Citat:
Ursprungligen postat av
csvens
Vi kan ju inte utesluta någonting som du säger. En av mina poänger är dock att händelseförloppet var snabbt, eller som JÅS beskriver det, i princip är allt ett sammanhängande moment. PV säger att han vände blicken mot skotten och såg direkt en man springa iväg. UR säger att när hon vred på huvudet såg hon en man som sprang upp i gränden, etc. I stort sett så snackar vi om en dryg huvudvridning så var gm på språng enligt många vittnen.
Vi vet också att under skottlossningen så fokuserad LP på OP. Om vi ponerar att hon gjort en huvudvridning efter det, som borde det tagit ungefär lika lång tid för vridningen som för vittnena. Under den tiden strax efter så måste det vara säkerställt att gm och hon stått "öga mot öga" så hon detaljerat kunnat memorerat ansiktet så att hon kände igen CP år senare. En sådan memorering strider rejält mot vittnespsykologin. Du hänvisade förtjänstfullt till vad som händer med minnet med tiden. Vittnespsykologin är också tydlig med att perifera personer memorerar man inte vid en traumatisk händelse, man fokuserar på det viktiga, som ju var att hjälpa OP i LPs fall. Som jag visat så var gm en perifer person initialt för LP om hon ens såg honom nära sig, det är obestridligt. Till ekvationen ska vi också lägga AB.
Som kuriosa kan jag nämna ett rättsfall i USA där en kvinna blev våldtagen och där hon tänkte att hon skulle memorera varje liten detalj i mannens ansikte, så hon kunde peka ut mannen om hon överlevde. Hon klarade sig med livet i behåll och pekade ut en person som fälldes. Det visade sig vara fel naturligtvis och en oskyldig satt i fängelse i många år innan sanningen uppdagades.
Forskning på området har studerat hur folk uppträder vid händelser och det finns t o m videoinspelningar där man kan se händelser. Det jag skriver ovan har stöd i sådana saker, så det är inte bara vad jag anser är mest logiskt.
Man kan vända på resonemanget istället för att hävda att man inte kan utesluta att LP sett ansiktet. Vill man driva tesen att LP har sett rätt, så tycker jag att man bör komma med ett fantastiskt bra scenario som slår ut vittnespsykologin. Håller du inte med om det?
Vi har ju fler vittnen än de du nämner. De som även gjort iakttagelser innan skotten.
IM menar att gärningmannens agerade "lugnt och fint" efter skotten:
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMdGUwbjJ1WVNuOXc/view?resourcekey=0-624mCNY2hk32ZQ2NpHMW_Q
Delsborn:
"Mannen tvekade 1-2 sekunder och sprang sedan in på Tunnelgatan.."
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMM3cyUjBZTVFTV0E/view?resourcekey=0-3ESaMpctsBcbwfsB3YcWlw
Björkman verkar inte ha fått någon fråga om detta för än i Hovrätten där han av någon anledning uppfattar (Likt Delsborn tror jag) att GM uppehöll sig 20 sekunder på mordplatsen.
Vilket vi vet inte alls kan stämma(tidmsässigt). Det talar i.a.f. inte för att GM sprang iväg direkt.
Så visst är det möjlighet att GM faktiskt visade sitt ansikte för Lisbeth. (Så som Leif L. uppfattat det)
Jag känner till det fallet du refererar till och försökte hitta mina anteckningar om det, men fann ej.
Ett bra exempel på hur osäker tillförlitligheten är gällande vittneskonfrontationer.
Och visar då också på hur osäker Lisbeths utpekande av CP är.
Frågan är väl då hur olik gärningsmannen verkligen är/var i dessa två fall?
Ser vi till SE så är han inte på något sätt lik CP, eller hur?
Det räcker med att GM var mörkhårig, vilket flertalet andra mordplatsvittnen också uppfattat.
Detta är väl inget "fantastiskt som slår ut vittnespsykologin"?