Citat:
Ursprungligen postat av
Schlesien
Hur många timmar hade du sovit under 24-timmarsperioden fram till detta möte? Minns du det?
Absolut: Sex timmar inför första mötet. Tre till fyra timmar inför andra mötet. Tre till fyra timmar inför tredje mötet.
Inför första mötet: Hade jag sovit ut väl. Jag var uppe i köket vid 08:00 tog en kaffe och åt frukost. Sedan körde jag bilen till sjukhuset, det var en fin vårdag och solen sken. Jag var varken trött, arg, eller irriterad. Utan upplevde det mest som en intressant sak att åka till sjukhuset. För att träffa psykologen, som jag bara viste namnet på. Ja, det upplevdes också som lite nervöst då jag aldrig träffat en psykolog i en professionell miljö. Kände mig pigg och utvilad när jag satt i psykologens mötesrum. Jag satt på en stol, det var ett ovalt bord mellan mig och psykologen.
Det var när jag kom in på sjukhuset i korridoren som jag mötte psykologen för första gången. Jag var ca 30 sekunder försenad, vi möttes upp i korridoren. Utöver min psykolog så fanns ytterligare en kvinna som också verkade vara psykolog.
Psykologen rusade fram till mig, sträckte fram huvudet och tittade mycket förvånat i ansiktet på mig i höjd med min näsa. Sedan sänkte hon blicken till min mun. Sedan vände hon sig något åt vänster (från mitt håll) för att göra ett mycket kraftigt fräsande från munnen, samtidigt som hon verkade uppleva starkt äckel. Det såg ut som en katt som fräste. Eller en människa som du stoppar i bajs i munnen på. Jag har aldrig sett någon reagera så. Sedan under mötet har det varit helt lugn ur äckel-uppfattningen. Psykologen har varken fräst eller tyckt jag varit äcklig vad jag märkt iaf.
Inför andra mötet: Hade inte sovit utan var märkbart trött när jag satt framför psykologen. Gick dit för jag ville kolla vad den här konstiga psykologen gör. Under mötet använde jag faktiskt en svordom vid ett tillfälle. Jag sade ordet j*ävlar, då jag förklarade något som varit mycket negativt för mig (kass relationshistoria). Då reagerade psykologen genom att dra bakåt öronen på huvudet och se extremt häpen och förskräckt ut. Psykologen verkade överreagera på min simpla svordom. Jag har då aldrig sett någon dra sina öron bakåt på huvudet på det viset.
Vi pratade om begreppen vi och dom, där
dom var = "bajs" enligt psykologen. Psykologen började till min stora förvåning nästan gråta och kröp ihop i sin stol, när jag sade att jag varit på semester på Bali. För att göra psykologen gladare sade jag (vit lögn); det var inte kul på Bali. Då blev psykologen jätteglad och upprepade flera gånger "du tyckte inte det var kul på Bali!" med ett enda stort leende och möjligen också ett visst mått av skadeglädje. Jag ville då förtydliga att jag inte tycker det är tråkigt i allmänhet att åka på semester. Så jag sade, jag har varit i Sydamerika och där tyckte jag det var jättekul.
Då och där började psykologen stirra ut i luften. Sedan från ingenstans skrika nästan vråla rakt ut till mig DET VAR BÄTTRE DÄR, JASSÅ DU TÄNKER SÅ!! Psykologen blev helt röd i ansiktet. Sedan började hon hetsa så här: ÅH!, ÅH!, ÅH! (typ hetsa). Jag kunde ej avgöra om psykologen skulle sträcka sig mot mig för att ta tag i mig, eller om hon bara skulle skrika. Okej jag är en man men ändå, vill inte ha combat med en psykolog.
Inför tredje mötet: Hade inte sovit utan var märkbart trött när jag satt framför psykologen. Gick dit för jag ville kolla vad den här konstiga psykologen gör. Jag fick frågan, vad pratade vi om förra gången med bestämd och dominant ton. Förra gången var tre veckor tidigare, jag kom ihåg vad vi pratade om och sade kortfattat till psykologen vad vi för tre veckor sedan pratat om. Det var under detta mötet som psykologen svimmade.
Hon pratade först om att hon har svårt säga hejdå, till sina patienter. Eftersom hon inte riktigt vet hur hon ska göra det, utan att situationen blir konstig. Efter detta blev psykologen mycket yr, huvudet föll till höger och vänster, sedan ryckte hon till. Sedan verkade psykologen vara 100% medvetslös. Ja, ni kan resten, jag kom ej ihåg larmnumret som är 112. jag visste heller inte riktigt vad jag skulle göra, är ej bra på HLR. Psykologen kvicknade sedan till som värsta skådespelaren, ja det syns när en person skådespelar. Alltså psykologen hade låtsats vara avsvimmad! Blev lite förbannad på att jag först gick på det hela och att jag hade blivit stressad av situationen.