Jag måste bara kommentera på citatet nedan, inte för att vara dryg utan med ett leende eftersom vi är i löparnördtråden, men det är en mening som blir helt skev för de som löptränar lite mer aktivt. Att springa 45 min i 15km/h är en dröm för många som löptränar och något som en del aldrig klarar (det är alltså bättre än milen på sub 40) och 30 min i 10km/h är ungefär ett tempo som nästan alla friska som inte lider av övervikt klarar när de väl kan springa sammanhängande. Dvs spannet säger inget alls.
På stora motionslopp som blodomloppet är 10km på 40 min typ topp 3-5%, och 5km på 30 runt mediantid inklusive gångare (dvs 50%)
Önskar jag kunde cykla för konditionen, men det är helt kört. Avlider av tristess, både inne och ute, så jag har gett upp. Helt obegripligt dock, för löpning är ju precis lika tråkigt när jag ser på det objektivt utifrån.
Back to topic: Efter en sjujäkla skadeperiod och sjukdomsperiod är man tillbaka med första kvalitetspasset på 4 månader. 4 progressiva km-intervaller där sista gick i tempot jag hade tänkt hålla i 21.1km om 5 månader. Fifan vad avlägset det känns. Motiverad dock, känns lite som sista chansen innan åldersförfallet vinner över comebackförmågan, uppförsbacken känns brantare varje gång man ska komma tillbaka i form
Citat:
Ursprungligen postat av
bobo909
då har jag ändå fixat 30-45 min i 10-15 km/h