Citat:
Ursprungligen postat av
emelieb
man brukar ju må lite bättre in man erkänner o släpper ut de som tynger en.. så maja och jj.. hosta fram sanningen
Mja, det föreligger flera stadier som kan gå snabbt eller långsamt fram till erkännande.
Först är total blockering, inte ens för sig själv kan personen medge att något hänt.
Sen följer total förnekelse där personen inte klarar av att inse det som hänt (trots bevis)
Sen kommer förnekelse om sin egen delaktighet, men insikt finns att något har hänt.
Sen vid flera inblandade kan MGM nu börja inse att den/de andra deltagit i händelsen.
Sen börjar själva händelseförloppet omedvetet sippra fram ur MGMs undermedvetna.
(Ofta har det formen av att ett alter ego utfört handlingen, MGMs psyke värjer sig)
Sen kan MGM börja berätta vissa detaljer hen minns, men ändå inte känns vid har hänt.
Sen först kan själva insikten om händelsen och deltagandet börjar komma till MGM.
Sen kan ett erkännande komma, men utan att den total insikt ännu nått MGM.
Sen först kan insikt om händelsen och sitt deltagande i förloppet uppnås av MGM.
Först efter allt detta kan ett detaljerat erkännande och vittnesmål lämnas i domstol.
Vissa stannar vid ”inte kännas vid händelsen” trots man är överbevisad och även dömd.
Personen kommer kanske aldrig någonsin kunna nå insikt/erkänna sitt eget handlande.
Vissa får senare allvarliga PTSD symptom och måste behandlas inom psykiatrisk slutenvård.
Personen har då stannat vid erkännandet, insikt finns men acceptans för handlingen saknas.
Vissa når stadiet erkännande, insikt, ånger och acceptans av sitt eget handlande.
Personen har nått full insikt och acceptans, bättre förberedd rent psykiskt för straffet.
Om ni undrar varför många som nekat bryter ihop då en dom fallit och oåterkalleligt fastställts?
Svaret är att personen där och då slås av full insikt och nu ska tillbringa följande 15-20år i fängelse.
Ursäkta längden och utvikningarna i inlägget (nästan nötknäppar varning på den)