Stora tråden om arvs- och testamentsfrågor [sammanslagen tråd /Mod]

jo det bliev lite rörigt och ur sammanhang, tråden vi diskuterade i blev infogad i denna.

i det här fallet fanns inget testamente längre, men absolut, ett testamente kan styra arvslotten.

Nytt ämne:
Överlåtelse av arv till syskon, sedan få tilbaka denna som gåva för att göra denna till enskild egendom.

Föräldern till två syskon (Pelle och Maria) dör, det finns inget testamente så arvet delas 50:50.
Pellet är gift, och eftersom det inte finns något i skrivet så blir detta ej enskild egendom. Vid skilsmässa får då Pelles fru Pelles halva arvslott.

För att komma runt detta, kan Pelle vid avstå från sin arvsrätt till förmån till systern som lite senare skänker en gåva (motsvarande Pelles del av arvet) som enskild egendom till Pelle?

Första delen av din fråga måste ju vara OK, dvs det måste väl ändå stå syskonen fritt hur de skiftar arvet mellan sig. Skulle ju bli väldigt märkligt om Pelles exfru skulle ha rätt till systerns arv? Hoppas någon jurist kan bekräfta.

Ja, så kan man absolut göra. Finns ingen lag som hindrar det. Fast frun kommer nog att bli purken när hon får reda på detta, och det får hon den dag de eventuellt skiljer sig. Då måste ju Pelle fram med gåvobrevet, och frun är nog inte dummare än att hon förstår vad detta är för pengar, och vad syftet med hela transaktionen var. Om jag var Pelle och redan gick i skilsmässotankar, skulle jag genomföra skilsmässan innan jag ber min syster om gåvan. Då behöver frun aldrig få veta något. Men som sagt - OLAGLIGT är inte detta.

Bra ide att skilja sig först.

Ett annat alternativ är ju att se till att morsan lever tills ni skilt er, men kanske är för sent.

Mycket kreativt tänkande - jag gillar det!

Nu var det inte igår jag läste familjerätten, men jag ser inga principiella hinder mot det hela. Eftersom hustrun inte har någon arvsrätt så har hon egentligen inget att säga till om saken - egendomen skulle överhuvudtaget inte beröra henne förrän vid en eventuell bodelning vid äktenskapets upphörande.

Det låter som en bra lösning, med en möjlig reservation: det är bäst att man litar riktigt jäkla mycket på syrran, för ångrar hon sig så finns det inte mycket man kan göra åt saken, utan man står där med byxorna nere och en rik syster.

Någon annan som har lite färskare kunskaper om familje- och arvsrätt och ser något hinder jag missat?

Allt är bra och jag har inga planer att skilja mig, och tror faktiskt att inte frugan har det heller. Fungerar bra. Men man vet aldrig vad som kan hända. Frugan träffar en 18-åring som hon vill dra iväg med och lämna mig och barnen efter att försökt att sugit allt hon kan. Eller så kanske man själv råkar göra något felsteg med samma resultat...

Tror jag förde ett liknande resonemang en gång angående en lägenhet när en bekant tänkte gifta sig och hennes katolsk pojkvän inte ville ha äktenskapsförord. Det borde funka, bortsett skattekonsekvenser i bostadsrättsfallet, men tänker mig att man alltid ska vara noggrann med att inte göra för tydliga skentransaktioner.

Alltid någon tråkmåns i HD som riskerar att få ideer då, särskilt om det handlar om mycket pengar.

En frånskild man avlider och lämnar efter sig två egna barn men också en ny fru han gift om sig med som har ett eget barn sen tidigare. Testamente har upprättats medan paret ännu bara var sambos och som låter den överlevande parten bli kvar i oskiftat bo livet ut och inte förrän då skall hela arvet efter båda makarna enligt testamentet fördelas lika mellan de tre barnen. Alltså 1/3 åt var och en vad sambon/frun vid hennes frånfälle har som kvarlåtenskap.

Då när även den andra parten avlidit framläggs ett nytt senare testamente där sambon/frun testamenterat bort hela sin kvarlåtenskap till sitt eget barn. Den slutliga kvarlåtenskapen har växt betydligt sen mannens dödsdatum. Vad gäller här? Hur blir fördelningen av arvet mellan de tre barnen?

Arvsrätten går inte testamentera bort

och vad innebär det just i detta fallet vad det gäller fördelningen av kvarlåtenskapen mellan de tre barnen?

Särkullbarn, alltså mannens två barn i detta fall, har alltid rätt att få ut sitt arv när deras förälder dött, oavsett om något testamente (testamente nr 1 i detta fall) säger något annat. (Särkullbarnen kan iofs, om de vill, gå med på att låta pappans fru sitta kvar i oskiftat bo, men här ser det ut som ett testamente mellan mannen och kvinnan utan mannens barns medgivande, och särkullbarnen har juridiskt ingen anledning att gå med på något sådant som dessutom garanterat kommer att orsaka problem förr eller senare.) När kvinnan dör ärver hennes barn henne, men då ska alltså mannens barn redan vid hans död ha fått ut sitt arv. Att som i exemplet ovan försöka göra särkullbarnen arvlösa (genom testamente nr 2) funkar inte enligt lag. Anlita för jösse namn en seriös jurist istället för att rätta er efter hemsnickrade testamenten som inte håller juridiskt.