att tolka det andra DNA:t som att det finns en viss "mån" över att han gjort det, detta trots att den åtalade har invänt att det borde finnas mer DNA.
Sambon till den åtalades vittnesmål
Citat:
Sambon till den åtalade berättar att denna är en person som har haft det tufft i livet och en svår uppväxt. Han har levt nästan hela sitt vuxna som hemlös och varit alkoholist. Han har ett intresse för barn och tagit uppdrag som scoutledare och varit verksam eller hjälpt till i barnverksamheten på Frälsningsarmén i ganska många år samt att han jobbade som vaktmästare där fram till i januari 2021. Sambon beskriver den åtalade som en omogen person på en tonårings nivå. Han har lätt för att få kontakt med barn och ungdomar. Men sambon tillägger att hon inte har uppfattat att den åtalade haft något sexuellt intresse för barn. Hon har inte heller att han varit opassande runt
barn. Den senaste tiden har han varit tystare än vanligt.
Förhörsledaren tillfrågar sambon angående något ur den åtalades mobiltelefon som hon sett
som fick henne att ta kontakt med verksamhetschefen på Frälsningsarmén.
En sida som han hade uppe när hon såg uppfattade hon att det ryska bokstäver eller liknande språk på bilden I bildens förgrund stod två flickor. Flickan som stod främst stod inte på ett naturligt sätt utan mer liknade poseradende framför kameran. Hon såg även på bilden/fotot att det fanns personer bakom flickorna, om de var barn eller vuxna kunde hon inte uppfatta. På fråga om hon kunde uppfatta flickornas ålder svarar hon att uppskattningsvist att de var tio till elva år. De var helt nakna, hade inte utvecklat bröst och hade inget könshår.
Den åtalade skulle radera den men stannade upp när hon undrade vad det var för foto/bild. Innan han radera den kunde hon se den en kort stund. När hon frågade honom vad det var för foto/bild och varför han raderade den så snabbt påstod han att en kollega tipsat honom om en camp som man kan åka till på sommaren, en kursgård. Han sa att de hade fisketurer och liknande och att de låg i Lettland. När hon påtalade för honom att hon tyckte det var konstigt att en kursgård där de arrangerade fisketurer och liknade lade upp bilder med små nakna flickor. Den åtalade påstod då att de hade nudistveckor och familjeveckor och att fotot eller bilden var tagen i samband med bastubad. Sambon uppger att hon tyckte hans förklaring var konstig. Både att de hade nudistveckor med små flickor och att de lägger ut sådana bilder för att få folk att åka dit när han menade att kursgården lagt ut bilden som reklam. Hon vet att bilden är raderad och inte finns kvar i hans telefon.
Jag har inte kunnat se i domarna att tingsrätten eller hovrätten lägger någon vikt vid detta när de skrivit sina domar. Men de kanske gör det undermedvetet när de bedömer skulden.
Beslag
Den åtalades bärbara dator togs i beslag och det gjordes en genomsökning av den. Av över 80 000 bilder och filmer så hittade polisen inget material där övergrepp mot barn utförts.
Kanske man tog mobilen i beslag men det redovisas inte i förundersökningsprotokollet. Det är för mig underligt att man inte beslagtog den och även genomsökte den om det nu inte har gjorts.
Övriga tankar
Både tingsrätt och hovrätt anser att den åtalade har begått övergrepp mot flickan. Men tar flickan tillbaka sina anklagelser så faller hela målet mot den anklagade. Personer i den här tråden har visat att sådant har förekommit innan.
Detta kan lätt glömmas bort när mobben med högafflar och facklor ensidigt fokuserar på frågan om flickans ena vittnesmål och om hur snippa skall tolkas.
Den åtalade kanske har utfört ett övergrepp mot flickan, jag vet inte, men egentligen vet nog endast de två om vad som egentligen skedde den dagen.
Jag tänker inte ladda upp förundersökningen då tingsrätten har missat att maskera flickans namn minst två gånger.