Vilken är den bästa kampsporten för självförsvar?

Självklarheter. Ska jag citera alla gånger jag själv påtalat att obeväpnad kamp inte är allt för självförsvar och att man bör addera andra element? Det är ingen som påstått att gatan skulle vara något annat än oförutsägbar. Alla kan bli rädda, men är du van vid att bli slagen, sparkad och nerbrottad är du åtminstone mer bekväm i sådana situationer än någon som inte tränat.

Du vet lika lite om motståndarens bakgrund oavsett vad du tränat, men en person med bred erfarenhet av presstestad striking och grappling har betydligt fler verktyg i lådan för att hantera och bedöma motståndarens förmåga.

Du kan inte återskapa det psykologiska tillståndet. Att grappla någon med stickverktyg avråder jag ifrån oavsett vad du lagt till i träningen.


Du kan nita någon oavsett hans bakgrund. Träffar det så träffar det. Grapplar du fel person förlorar du. Det finns betydligt fler scenarior där du dör genom att grappla någon, inklusive av stickvapen.


Sparringen i de flesta skolor oavsett om det är thaiboxning eller Karate är för det mesta tekniskt finlir och inte särskilt hård. T.om Kyokushinskolor använder handskar numera. Jag har haft riktigt hård sparring men tycker inte att jag lärde mig mer av den. Jag var inte rädd för smällar innan i vilket fall, och när sparringen är hård så att man är på sina tår är det svårt att utvecklas. En minoritet tävlar och är faktiska slagkämpar.

Vem har påstått det? Frågan är vilken träningsform som gör dig mest förberedd och är bäst för självförsvar. Presstestning i sparring och tävling är det närmaste du kommer verkligheten utan att offra livslängden. De påstått gatuanpassade aktiviteterna som 95% av all Krav och mytiska budokonster från de japanska slagfälten erbjuder inte ens det.

Det som ryms inom MMA är det bästa till buds för den obeväpnade delen, och lyckas man hitta aktiviteter som erbjuder realistisk vapenträning är det ett strålande komplement. Det viktiga är träningsmetodiken. Många gatuninjor tycks fantisera om vapen och flera motståndare innan de ens behärskar jabbar och krokar i trygga gym.


Det är därför det är viktigt att ha en bred grund att luta sig mot. Vill du i en given situation undvika grappling är det ett måste att faktiskt ha tränat det och känna igen teknikerna.



Vad är alternativet om jag frågar mig vilken som är den bästa kampsporten att träna för självförsvar? Vilka kampsporter erbjuder bättre träningsmetodik?

Även om jag inte alls gillar poäng-karate för fullkontakt-kampsport så är det ingen dum ide på gatan om man är på en respektabel nivå. Du vill helst slå och sen springa därifrån. Om man inte har den typen av atletisk förmåga är det fortfarande bättre att slå än att grappla.

Var en grapplare i MMA som sade samma sak: i MMA är grappling viktigast, men på gatan är det 10 gånger värdefullare att ha boxning eller striking i allmänhet i bagaget. Det inleds ofta av att någon svingar, eller att du själv måste göra det.

Den stora skillnaden är att när du grapplar så har du gått all in, det har du inte nödvändigtvis gjort bara för att avfyrar en näve eller en spark. Du vill inte gå all-in på gatan. Det är nästan alltid flera stycken som går på en.

Joe Lewis rekommenderade att alltid ha sparkavstånd. Gör någon nära backar du, och du står vinklad så att du kan vrida in en rundspark.

Då väljer du en sport som fokuserar på sparring och tävling vilket är samma träningsmetodik. Var vi inte nyss naiva som trodde att "kontrollerad och bestämd" sportfighting kan användas effektivt på den kaotiska gatan? Poängkarate har betydligt fler restriktioner än MMA.

Även om du hävdar att du aldrig vill grappla behöver du ha tränat det för att kunna stoppa nedtagningar, grepp och clinch. Själv hade jag tränat karate och annan striking i ett decennium innan jag satte min fot på MMA-mattorna. Jag var fullständigt hjälplös mot rena amatörer och kunde inte effektivt använda min striking förrän jag först behärskade defensiv grappling.

Du bad mig att välja en träningsform.

Vad som händer på din MMA-matta har ingenting med gatan att göra. Det är gäng som överfaller, eller åtminstone två.

Och du valde samma träningsmetodik som du två inlägg tidigare kallade naiv. Fast med ännu fler regler.


Kan jag inte hantera en person på mjuka mattor är jag naiv om jag tror att jag kan hantera flera på gatan. Väldigt kategoriskt att hävda att det är minst två som överfaller. Hur många klipp tror du jag kan hitta där en enskild person anfaller? Eller hur många föreställande konfrontationer som slutar på marken?

