Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Jobba på. Jag har försökt pröva de förslag som framkommit gällande vapen och ammunition. För mig (och säkert många andra) som är tveksam till SE-GM är uppslagets status ganska beroende av rimlig möjlighet för honom att komma i besittning av detta. Och av att han hade någon anledning till anskaffandet och beväpningen på stan, utan någon (konkret) idé om att skjuta Palme.
Är man inte lika tveksam till SE-GM, kan man kanske i större mån tillåta sig att bara ta revolver och kulor på köpet.
Konkret, hur skulle SE lätt kunnat att skaffa en Magnumrevolver i sin omgivning (om nu inte vapensamlaren kom släntrande med en)?
Jag är lite tveksam till alltför vidlyftig psykologisering gällande förhållanden i barndomen och sätta denna i relation till MOP. Att ha en distanserad relation till föräldrar var nog inte ovanligt vid tiden och i Indien levde han säkert mycket med barnflickor. I Sverige ett par år hos släktingar (där han förvisso kanske var delvis en främling).
Ja, psykologisering gällande förhållanden i barndomen är en vattendelare. Personligen är jag av tron att den kan påverkar ganska mycket, forma. Men det beror ju även på vilken person man är i grunden? Somliga är skörare än andra, mer mottaglig (och därmed utsatt). Vill minnas att även SEs exfru pratade om detta i något av förhören med PU, minns inte ordagrant längre. Visst, det var inte helt ovanligt att föräldrar skickade bort sina barn mer
förr, men det påverkade dem lika mycket för det, särskilt om man var en skör/ängslig/tunnhudad person i grunden (vilket jag bestämt vill hävda att SE var). Och visst, bara för att man har ett par trauman i barndomen innebär det inte att man blir en mördare. Men, är dessa trauman obearbetade i kombination med missbruk (som jag vill hävda att SE hade under åttiotalet, vilket urartade fullständigt på nittiotalet) och misslyckanden i livet (läs karriär och familj) så kan det faktiskt hända man har en långt högre benägenhet att "snedtända" och flippa ut någon gång. Ett par tre vänner vittnar ju även om SEs oerhörda vredesutbrott, vilket fick dem att distansiera sig från honom, eller avsluta relationen. Så att SE flippade 28 februari, under påverkan av alkohol - tragiskt nog med ett vapen på sig, ser jag inte som nycirkus eller konstigt. Tvärtom.
Som jag pratat om tidigare, var ju Täby med omnejd en de mest vapentätaste kommunerna i Sverige
på 1980-talet, med flera anläggningar, skolor och många militärer boende. Hypotesen att han lånat eller stulit ett vapen av vapensamlaren är givetvis kittlande, så även att han bidrog med ett vapen som kunde elimineras efteråt. SE kände och umgicks med många "betydande" män i Täby, han var en social prick med många bekanta, både via vapensamlaren men även via politiken och annat, att SE under 1970- eller 1980talet blev erbjuden att köpa ett vapen under bordet, lånat ett, kommit över ett via skytteklubb, Armétygsförvaltningen, repövningar, kanske via någon som jobbade på Skandia, osv är ju inte omöjligt. Sportskytte och liknande var långt vanligare de decennierna, och att folk (långt mer än idag) hade en revolver någonstans (kan varit utan licenser) är inte omöjligt. För egen del, tror jag att SE köpt vapnet någon gång, för att sena kvällar bära det för trygghets skull, kanske lekte han även med tanken att skjuta i någon lokal (kanske rentav gjorde det) på Sveriges Radio eller Skandia, osv. Vapnet tror jag han förvarade i något skrin (eller liknande) och hade inlåst på jobbet, kanske tog han även med sig det vid semestrar. Att medelålders herrar från medelklassen ägde en revolver de decennierna var långt vanligare än man tror, fungerade lite som statuspryl samt för skydd.