Citat:
Ursprungligen postat av
Macke85
F-35 har tyvärr ett ess i rockärmen gentemot Gripen E. Större avskräckande förmåga! Vad är försvarsmaktens främsta uppgift? Jo att just avskräcka..
F-35 skulle naturligtvis kräva en helt annan anpassning och en helt annan nivå på logistik och underhåll än vad vi sedan tidigare är vana vid. Men så är det. Så ser utvecklingen tyvärr ut ibland. En gång i tiden hade vi kanonslupar och segelfartyg. Ett antal årtionden senare pansarskepp och sedan robotbestyckade tunga jagare.
Färre timmermän, och fler svetsare och elektriker än tidigare befolkade örlogsvarven! Det kostade också att anpassa sig.
Inte världens bästa jämförelse då kanske men ja ni fattar. Ibland anpassar man tekniken, ibland tvingas man anpassa sig TILL tekniken. Sverige behöver hänga med i teknikutvecklingen på flygsidan.
Nu till elefanten i rummet. Vore det inte taskigt mot SAAB i Linköping? Jo kanske.. I alla fall möjligen kortsiktigt då, MEN även SAAB mår faktiskt bra utav konkurrens. I det långa perspektivet så lär svensk flygindustri kanske gynnas utav ett inflöde av den senaste teknologin. Titta på Sydkorea. Ja till skillnad från SAAB i Linköping så säljer KAI faktiskt flygplan. Hur konstigt det än kan låta. Samarbete med amerikansk flygindustri har på intet sätt hindrat export av en egen produkt. Att man också köper in F-35 står inte på något sätt i motsats till att man både säljer nytillverkade stridsflygplan ute på exportmarknaden, och utvecklar ett eget nytt toppmodernt flyg i form av KF-21 Boramae. Det finns inget motsatsförhållande alls, tvärt om.
(KF-21 Boramae Verkar dessutom ha dragit till sig polackernas intresse på ett sätt som Gripen E inte verkar ha gjort. Men det kanske inte hör till diskussionen..)
Jag förespråkar en till två divisioner F-35 på flygmeckat F7 i Såtenäs. Varför då F-35? Interoperabilitet med grannländerna Norge Finland Danmark Polen och Tyskland som alla kommer att ha F-35. Större expeditionär förmåga för flygvapnet. Det formidabla Gripen E kan tjäna som ryggraden i hemmaförsvaret, och F-35 få vara det vi skickar ut på insats. Dessutom tillför F-35 ökad förmåga inom flygets absoluta grunduppdrag, nämligen att anfalla fiendens flygresurser redan på marken. Jag förstår inte fokuset på att vänta till motståndaren nästan flugit in över svenskt territorium och börja fightas först där, eller över Östersjön med de problem det medför. Det är väl snarast the last line of defense i sammanhanget? Det är ju för tusan motståndarens baser man vill anfalla..
Men har vi råd? Jag vet inte, men uppenbarligen har vi haft råd med Helikopter 14-projektet samtidigt som förvaret varit inne i sin absolut oöverträffade hårdbantning under 2000-talet. Då tänker man att det kanske faktiskt borde gå nu när budgeten ska öka avsevärt.
Jag tror du tänker en smula fel.
Debatten om F35 och "alla andra flygplan" landar litet för enkelt i en typisk "fanboy"-debatt - sannolikheten att F35 fortsatt kommer att vara svaret på alla frågor om krigföring i luften är ju litet enkelspårigt om man inte i alla fall är öppen för att det finns en dialektisk dynamik i utvecklingen av militära maktmedel - och när flygplanen för ena parten är är överlägsna möter man inte med flygplan utan med något annat.
Frågan bör i stället vara vad man kan lära av historiska konflikter och särskilt Ukraina vs Ryssland. Där är det uppenbart att Ryssland inte behärskar luftrummet över Ukraina, samtidigt som Ukraina inte heller gör det. Samtidigt kan Ukraina inte försvara nyckelresurser mot ryska robotangrepp med
sitt flygvapen utan måste göra det med markbaserat LV, samma LV som gör det litet tråkigt för Ryssland att använda sitt flygvapen för "engångsattacker" (därför att förlustrisken är oacceptabelt hög för att angripa transformatorstationer eller järnvägsknutar).
Skall man lyfta blicken tror jag man skall göra en bedömning av hur "krigföring i luften" kommer att kunna genomföras i olika situationer och bygga sin försvarsmakt (NATO
är en försvarsallians) därefter. Att skrota ut ett "tillräckligt bra" flygvapen för att skaffa ett marginellt bättre. Det är ungefär det man gör om man köper F35 till Sverige i nuläget, med en befintligt, utbildat och organiserat flygvapen, byggt för att vara robust, utlokaliserat och svårbekämpat. Det känns som en oekonomisk åtgärd, med liten, rätt oklar vinst för riktigt mycket pengar. (Uppgifter gör gällande att Tyskland betalar/budgeterar ca 100 miljarder SEK för 27 F35).
Avskräckningsförmåga för F35 är inte särskilt mycket större än för Gripen E/F, möjligtvis är överlevnadsförmågan vid anfall mot mål i Ryssland litet större.
Det man måste bedöma (jag har inte svaret) är om den förmågan är relevant för de krigsfall som Sverige kan vara inblandade i.