Citat:
Ursprungligen postat av
Larasoft
Den stående frågan, ska låg ekonomisk standard och möjligen avsaknad av arbetsförmåga tillåtas gå i arv i ett välfärdsland?
]
Nu gör det ju inte det, eftersom vi i Sverige har både sjukpensioner och försörjningsstöd. Och ingen ärver dålig arbetsförmåga, inte heller ärver man dålig ekonomisk standard.
Att vara uppväxt under svåra förhållande med klen ekonomi kan skapa revanschism och entreprenöranda. Jag är själv uppväxt med socialhjälp hemma och vi fick hjälp av välgörenhet. För mig blev det signalen att aldrig mer behöva ta emot det.
Som gammal universitetslärare har jag också sett att de studenter som duktigaste att revanschera sin uppväxt är studenter från fattiga förhållanden. Invandrare och flyktingbarn kan också vara mycket duktigare än barn som kommer från rika förhållanden. Tror att adelskap och rik i generationer är oerhört belastande för den personliga utvecklingen, och verkar mest sluta i droger och psykisk ohälsa.
Så den här typen av historier är alltid tillkomna av socialister som vill att staten ska sörja för människor lika välfärd, och att individerna inte ska skapa sina egna liv utifrån sina förutsättningar eller sina önskningar. Socialisterna har också redan valt ut vad som är en lämplig standard för dig och mig, och det ska man finna sig i. Vi ska inte ha några egna önskningar utan en politiska församling av snälla socialtanter och socialfarbröder ska fördela saker och ting som de tycker är rättvist.
Som socialisterna säger i media varje dag nu för tiden: "Ingen ska behöva...." och "Alla har rätt till...".
Den typen av samhälle bör varje frihetsälskande människa bekämpa. Ett bra samhälle utgår från vad varje individ kan göra. Inte från att staten ska sörja för att individen ska få sin önskan om att vara lika som andra uppfylld.