Psykologen upplevde mig som motbjudande, äcklig, konstig och URK?

Definitionen av ett psykotiskt tillstånd är att inte kunna skilja mellan verklighet och fantasi, så denna tråd borde korgas eftersom varken frågorna TS får eller svaren TS ger är relevanta för fem öre.

Himla trist.

Vilka svar är inte relevanta? Vad ska jag svara? Jag har skrivit en del om hur mina tre besök i psykiatrin gick till. Majoriteten verkar tro jag är psykotisk. Jag ska ringa psykologens chef och kolla, om han anser jag hittar på eller är psykotisk. Det var egentligen inte hit jag ville ha diskussionen i tråden, dvs psykos i skallen på mig eller inte.

Jag har varit hos två läkare. Den ena läkaren sade hon inte tycker det är något fel på mig. Den andra läkaren sade du kan ha ADD. Så det är därför jag vill prata med en psykiatriker. Så jag får en korrekt diagnos. Jag kommer alltså prata med en psykiatriker. Jag kommer dela med mig av svaret vad en psykiatriker säger om mitt psykiska tillstånd. Den är ingen som pratar om psykos utom många i tråden. Ena läkaren har sagt "de ska inte bete sig dumt mot dig i psykiatrin", eftersom jag fick berätta för hon vad som gjorts i psykiatrin. En annan läkare var helt frågande till att psykologen hade skrikit sig röd i ansiktet. Han tyckte bara det var konstigt, och verkade något road åt saken.

Vad är det för fel på dig eftersom du behöver gå till pzykolog - aldrig gjort o kommer aldrig att göra.
Varför skulle en kunna mer än mig - något som kan hjälpa mig

Bättre att höra av dig till en läkare istället för att skriva här.

Jag tycker tvärtom. Ts borde få medalj som hedersflashbackare. Att skrämma sin terapeut är mer än de flesta av oss fixar och ett sundhetstecken i vår vrickade värld. 50/50 om Ts eller terapeuten är mest knäpp.

Jo men, om du eller jag har problem, då kan det vara bra att gå till en psykolog. Ungefär som folk går till tandläkaren när det är problem med tänderna.

Först hade jag sömnproblem, sedan har vi diskuterat min dåliga förmåga på att koncentrera sig, vilket påverkar mig negativt i arbetslivet. Då är det en fördel om det felet dokumenteras och att jag tar tillvara på mina rättigheter i yrkeslivet, utefter eventuell diagnos. Det är samma med en psykiatriker, jag har pratat med en psykiatriker tidigare. Hon anade sig till att felet eventuellt kan vara jag skelar på ögonen, vilket i sig kan vara ett tecken på en liten hjärnskada som skadad synnerven. Vilket i sig kan påverka en persons förmåga att koncentrera sig längre stunder.

Det är både den eventuella skadan vid synnerven som kan inverka, på samma vis kan enbart skelning i sig göra att hjärnan blir trött. Jag föddes två månader för tidigt och vägde ca 1000 gram. Skelning är vanligare bland barn som är för tidigt födda med låg födselvikt. Hjärnan kan anpassa sig mycket, men allt kan inte tränas eller växa bort. Så det är vanligare med ADD exempelvis bland för tidigt födda barn med skelning och det korrelerar också med låg födselvikt.


Särskilt psykiatrikern jag pratat med upplevde jag som mycket kompetent och trevlig, det är som att prata med en vanlig läkare, fast läkaren är inriktad på psykiatri och fokus är på hjärnan och dess fysiska funktion. En psykolog däremot, den ska rikta in sig på beteende och korrigera ett dåligt, eller mindre socialt beteende till ett bättre, genom en psyko-terapeutisk behandlingsform.

Hos psykiatrikern fick jag svara på frågor om jag hör röster, har ångest eller är deprimerad. Jag sade nej på alla de frågorna. De frågorna i sig är tecken på sjukdom i hjärnan, exempelvis psykos. Diskussionen med psyk är inte ifall jag är psykotisk eller har schizofreni. Utan det är andra problem jag har, som jag räknat upp, dvs tidigare sömnproblem, samt mest problematiskt; svårt koncentrera mig som sedan följer av trötthet. Jag blir mos i huvudet av att tänka och fokusera längre stunder. Måste ha mera tid för mental återhämtning än vanligt folk.

Exempelvis har jag fått frågan av en läkare om jag vill ha ritalin eller Concerta. Jag får faktiskt av fysiska orsaker inte äta sådan medicin som ökar blodtrycket på mig. Eftersom en annan läkare har sagt det är inte bra för mig äta Ritalin/Concerta, utifrån blodtryckets aspekt. Men jag har provat de medicinerna ändå (köpt online) och de hade mycket god effekt på mig. Vilken skillnad det blev. Folk talade om för mig "du beter dig bättre nu". Främmande personer kunde skratta och vara glada och hälsa, dvs jag fick positivare bemötande från andra. Provade först 12.5 mg och sedan ökade jag på till tja 64 mg. Men effekten avtog efter någon månad, då jag byggde upp toleransen fort.

