Citat:
Jag klagar inte. Och jag är verkligen inte ”pinsamt” missunnsam. Jag råkar ha en kropp Elsa bara skulle drömma om att ha, så min analys utgår inte från mig personligen. Vissa av oss har faktiskt förmåga att lyfta blicken från vår egen byk och se den stora bilden. Att prata om vikt kan absolut vara en trigger men det beror på hur man pratar om det. Elsas sätt att prata om förändringen (dvs viktnedgången) som ett led i att ta hand om sin kropp ur ett helhetsperspektiv är ett sunt sätt. Man behöver inte ha fokus att det handlar om att passa in i ideal eller vara snygg (även om det givetvis är en del av kakan) utan kan diskutera ur perspektivet bli stark/sova bättre/mp bättre psykiskt/vill ha en kropp som orkar med och slippa tex ryggsmärtor. Självklart behöver hon inte redogöra för hur mkt hon gått ned och exakt vad hon käkat, men hon skulle behöva vara tydlig med att hon gjort mer än bara ”börjat må bättre psykos och tränat”.
Sen anser jag att folk (vuxna) som har lätt att reagera på triggers generellt även har ett eget ansvar för vad de utsätter sig själva för och hur man hanterar det. Annars blir det en snårig djungel att skriva något öht.
Sen anser jag att folk (vuxna) som har lätt att reagera på triggers generellt även har ett eget ansvar för vad de utsätter sig själva för och hur man hanterar det. Annars blir det en snårig djungel att skriva något öht.
Håller med. Det enda jag efterlyser är ett erkännande om att hon inte bara har ”tagit hand om sig själv”. Hon har gjort stora förändringar i kosthållningen och jag förstår inte varför det skulle vara så pinsamt eller jobbigt att erkänna. Eftersom folk idag verkar tro att träning är något som magiskt drar 20 kilo från din vanliga vikt så kommer många bli besvikna om de testar att träna hårt och sedan inte går ner särskilt mycket i vikt när de äter som vanligt…