I Rapport-inslaget från april'86 orerar SE om att polisen kanske inte är så bra på att lägga pussel (om än ej ordagrant).
Såg en intressant kommentar till detta (kom inte ihåg om det var här eller ett annat forum) men det är onekligen ett intressant uttalande.
Varför säger SE det när han vet (?)* att det i slutändan skulle implicera honom själv. Som om det inte räckte. Det här att han skulle haft en konversation med LP på plats, är ju bara för mycket. I min värld så är det oförsvarligt hur polisen kunnat missat ett sådant påstående! Det är svårt att se hur LP isf kunnat ha missat det? Dessutom bör ju han ha insett att när väl polisen börjat nysta i det (frågat LP själv), så hade lögnen avslöjats och stått där med byxorna nere.
Eller kan det verkligen vara så att han "bara" var ett vittne men eftersom han kom försent så i hans värld skulle han bli ett obetydligt sådant? Därför början han frisera sin historia till den grad att det blir svårt att ta sig ur?
Självklart vet jag genom historien hur många som har implicerat sig själva i olika typer av brott. Detta oavsett om det varit/är oskyldiga eller inte. Men jag vill ändå påstå att SE är väldigt unik. Han gör detta i flera år. Bönar och ber om att få bli en del (vittne/gm) av i ett statsministermord. Sedan vilken roll han hade, ja det vet inte. I vilket fall får SE:s beteende mig att tänka på bandiljärerna i "Tjuren Ferdinand".
*Om man antar att han är gm.