Citat:
Ursprungligen postat av
BeachBob
Ibland har man verkligen undrat. Nu skall man inte skratta åt sexoffer men ibland är det svårt. Läste på Dumpen om en kvinna som är 59 år och hon skrev att hon mått dåligt hela sitt liv och har svårt att sköta ett arbete för att hennes kille tvingade henne till analsex när hon var 17 år. Tycker en gemensam nämnare för många sexoffer är att dom ältar händelsen i all evighet och sedan skyller deras misslyckande liv på det som hände. Nu vill jag inte förminska sexoffer men det finns något som heter släpp och gå vidare. Alla har vi väl råkat illa ut på ett eller annat vis. Sexoffer har inte ensamrätt på den känslan och många andra upplevelser är lika hemska. Ursäkta mina hårda ord till alla er som blivit drabbade.
Du förstår att du inte får fripass att förminska bara för att du säger "nu vill jag inte förminska"? Du framstår ändå som en röv. Att bli våldtagen är ett TRAUMA. Det är inte någon liten jobbig händelse som man glömmer och går vidare från. Det påverkar en djupt och om man inte får professionell hjälp att bearbeta detta trauma så kan det sätta spår hela livet.
Dessutom kan det bli en snöbollseffekt. Våldtäkten leder till ångest som leder till destruktiva beteenden. Om du går och pratar med kvinnliga heroinister så bär väldigt många på traumatiska sexuella händelser. Det finns en kanal på Youtube där en man intervjuar missbrukare, prostituerade osv. Soft white underbelly tror jag den heter. Lyssna på de kvinnliga narkomanerna... Nästan alla har blivit våldtagna när de var unga vilket fick dem att börja knarka.
Det går inte att jämföra ett frivilligt samlag mellan vuxna, med ett övergrepp. I mitt fall var det övergrepp som 13 åring > alkohol > cannabis och extacy > heroin > ännu mer sexuella övergrepp och fängelse. Det blir en våldsam spiral som sätts igång av traumat i barndomen.