Citat:
Ursprungligen postat av
Zurfarn08
I tråden provas hela tiden teorin att SE är mördaren, och förutsättningarna för det nagelfars in i minsta detalj. Det ena och det andra hävdas vara osannolikt på nivån ootroligt. Men om vi vänder på steken då? Om vi förutsätter att SE inte är mördaren, och nagelfar händelserna utifrån den förutsättningen, vilka sannolika/osannolika händelser måste inträffa för att det ska fungera?
I så fall kliver SE ut på Sveavägen bakom makarna Palme, de har redan passerat Skandias huvudentré.
Endera går allt till som han har berättat. Han hör ett ljud som han tolkar som en smällare, han snubblar på Palme på väg mot t-banan, han livräddar honom, pratar med Lisbet, dirigerar poliser, springer på Tunnelgatan och avviker sen från platsen efter att ha blivit tillsagd att hans vittnesmål inte behövs.
Det scenariot har dock alla poliser och alla experter i alla tider avfärdat. Han skulle vara den mest aktive personen på brottsplatsen - men ingen ser honom. När vi talar om osannolikt gränsande till otroligt - det finns inget som slår detta. Han måste ha varit insvept i Harry Potter osynlighetsmantel för att det ska ha hänt. Det scenariot kan vi alltså avfärda (?).
Alternativt kommer han fram till brottsplatsen när det redan hunnits samlas en skara människor där, och blir stående anonym bland övriga vittnen och ser andra livrädda Palme osv. Han pratar aldrig med Lisbet eller nån polis utan avviker efter 20 min tillbaka till Skandia.
Nästa dag kommer han på att han har en chans till berömmelse. Han ringer upp tidningar med en helt igenom fabricerad berättelse. Det är en stor risk han tar när han går ut med den historien. Han vet ju att ingen annan som var närvarande på platsen kommer att backa upp den. Han kan bli ifrågasatt och uthängd som lögnare. Förlöjligad i sin bekantskapskrets och på jobbet. Första frågan är: hur sannolikt är det att en person tar en sån risk att bli uthängd offentligt utan annat motiv än att känna sig lite märkvärdig? Skulle nån här i tråden våga hitta på och gå offentligt med en sån historia, jag tvivlar på det.
Som anledning för att ringa in anger han att signalementet på mördaren kan vara förväxlat med honom själv och att han ska reda upp missförståndet. Men eftersom han inte har sett mördaren kan han ju inte veta om det faktiskt är ett korrekt signalement på mördaren. Genom att hävda att signalementet är felaktigt så kan han ju faktiskt bidra till att mördaren slipper undan. Andra frågan: Vad har han för anledning till att potentiellt sabotera polisens utredning? Varför inte bara dra sin historia utan den tvisten, tidningarna hade varit intresserad av att intervjua ett vittne från mordplatsen ändå. Han hade kunnat berätta om sin språngmarsch osv ändå.
Min tredje fråga är: Varför säger han sig inte ha sett mördaren? Om hans motiv är att göra sig intressant, varför kryddar han inte historien med att han såg mördaren? Det hade ju verkligen gjort honom intressant för intervjuer och för polisen som vittne. Han är ju dessutom strax bakom på gatan! Här hade han enkelt kunnat brodera ut historien med att han såg allt hända. En liten ändring av historien, från att han tittade på klockan till att han hade blicken riktad framåt på gatan, och han hade kunnat lagt till i sin historia att han SÅG mördaren! Men det gör han inte. Varför? Varför är han beredd att hitta på att han pratade med Lisbeth och sprang efter poliser, men inte att han såg mordet? Det är helt osannolikt att han skulle utelämna en sån godbit ur en fabricerad berättelse om mordet, ifall hans enda motiv är att göra sig intressant.
Dessutom finns inga uppgifter att SE kommit med fantastiska lögner tidigare. Han har inte rykte om sig att vara mytoman. Det enda man har att komma med som förklaring är att han är lite skrytsam och vill vara av betydelse. Hur många är inte det? Det är osannolikt att han helt plötsligt, ur det blå, blir en avancerad mytoman när han aldrig visat tecken på det tidigare.
Men han har visat massa tecken på impulsavrättningar?
Nå. Man kan konstatera ett par saker gällande SE:s ageranden efter mordet.
-Han är i flera år mycket förbittrad över det ointresse PU visat honom.
-Han är mycket och över tid angelägen om att få komma till tals i media.
-Han talar vitt och brett om sin insats, närvaro och efterföljande förbittring.
-Han tycks efterhand inför folk bre på sin initiala historia så den framstår som alltmer orimlig.
Man kan fråga sig i vilken grad detta sammantaget är förenligt med olika scenarion:
En slug och förekommande GM som berättat historien om sig själv som vittne för att rädda sitt eget skinn?
Ett vittne som i stort sett lämnat riktiga uppgifter?
Ett vittne med dragning till uppmärksamhet och att få stå i centrum som överdriver sin insats och roll på platsen?