Jag syftade på den psykologiska dynamiken. Poängkarate är begränsad just för att det ska vara självförsvar. Den är alltså avsiktligt dåligt för sportfighting eftersom vitsen är att man ska inte slåss utdraget. Och handskar ska egentligen inte förekomma (Japan kör fortfarande utan).


Du ska inte hantera nån av dem. Du ska nita dem. Börjar du grappla med en blir du dängd i huvudet av den andra. Visst kan du bli överfallen av en enskild individ. Det är återigen ett säkrare kort att slå honom eftersom du kan sänka eller åtminstone förhala vem som helst med slag.. Du kan inte strypa vem som helst. Och du har ingen aning om hur bra han är på grappling. Att det är riskabelt oavsett behövs inte skrivas.

Blir än mer orimligt att hävda att den psykologiska dynamiken talar för en så trygg och begränsad sport som poängkarate. Skulle en fullkontaktsutövare vara sämre på att avsluta ett slagsmål snabbt än någon som sysslat med duttfighting? På vad du baserar du påståendet att en poängkarate skulle vara begränsad för att bli bättre för självförsvar?


Ja, jag kan fantisera om hur jag ska nita allt och alla med min dödliga karate, men om om min första erfarenhet av en double leg är i ett slagsmål mot flera motståndare kommer jag ligga på marken vare sig jag vill inte. När jag väl ligger där vill jag definitivt veta hur man tar sig upp igen.

Jag kan nita vem som helst lika lite dom jag kan strypa vem som helst. Jag har lika lite insikt om hur bra någon är på striking och försöker jag slå en överlägsen boxare kommer jag avsluta kvällen medvetslös. Jag föredrar definitivt att inte vara endimensionell.

Om du menar att en poängkarateka inte kan variera i kraft bara för att sporten är "lätt till ingen kontakt", så kan du lika gärna hävda att det endast går att fightas lätt kontakt i thaiboxning och boxning, för "det är så man sparrar". Nu sparrar man betydligt hårdare i boxning, men jag kan ta det också för saken skull.

"På vad du baserar du påståendet att en poängkarate skulle vara begränsad för att bli bättre för självförsvar?" Gishin Funakoshi formulerade det som "one strike, one kill". Vissa har ändrat kill till "victory". Det är hela anledningen till stop-formatet. Det behöver inte vara kill, räcker att det gör tillräckligt för att ta sig därifrån.


En fullkontaktsutövare är i regel långsammare. Båda sparrar i regel mjukt på klubbar. Men om du nu ska sparra mjukt är det vettigare utifrån ett poängkarate-perspektiv eftersom betoningen är fotarbetet. Betoningen i thaiboxning är kraft, och det är ju meningslöst när man sparrar mjukt. Har dessutom värdelöst fotarbete.

Jag fick en del tips i tråden och jag sa att jag skulle testa på judo eller BJJ. Det har inte riktigt hunnit bli av.

Har däremot gått ett provapå-pass krav maga, då jag såg en flyer på gymmet. Måste säga att det kändes rätt värdelöst och alldeles för hypotetiskt, jag kommer inte gå tillbaka. Passet var på drygt en timme, vi var 6 per, alla nya (två killar, resten tjejer/tanter). Det bestod av en serie övningar på temat att ta sig ut ur ett strypgrepp, främst varianter på att dra händerna genom "förövarens" tvåhandsgrepp och bända bort hans armar med armbågarna/underarmarna. Vi turades om att vara förövare, men vi tog inte några riktiga strypgrepp och förövaren förväntades inte göra något större motstånd. Manövrarna funkade i teorin, men jag kände som förövare att jag med lätthet hade kunnat hålla kvar greppet med lite kraft, eller leverera ett slag i solar plexus när motparten då hade sina händer över huvudet. Jag kände att det där aldrig hade funkat i ett krogslagsmål eller under ett rån.

KM har ju gott rykte så jag gissar att detta bara inte var den bästa instruktören. Är det brukligt med mer realistiska "sparringar" inom KM? Där man som förövare faktiskt sätter utövaren på prov. Kanske inte ska döma ut KM än.

Annars tror jag att jag kör jag nått sportinriktat där man får öva med full kraft mot en motståndare som inte håller tillbaka. Återkommer med mina tankar när jag provat nästa grej. Har läst på och är ganska inne på att judo är vettigt. Då kan man ju dessutom tävla i OS...

Det finns viss form av grappling i poängkarate. En double leg är väl kanske inte jättetrolig att utsättas för. Det är typisk skolbrottning. I vuxen ålder är slag mest sannolikt.


Det händer att boxare blivit knockade av fullkomliga amatörer som sucker punchat dem.