Jag går gärna till en psykolog eller till en psykiatriker, eftersom det dels är intressant och så kan jag få diverse hjälp både privat och i yrkeslivet genom att göra en sådan sak.


Jag har skriftligt klagat på psykologen till Psykologernas Riksförbund. Men fick bara ett brev tillbaka där det står att ärendet är avslutat. Läkaren på vårdcentralen jag var på senaste sade också det du skriver till mig. Dn läkaren sade, "de ska inte bete sig dumt mot dig i inom psykiatrin!" Jag tog upp det här med att psykologen svimmade och skrek åt mig. Läkaren sade alltså klaga skriftligt på psykologen som beter sig felaktigt, till psykologernas Riksförbund (Jag ser du nämner patientnämnden).

Ja, jag har jobbat med arbetslösa med Arbetsförmedlingen som arbetsgivare. Det är inte ovanligt att folk med psykiatriska/psykologiska problem vill bli just psykologer. Det är för att hjälpa sig själva, de ser utbildningen och i förlängningen jobbet psykolog som en enda stor självhjälp. Sedan är det positionen PSYKOLOG som är tilltalande. Problemet de personerna får är att patienterna de möter själva har just samma problem. Hela saken med en psykolog är att psykologen ska hjälpa patienten och då är tanken att psykologen ska kunna, hur vi människor gör saker och ting. Ett annat problem dessa psykologer får är att de inte är intresserade av patienterna eller att hjälpa dessa. Då kommer jobbet som psykolog upplevas som trist, svårt, stressigt och tråkigt.

Jag kommer ihåg en kvinna som jag träffat som jobbat på arbetsförmedlingen som coach. Hon hade problem med män (tolererade enbart extremt dominanta män), hon hade problem med sina(sitt) barn, hon hade problem med sin självbild, dvs såg sig som korkad. Den kvinnan verkade också leva ett ångestfullt och stressigt liv. Gissa vem som en dag satt själv vid ett fikabord och förtvivlat skrek rakt ut i luften: JAG VILL BLI PSYKOLOG! JAG VILL BLI PSYKOLOG!! För att sedan se ut som att hon skulle börja gråta.

-Du ska inte bli psykolog, du ska gå till en psykolog! I mitt fall kan jag inte säga så till folk (jag har inte att göra med vad andra söker för jobb) men tänka så, det kan jag göra. Jag vet om att det på psykolog-utbildningen regelbundet sorteras ut folk med psykologiska problem för att de anses inte klara av arbetet, åtminstone vet jag att vissa lärosäten som exempelvis Lund gjort så tidigare. Det rör sig ofta om folk med hemmasittar-problematik, med kass social förmåga och allmän dålig förmåga att fungera och passa in i grupper. Som jag skrev ovan, många sådan personer vill bli psykologer, när de inte kommer in på psykologutbildningen exempelvis av betygsskäl, då blir dessa ofta coacher och personliga utvecklare. Ja, jisses. Rådet från min sida är alltså att noga och kritiskt välja rätt psykolog.

Sa hon det verkligen eller inbillade du att hon sa det? Jävligt sjukt ifall det är sant.
Hade en aggressiv psykisk störd granne på förra stället trodde det gnisslande i min lgh jämt. Ett tillfälle i trapphuset när jag pratade i mobilen vilket han några dagar senare gick fram till mig på stan och frågade om det var honom jag menade. Jävligt obehaglig typ som polisen hämtat några ggr.

Jag upplever det inte som att jag inbillar mig. Har aldrig varit själv med någon som varit avsvimmad. Väldigt sällan folk skriker åt mig mycket. Det har träffat kanske max tio olika personer i hela mitt liv som skrikit sig röda i ansiktet åt mig.

När jag tänker på det så utöver den här psykologen som skrek så hon var röd i ansiktet, så är det annat folk inom personlig utveckling och coaching som skrikigt så på mig, de blir rosenrasande på mig! Jag kan minnas fem olika coacher/personliga utvecklare jag träffat som skrikit rakt ut på mig och varit extremt arga!

Sedan har det väl hänt att fem till "normala" skrikit på mig, i exempelvis yrkeslivet. Men det händer inte ofta att folk blir jättearga på mig. I samtliga fall begriper jag varför folk blir arga. Jag har sagt eller gjort något i deras ögon mycket felaktigt eller provocerande.

Han har ju sökt hjälp för helvete, men det finns ju ingen hjälp att få.

Hur hade du önskat att psykologen hade bemött dig?
Ville du bara sova? Hon hade väl sina skäl..

Har du tillgång till mina tankar och min "bok"? Det borde inte vara tillåtet.

Men vem bryr sig? Vi har inget att dölja och inget att säga heller för den delen..

Läs hans inlägg en gång till. Personen behöver hjälp akut, inte inbokade tider kl 0900..